I dag fick vi mamma tillbaka till sjukhuset i Lovisa. Hon opererades i torsdags av en av de bästa kirurgerna i Tölö. Jag känner stor tacksamhet för det och för att rehabiliteringen hittills gått bra.
Jag har även en del bekanta som ligger på sjukhus eller som av olika anledningar är krassliga.
Därför fortsätter jag öva på att visa och känna tacksamhet över små saker.
Det kan kännas ”jobbigt” att tömma diskmaskinen ibland, eller att hänga tvätt.
BLÄÄÄ för sådant vardagsslit…
Men om jag istället försöker tänka ”tack gode Gud för att jag KAN tömma diskmaskinen och tvättmaskinen själv”… ”tack för att jag KAN gå på mina ben, till och från ett jobb som jag tycker om” … då inser jag det stora i att jag faktiskt kan göra det.
… och fluffig chokladkaka på Saltbodan i dag med min syster.
Känner tacksamhet för att svaren från biopsin (ett den 10:e mars, ett annat den 26:e april) visade att jag inte hade en tumör i bröstet.
Livet tar och livet ger. Samma dag som någon är glad kan en annan vara utom sig av sorg.
Men så här är det i livet.
Då när du känner att du har anledning att glädjas, att fira, att hurra – gör det.
Sorgen är en annan del av livet, den finns och den kräver sin tid.
Det enda vi egentligen har är den här stunden, här och nu.
I dag fick jag beskedet om att ”det där något” som jag hade i vänstra bröstet inte är cancer. Läkaren som hade undersökt mig ringde och sa att det ibland är svårt att säga exakt vad som hittats, men man visste ändå att det inte var cellförändringar och en tumör.
Läkaren rekommenderar mammografi en gång per år, inte bara vartannat år då jag får kallelse. Den saken hade jag redan tidigare bestämt mig för att låta göra, även om han inte hade sagt nåt.
En glädjens och tacksamhetens dag, med andra ord ❤
Kan det bli somrigare än så här?
Dagen började med pressinfo för Lovisa Historiska Hus-evenemanget, i denna ljuvliga miljö. Nu var jag inte reporter, utan representant för arrangörsföreningen. Efter det redaktionsmöte med Nya Östis och sedan en cykeltur. Jag försöker vara utomhus en eller ett par timmar per dag, och cykla minst 5–6 kilometer. Det behövs då jag annars sitter så mycket vid datorn med mina jobb.
Vädret är KALAS! Med 25 grader på dagen och ännu vid 21-tiden på kvällen +19 och det är lövsprickningstider och vackraste skiraste grönskan.
Jag är så lycklig, jag är så tacksam ❤ För att jag fått uppleva så mycket i dag.
Visar inte alla bilder på en gång. Av erfarenhet vet jag att det kan vara bra att ha några på lager under de dagar då jag jobbar från arla till särla.
I dag hade jag förmånen att få fira Mio som fyllde tre år ❤ Ett sådant KALAS! Under bar himmel, med grönt gräs under fötterna, ballonger, paket, picknick på filt, gungor, flaggor…
… och fingerfärg! Är något härligare än det? Jo. Att stoppa hela handen i burken 😀
… som jag behöver då och då, varje dag – tror jag att den här julklappen kommer att ge.
(insåg att Sannaockså i år har bildutmaningar, härligt! … så jag satte den här in som årets första, ordet är JULKLAPP för vecka 1)
Någon kanske skulle tycka tvärtom, att personen tappar nerverna med pussel 😀
Mitt lugna och metodiska arbete inleddes i dag med att jag gjorde plats för pusslet på en glasskiva som jag vid behov kan flytta åt sidan om bordet behövs till andra ändamål. Snart ska jag sortera bitarna, så att de alla har rätt sida uppåt och att kantbitarna finns på separat plats. Ordning och reda 😀
När pusslet är klart ska det se ut så här!
Jag är för övrigt full av idéer, både vad gäller jobb men också blogginlägg. Därför kan det hända att jag vissa dagar lägger ut tre eller fyra. Men det kommer säkert tider då jag bara hinner med ett per dag, vilket under många års tid varit mitt mål.
En trevlig nyårshälsning fick jag från en vän i Sverige. De här orden kan jag ju också ha som motto 🙂
I min dagbok skrev jag i går bland annat: 2018 ❤ Jag ska bli starkare, känna och veta mitt värde, samtidigt som jag är ödmjuk mot livet. Jag ska öva ännu mer på att känna tacksamhet. Jag vill vara rättvis, och se till att jag inte utnyttjas för att jag i grund och botten vill alla väl.
Jag ska gå min egen väg såsom jag hittills gjort. Jag ska ha ett bra liv, själv vara regissören i det. Lita på att allt ordnar sig.
Mars månads bild i kalendern med målningar av Minna L Immonen.
Det har blivit lite av tradition att jag visar de fina bilder som konstnären Minna L Immonen målat. Kalendern har jag fått som gåva av min syster ❤
Annars har jag råkat snubbla över en del tacksamhetsinlägg hos andra bloggare i dag. Och tacksamhet är vad jag vill känna den dag då jag åter känner mig kry.
Just nu är jag förkyld och trött och allmänt håglös. Samtidigt vet jag att det är ett tillstånd jag också måste tillåta mig att befinna mig i. Jag kan vara tacksam för att jag just nu inte har en massa jobb med hårda deadlines som trycker på, utan precis lagom med ungefär ett eller högst två uppdrag per dag. Och jag kan vila mellan dem.
Tids nog sprudlar jag av energi igen, hoppas jag. Allt har sin tid.
Tog på annandag jul del av en intervju i radion med tv- och radioprofilen Kaj Kunnas. Hans kloka ord om hur livet känns efter hjärninfarkten, som han blev återställd från, försöker jag minnas varje dag.
Vi har så mycket att vara tacksamma över. Sådant vi mer eller mindre tar för givet. Allt det där vanliga med att de flesta av oss har tak över huvudet, en säng att sova i, lite mat på bordet, vänner som bryr sig. Men också att vi kan gå ut från våra hem utan rädsla för krypskyttar. Bomberna faller inte ännu över oss, vi behöver inte fly våra hem.
Vi kan också alltid välja att se det positiva. Ibland går det lätt att agera så, ibland behövs en kraftansträngning. Men om vi blir förbannade eller om vi känner avundsjuka, riktas känslorna sist och slutligen mest mot oss själva. För den du är avundsjuk på lider ju inte av det…
Många kloka ord sa den gode Kaj.
Jag önskar er alla en fin start på årets första vecka!
En del av en tavla som hänger på väggen hos min vän Inga i Täby i Sverige.
… för livet i största allmänhet.
För att jag har vänner som stöttat mig genom svåra tider. För att många av dem finns kvar och för att jag fått nya med tiden.
För att jag haft mod och styrka att gå mina egna vägar, även om jag känt oro i största allmänhet och osäkerhet med tanke på ekonomin i synnerhet.
För allting har ju ett pris. Hit hör troligen även känslan av frihet.
Så även om jag ibland är rädd, orolig och osäker och inte alls den tuffa, självsäkra person jag vill vara – så lever jag min dröm just nu.
Jag är tacksam för varje minut som jag får göra saker jag gillar och umgås med människor som är snälla med mig, som inte stjäl energi.
Jag ser fram emot varje dag jag har framför mig. Jag är inte ledsen fastän hösten och vintern med mörker och kyla snart är här.
För även då kan allting hända, om vi har våra sinnen öppna.
Konst blir man glad av , inte sant? Så kanske inte så KONSTigt att jag känner mig glad i dag efter att ha besökt TRE utställningar 🙂 Den här visar en del av konstföreningens tavlor på Galleri Theodor.
Jag har skrivit ganska många korta och glättiga inlägg den senaste tiden. Glädjen och humorn i dem har kommit från mitt hjärta. Jag vill vara sann och öppen på den här bloggen, så på det sättet har det inte varit någon polerad yta jag visat.
Men visst har jag djupa tankar också. Ännu för ett år sedan gick livet i berg-och-dal bana efter skilsmässan. Den var ju ett oerhört hårt slag för mig och jag undrade hur jag skulle kunna leva vidare utan den person vid min sida som hade betytt allt för mig.
Men med facit i hand känner jag faktiskt lycka och tacksamhet för allt jag mer eller mindre tvingats ta mig genom.
Det låter som värsta klyschan när någon säger ”det som inte dödar gör dig starkare” och då man är mitt uppe i sin sorgeprocess kan man inte se annat än just den. Man kan bara ta en minut eller en dag i taget och det räcker.
Men minuterna blir timmar som blir dagar, veckor och månader. Såren läker sakta men säkert.
Med tiden kommer tryggheten och jag känner att jag klarar vad som helst i dag. Jag har ett mod och en styrka nu som jag inte hade haft om jag inte hade gått GENOM hela processen.
Jag har inte sopat den under mattan, inte försökt ta mig över, under eller förbi den.
Jag känner att jag har skrivit och pratat mig fri från allt som gjorde ont. Och den jag är i dag skulle jag inte vara utan processen. Den krävde tid och ganska många uppoffringar på flera plan. Men den var värd precis allt.
Hade det inte blivit skilsmässa kanske jag hade varit lika lycklig som jag var fram till den första maj 2014. Men nu blev saker och ting inte som jag förväntade mig då. Däremot fick jag något annat i stället. Jag har fått uppleva så mycket nytt och träffat så många härliga människor. Allt det nya hade jag inte fått om jag levt kvar i äktenskapet.
Dessutom ser jag nu varje ny dag som ett litet äventyr. Om jag vill kan jag köra fort och hojta av skräckblandad förtjusning i alla kurvor och backar.
Men jag kan också ta det lugnt, för jag trivs ensam med mig själv. Här hemma får jag vara precis den jag är.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 