temperatur

Första kalla vinternatten

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Vi har kanske haft minus elva någon natt på fjolårssidan, men nu var det minus sexton då jag vaknade. Tretton plus i köket och fjorton i sovrummet, men såsom jag tidigare skrivit – det går ingen nöd på mig. Sover under duntäcke och yllepläd med kläder på och jag har inte frusit en enda natt, fastän jag inte har elementet på i sovrummet.

Hyacinterna står sig fina, de vill ju ha det svalt och så får de också ha det hos mig ❤

Bytte batterier i mätaren igår och då nollades datum och klocka, vilket jag inte ännu kommit mig för att ställa om. Det enda jag vill kolla är inomhustemperaturen som här gått upp till nästan 14 och ute var det då -15,7.

Försökte fånga det vackra med solen som gjorde att snön gnistrade i träden, men det var inte så lätt.

Jag har eldat lite i morse och fortsätter ikväll. Då det är riktigt kallt ute mår kakelugnen, och även mitt hem, bäst av två eldningsturer. Det i sig betyder att jag behöver vara hemma nästan hela dagen.

Ikväll ska jag kolla när Unglejonen möter Småkronorna i hockey-VM. Börjar sent, vid 22.30, men ska nog klara det då jag behöver på jobb först klockan 14 imorgon. Har en intervju då, så söndag som det är 🙂

Neger och homo

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Personligen anser jag att det har gått åtminstone LITE för långt då det blir så mycket rabalder runt ord som neger, homo osv. Jari Järvelä, som är gäst på bokcaféet i Lovisa lördag 29 september, tycker att ordet neekeri i vackert.

Orden neger och homo finns med i min bok Skuggor av svek, men jag hoppas den inte bränns på bål ändå.

Det var ju helt huvudlöst det där om att Tintin skulle bort från hyllorna i Kulturhuset i Sverige… och beslutet drogs ju också fort tillbaka. Någon gång försökte man förbjuda Pippi Långstrump-böckerna och vem kan säga att Pinocchio som ljuger näsan lång är en bra förebild för barn? Jag minns också hur det alltid var hottentotter som föll ner från klipporna och dog i Tarzan-filmerna. Aldrig att någon vit man skulle ha fått sätta livet till.

Det här kunde man skriva mycket om men jag tänker inte trötta ut er.

I dag körde jag åter ut böcker. Börjar bli stamkund
i kioskposten.
Det var för övrigt
17 grader varmt i centrum! På Strandvägen vid havet var det 15 grader och uppe på åsen där jag bor var det 14 grader. Svårt att klä sig rätt den här tiden på året alltså. Igår var det ju bara nio grader.

Sedan var jag i livsmedelsaffären och köpte två paket jäst. Därifrån gick jag till det jag kallar deras delikatessavdelning (Alko, Systembolaget) för att köpa vin. Undrar vad de som såg mig med jästpaketen i ena handen och vinet i den andra tänkte.

Ventimiglia, dag sex

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Längs den här kusten har vi åkt, både västerut och österut. I onsdags tog vi tåget till Ventimiglia i Italien.

Utsikt från tågets fönster. En stor del av turen går nära vattnet. Här ser vi Monaco, längst till vänster tunneln där Formel ett-bilarna brukar susa fram.

Guuben utanför tågstationen i italienska Ventimiglia.

Blomsterprakt vid en gata i Ventimiglia.

Vi tog en liten promenad längs  en strand i Ventimiglia. Den bestod av sand och stenar, och var inte lika packad som den långa stranden längs med bulevarden i Nice är.

Mellan sandstranden och staden hade det bildats en liten lagun av havsvatten.

Vi har haft utmärkt väder. Sol alla dagar, nästan stekande varmt. +38 i solen var det i onsdags, +28 i skuggan enligt temperaturmätarna utanför apoteken. Helst vandrar man i skuggan och längs stränder där det fläktar friskt.

Så här kan man parkera i Frankrike utan att kalabalik uppstår. Ingen som höjer på ögonbrynen, inga poliser som lägger sig i, inga arga bilägare.

Och underhållningen är minst sagt varierande längs strandbulevarden i Nice. Visst är det här pianot på hjul underbart?