Lucka 24, jag åt upp tomten!

Ni som följt min blogg vet att jag protestköper en julkalender redan i oktober för att de börjar säljas då. Sedan öppnar jag en lucka från den första november till den 24:e november.

I år hade jag en After Eight-chokladkalender. I den sista luckan fanns en ganska stor chokladtomte i mörk choklad med mintsmak. Honom åt jag förstås upp direkt 🙂

Till minnet av honom – GOD jul – ät det du gillar i dag, om det så är choklad eller köttbullar, Janssons frestelse eller jullimpa 🎄🕯 Eller allt på en gång 🙂

Lucka 18, tövädret är här

Tomten sitter på bordet i restaurang Kapellet där vi var på skonssibrunssi i går. Det är det finska ordet för scones-brunch med salt och sött och fokus på hembakade scones, såväl söta som salta.

Nu är tövädret här och det faller ner snö från taket på fönsterblecket. Behöver säkert icebugsen på dagens promenad senare i dag.

Två nätter kvar till jul

Tomten ser allt lite bister ut. Men det råder ju tyvärr rätt bistra tider, och då talar jag inte bara om kylan utomhus.

Allt för mycket kyla och egoism råder också i världen och i vårt närsamhälle överlag. Men alla vi som är medvetna om det här, kan försöka bidra till att göra världen bättre – på något sätt som passar oss själva, vår vardag och ekonomi.

Sådana här prydnader kan ändå vara hur kära som helst. Den här finns på ett äldreboende i staden. Och den enda tomte jag årligen ställer fram till jul är ett kärt minne från 1960-talet. Han ser också bister ut 🙂

Jag skulle inte pynta

… förutom något riktigt smått då. Så den gamla tomten som säkert har närmare 50 år på nacken fick ställa sig bland hyacinterna.

Tomten är ett kärt barndomsminne.

Det som gav riktig julstämning, glädjetårar och frid i sinnet var då vi tillsammans med några vänner överraskade en väninna som haft och som stundvis ännu har det kämpigt på många sätt.

Vi hade samlat in lite pengar och köpt ett par presentkort åt henne. Hon är en person som alltid i första hand tänker på sina barn och på människor i hennes omgivning. Nu får hon en möjlighet att tänka på sig själv och kanske skaffa något som familjen behöver efter jul.

Grankvistar i vas.

Ja, och så blev det några grankvistar i en vas. Jag hämtade dem från torget där Lions Club säljer granar och pengarna för dem går till välgörenhet. Gav en slant fastän jag hade fått de överblivna kvistarna gratis.

Det känns faktiskt som om julfriden nu kan infinna sig. Stillsam julmusik ljuder, och det doftar gott av grankvistarna.

Väderprognoser?…

… den här tomten visar vad han tycker om dem!
Eller kanske han är arg för att det inte blev en sådan vinter som meteorologerna förutspådde till midsommaren?
Vill man veta vilket väder det är, då är det säkrast att sticka näsan utanför balkongglasen och känna efter.

Tomtens hälsning 🙂

Uruselt väder hade utlovats till midsommaren. Men är man meteorolog kanske det är bäst att inte lova något mer än det. Allt som är bättre än regn och rusk, blåst och +10 grader, gör ju folk glada då 😀

I samband med att jag hämtade bort cykeln fastnade jag på väninnans gård nästan två timmar, för att vädret var så fint och för att vi hade lite mousserat i glasen 🙂

Slutar aldrig förundras över Guds konstverk i naturen.

Sedan tänkte jag att jag cyklar dit näsan pekar, och landade på min systers gård. Där hittade jag dessa underbara irisar.

Ett hav av irisar.

Och kvällen avslutades vid Café Saltbodan där det bjöds på levande musik. Välkända låtar med en jazzig tvist.