Tomten sitter på bordet i restaurang Kapellet där vi var på skonssibrunssi i går. Det är det finska ordet för scones-brunch med salt och sött och fokus på hembakade scones, såväl söta som salta.
Nu är tövädret här och det faller ner snö från taket på fönsterblecket. Behöver säkert icebugsen på dagens promenad senare i dag.
Tomten ser allt lite bister ut. Men det råder ju tyvärr rätt bistra tider, och då talar jag inte bara om kylan utomhus.
Allt för mycket kyla och egoism råder också i världen och i vårt närsamhälle överlag. Men alla vi som är medvetna om det här, kan försöka bidra till att göra världen bättre – på något sätt som passar oss själva, vår vardag och ekonomi.
Sådana här prydnader kan ändå vara hur kära som helst. Den här finns på ett äldreboende i staden. Och den enda tomte jag årligen ställer fram till jul är ett kärt minne från 1960-talet. Han ser också bister ut 🙂
… förutom något riktigt smått då. Så den gamla tomten som säkert har närmare 50 år på nacken fick ställa sig bland hyacinterna.
Tomten är ett kärt barndomsminne.
Det som gav riktig julstämning, glädjetårar och frid i sinnet var då vi tillsammans med några vänner överraskade en väninna som haft och som stundvis ännu har det kämpigt på många sätt.
Vi hade samlat in lite pengar och köpt ett par presentkort åt henne. Hon är en person som alltid i första hand tänker på sina barn och på människor i hennes omgivning. Nu får hon en möjlighet att tänka på sig själv och kanske skaffa något som familjen behöver efter jul.
Grankvistar i vas.
Ja, och så blev det några grankvistar i en vas. Jag hämtade dem från torget där Lions Club säljer granar och pengarna för dem går till välgörenhet. Gav en slant fastän jag hade fått de överblivna kvistarna gratis.
Det känns faktiskt som om julfriden nu kan infinna sig. Stillsam julmusik ljuder, och det doftar gott av grankvistarna.
… den här tomten visar vad han tycker om dem!
Eller kanske han är arg för att det inte blev en sådan vinter som meteorologerna förutspådde till midsommaren?
Vill man veta vilket väder det är, då är det säkrast att sticka näsan utanför balkongglasen och känna efter.
Tomtens hälsning 🙂
Uruselt väder hade utlovats till midsommaren. Men är man meteorolog kanske det är bäst att inte lova något mer än det. Allt som är bättre än regn och rusk, blåst och +10 grader, gör ju folk glada då 😀
I samband med att jag hämtade bort cykeln fastnade jag på väninnans gård nästan två timmar, för att vädret var så fint och för att vi hade lite mousserat i glasen 🙂
Slutar aldrig förundras över Guds konstverk i naturen.
Sedan tänkte jag att jag cyklar dit näsan pekar, och landade på min systers gård. Där hittade jag dessa underbara irisar.
Ett hav av irisar.
Och kvällen avslutades vid Café Saltbodan där det bjöds på levande musik. Välkända låtar med en jazzig tvist.
… fick jag som gåva av en kompis.
Och nej – jag har inte öppnat ett paket för tidigt, tomten var inte inslagen.
Och flaskan därunder har jag köpt själv 🙂
… och måste ju passa på att publicera den här bilden innan julen definitivt är förbi för 2015-2016.
Vad håller tomten på med egentligen? Han ser allt lite skum ut 🙂
Även den här gatukonstbilden hittade jag i Borgå, vid Konstfabriken tycks det finnas allt möjligt intressant.
Skapar ingen serie av de här gatukonstbilderna på min blogg men kan länka till det jag publicerat senast. Via det inlägget hittar ni också Fru Månssons blogg, även hon publicerar då och då bilder av gatukonst.
Och gatukonst, ja… ju mer jag funderar på ordet så tror jag att sådan finns lite här och där, gäller bara som vanligt att ha ögonen öppna.
Och det ska jag försöka ha då jag besöker Sverige den här veckan. När du läser det här är jag nämligen bortrest. Kommentera gärna men räkna med att din kommentar syns först måndagen den 11 januari då jag åter kommer hem och godkänner/svarar på var och en av dem.
(och till den som tänker att det är dumt att säga att jag inte är hemma just nu säger jag bara att mitt hem inte är oövervakat … )