Ganska sent på sommaren, eller var det i början av hösten, lät jag sätta ekollon i en kruka. Jag hade inga förhoppningar om att det skulle hända något i krukan på hösten eller vintern. Kanske inte ens till våren.
Jag hade inte heller den här gången ekollonet att gro på förhand på något sätt i vattenbad.
Plötsligt fick jag syn på en liten brun gren som kom upp ur jorden, och några dagar senare ser det ut så här.
Jag har läst på nätet och på Facebook att de som odlat ek i kruka inte ska bekymra sig då den till hösten tappar alla löv, för det är ju naturlig vila för ett träd.
Så nu blir det spännande att se hur detta träd utvecklas.
Jag sådde ett för några år sedan och fick trädet att bli cirka 35 cm högt i en kruka på min balkong. Trädet, som jag faktiskt hade tre år, fick då namnet Lukas, efter finska landslagsmålvakten i fotboll. Nu ska jag försöka komma på ett bra namn för det här trädet! Vill någon ge förslag – så är de välkomna ❤
Vackert, vackert – vad annat kan man säga om hösten? Åtminstone då solen lyser är det fint. Lite annat sedan när det är mulet och regn, eller som igår, iskall motvind då jag cyklade till hälsocentralen.
Den här bilden togs i söndags då jag gick till idrottshallen.
Trees on Tuesdays är en utmaning som en bloggväninna startade för många år sedan. Hon slutade sedan blogga och varför hon gjorde det, eller vad som hände med henne, fick jag aldrig klart för mig.
Bilderna måste inte vara tagna på en tisdag, men jag visar ibland träd på tisdagar, och har även ibland lagt ut Trees on Thursdays om jag glömt tisdagens träd 😀
Söndagen den 12 oktober städade grannen och jag växthuset. Rev bort de sista tomatplantorna och ställde in krattor och sprutkannor för förvaring. Majsgräset åkte också i tunnan för bioavfall.
Lövblåsarna är i farten. Igår fattade dom att börja först vid 14-tiden på eftermiddagen i parken utanför vårt hus. I dag började den första yla vid 8-tiden. Borde vara förbjudet med så tidigt oväsen, men visst, jobbet ska göras och att kratta för hand är tidsödande. Ändå är ju de bensindrivna lövblåsarna (för visst drivs de av bensin?) – små miljöbovar och helvetiska monstermaskiner vad gäller ljudet.
Ska ta en stund på ett café med en kollega i dag och sedan komma hem och tända eld i kakelugnen.
Kanske jag tar fram ett pussel också. Känns som rätta tiden för ett sådant igen ❤
… att bli emottagen på en intervju vid ett så här vackert dukat bord ❤ Små salta tilltugg, goda soppor, en morots-shot. Intervjun var också härlig att göra. Gamla minnen från kära Lovisa ventilerades och det ena gav det andra ”kommer du ihåg?”…
Igår när jag gjorde intervjun öste regnet ner. Jag cyklade till och från platsen, kanske 600 meter i en riktning, så det gick bra. Jag har regnjacka och inte är jag gjord av socker heller 🙂 Sommarregn är ok, men tidigt på våren och sent på hösten är regndagarna kalla.
I dag verkar vi få sol hela dagen. Det kan bli lite trädgårdshäng efter att jag uträttat vissa ärenden.
Den här bilden tog jag i fredags och det var också en arbetsvy eftersom First Friday firades i Lovisa. En del företag hade lite längre kvällsöppet och jag intervjuade en familj som hade kommit för att ta del av evenemanget. Här sitter jag således på Café Favorits terrass på Gamla Apoteksgården.
Skogen, underbar och många gånger trolsk. Mossa på stenar och berg. Gamla ståtliga träd. Kan det bli finare? Inte mycket, om du frågar mig. Igår var jag på en längre runda som senare mynnar ut i ett reportage. Skogsmiljö och skärgårdsmiljö om vartannat. Naturen när den är som vackrast och bäst en solig vårdag. Det fina vädret ska vi ha hos oss ännu i dag. Sedan vänder det och blir kallt igen.
Ordet cellförändringar väcker troligen många känslor. Första tanken kanske går till cancer.
Själv har jag försökt tänka såhär: Så många vänner eller personer jag känner har drabbats av cancer. Somliga har tillfrisknat, andra har inte gjort det. Någon har haft cancer två gånger, lever fortfarande men andra har gått bort.
Varför skulle det då vara så att just JAG inte skulle drabbas? Jag frågar mig inte ”varför just jag?”… utan istället ”varför inte även jag, då så många andra drabbas?”.
När jag tog den här bilden tänkte jag inte direkt på cancer eller annan dramatik. Men det finns dramatik i bilden ändå. Jag tycker om dimman och de kala träden. Här står jag utanför postlådorna vid mitt hem och väntar på en skjuts. Det var igår. Skulle iväg på ett jobb.
Några dagar tidigare fick jag ett brev från HUS, som är Helsingfors universitets sjukhus, Helsingin yliopistollinen sairaala på finska. Brevet kom från centralen för diagnostik.
Jag hade varit på papa-prov i november och nu visar provet att jag har en lindrig cellförändring som förutsätter fortsatt undersökning.
Brevet är kanske 2000 tecken långt. Jag blir inte speciellt orolig. Där står bland annat ”en cellförändring betyder inte cancer”. Väntetiden för denna typ av förändringar är cirka ett halvt år, eftersom förändringarna ofta läks av sig själva under väntetiden.
Jag tror att många får brev av det här slaget. Somliga blir oroliga, andra tar det lugnt. ”Slutligen konstateras cancer hos högst en kvinna per tiotusen screeningar” står det i brevet.
Jag kan ju vara en av dessa tiotusen. Eller så är jag inte det.
Men det är viktigt att skriva och tala om även det här. För det väcker känslor och tankar och sånt vill jag prata och skriva öppet om.
Den där boken där man ska fylla i ett slags testamente, eller skriva in hur man önskar att allt ordnas efter ens död, blev plötsligt aktuell att skaffa igen. Där kan man skriva in allt om var ens lösenord finns till allt det där, ni vet, som behövs i dag. Man kan skriva hur man vill att ens begravning ska vara, osv.
Men vi är ju inte där riktigt än för min del, hoppas jag 🙂 Å andra sidan. Vem vet när ens sista dag är kommen. Jag kan bli överkörd av en bil eller bara stupa av hjärtslag. Att tänka på allt sånt här är inte hemskt tycker jag. Däremot ”hemskt” nödvändigt och nyttigt 😉
Klockan är där runt nio på morgonen och jag tar ett foto genom köksfönstret. Solen har också sovit ganska länge men visar sig nu över Lovisaviken som jag faktiskt ser skymtar av från mina köksfönster.
Efter frukosten skrev jag några arbetsmejl. Sedan tog jag itu med vedsorteringen. I stora ställningen till vänster ska härefter finnas enbart stora klabbar, de som bränns sedan när jag fått bra fyr på brasan och lite glöd i botten. I korgarna och i lådan finns mindre klabbar och stickor som är lätta att tända.
Sedan bar jag in mera ved. Orkar inte med så mycket i taget, men går en gång i dag och kanske på nytt imorgon, så är alla ställningar inomhus fulla. Om det kommer snö på onsdag behöver jag inte halka iväg då 🙂
Det gäller att ha lite koll på väderleken, dels för vedintagningen, dels för att veta när jag ska elda och hur länge. Behöver jag ha värmeelement på eller inte?
Imorgon går en del av dagen till att hjälpa mamma som ska på läkarbesök. På onsdag har jag ett par intervjuer. Så här går dagarna och jag har det bra, i synnerhet nu som knäet blivit bra och flunsan verkar besegrad.
Hos lokföraren Åke är temat i dag tacksamt. Höstens nyanser finns omkring mig i högsta grad. Utmaningar ska inte alltid vara enkla, då är de ju inga utmaningar. Men ibland har varken orken eller tiden funnits för att fixa de bilder som behövs. Den här veckan är jag ändå mer än gärna med!
Då det här är en vardagsblogg kommer det bilder från min osminkade vardag. Helt ordagrant är det också så att jag väldigt sällan sminkar mig numera. På sin höjd använder jag ibland läppstift och mascara, men inte nu då förkylningen gör att det rinner från ögon och näsa mest hela tiden.
På bilden syns rester av tomatplantor. Du med bra syn kan hitta några gröna tomater på bioavfalls-lasset, till och med en röd syns. Jag kämpade på, med grannar och vänner, för att använda alla, men vi lyckades inte till hundra procent.
Den tolfte oktober såg Smedsgränd ut så här i solens sken. Det finns en del kullerstensbelagda små gator och gränder i Lovisa. Jag tycker mycket om dem.
Parken utanför mitt hem, som inte syns på bilden men som ligger till höger, är full av prasslande höstlöv.
Idag ska vi föra ljung till gravarna, gäller att passa på när det är fint väder. Det är höstgöra och höstnyanser det också.
Tog de här fotona förra veckan under en kort promenad. Här har vi Lovisas äldsta byggnad, rusthållet Degerby Gille. Beställningsrestaurang i dag och ibland serveras här torsdagsluncher.
Ett träd som dels hör till min bakgård, dels till Vesperhemmets boende som syns till vänster. Vackra färger i naturen såhär års. Bilden togs den 12 oktober.
Låg vaken i natt mellan 02 och 05. Tankarna virvlade. Men det var inte orostankar och inget som hade med jobb att göra, och det bästa av allt – jag kunde tänka, nå… jag ligger nu här och vilar, vad gör det om jag inte somnar då jag inte har jobb som väntar halv tio. En intervju har jag, men först halv tre.
Det är fullmåne på kommande den 17 oktober om jag förstått saken rätt, och månen inverkar ibland på min sömn dagarna innan den är helt full. Hahaa, en gång i månaden dricker den sig berusad 😀
Jag begriper inte varifrån alla tankar kommer, då som jag borde sova. Jag tänker på nära och kära, på vänner, på sånt som ska komma och på sånt som varit och hänt också för mycket länge sedan. Alltså, ett virrvarr av tankar. Pust.
Temat hos Åke i utmaningen Hoppa på tåget är idag LJUDLÖST. Tystnaden är en bristvara. ”Vi behöver tystnad, för vila, för eftertanke, för att minnas, lära… I en ljudinfekterad tid kan det vara en god idé att återupptäcka tystnadens värde” skriver Åke, vars inlägg är värt att läsa med eftertanke.
Hos mig är det ganska tyst hela tiden. I köket hörs ibland ljud endast från kylskåp och frys. Mina fönster ut mot Mariegatan där trafiken löper verkar vara välisolerade. Själv sätter jag sällan på varken teve eller radio direkt då jag vaknar.
Jag brukar säga att man här hos mig i dag kan lyssna på tystnaden. Den utgör ju också ett ”ljud i sig, som ett stilla sus i öronen”.
Jag kan höra en bil eller en motorcykel köra förbi, men det är inget ständigt återkommande oljud. Sådant har förekommit här från och till, då vägarbeten och arbeten med vatten och avlopp och asfaltering brummat på från morgon till kväll. Men nu har det varit lugnt en tid.
På mammas gård kan vi blicka ut över de här träden. Där är ofta också ganska tyst. Grannar kan klippa gräs eller såga virke, fordon kör förbi, ibland i en tätare ström till sportplanen om där är evenemang. Men i det stora hela är där tyst och skönt.
Då jag hämtade posten halv tio i morse var det också ganska stilla här vid parkerna och Karlskronabulevarden.
Mera ljud var det däremot igår i hallen där Tor spelade mot Sudet i Kouvola. Men på innebandymatcherna ska det ju absolut inte vara tyst.
Tor fick en kalldusch då bara en halv minut hade spelats och hemmalaget gjorde 1-0. Sedan kom också 2-0 ganska fort. Men efter det knappade Tor in steg för steg och var som bäst uppe i en 3-5 ledning. Slutresultatet blev 4-5, så det var en nagelbitare när hemmalaget försökte kvittera, utan målvakt med sex utespelare mot våra fem, men vi pallade för trycket 💙💛 (blått och gult är Tors färger, såsom Sveriges och Ukrainas)
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 