Det var en gång en dag som inte började på bästa sätt. Förvisso sken solen och den glittrade underbart i viken. Jag planerade äta frukost på kioskens terrass i lugn och ro. Alla förutsättningar för en bra start på dagen fanns.
Men sedan uppenbarade sig i tur och ordning några typer som antingen hade vaknat i fel säng, eller på fel sida i den. Kanske de hade trampat i ett myrbo på vägen till playan eller kommit på att de glömt lämna in lottoraden och sedan insett att de skulle ha haft sju rätt om, ifall att…
Hur som helst morrade den ena att det fanns alger i vattnet och den andra skrek och svor för att dörrarna till duschen inte skulle öppnas före klockan tio.
Jag som tänkt att jag ska undvika negativa människor och bara umgås med trevliga och positiva personer tvingades inse att som kiosktant får jag inga garantier för att alla som snurrar runt byggnaden ska vara på gott humör.

Men så dök en mamma upp med sin lilla son och dotter. Jag pratade en stund med barnen som var på väg till simskolan.
Strax innan de skulle gå sa flickan på finska: Sinä olet kiva täti (ungefär: du är en rolig, trevlig tant).
Hon gav mig plåster på ALLA små sticksår jag dittills hade förfogats av oeftertänksamma vuxna.