Nåjaaaa! Resan fortsätter 💙💛

”Nåjaaa” – för att citera humorgruppen KAJ. Och resan med Tor fortsätter i kvalet.

Vi hör inte till de yngsta fansen, men vi är några av många trogna sådana och ganska ihärdiga också. Själv har jag hängt med i snart trettio år. Jag ser kanske ut därefter 🤣, tiden har satt sina spår!

Det är härligt att vara supporter men också TUNGT många gånger. Sitter där och trummar så att en nästan får blåsor i händerna och ibland är man ju inte av samma åsikt som domarna heller. Då kommer det några ”buuuu”-rop. Jag brukar ärligt sagt nämligen vara noga med att inte svära eller uppföra mig illa på annat sätt 🙂

Men inte är det väl lätt alla gånger att vara spelare heller… Det är hårda tag, fysiskt och snabbt spel och det smäller till många gånger. Från den här matchen klarade vi oss utan ambulansfärder, vare sig för fans eller spelare såvitt jag vet. Men visst blev det skador för en del av våra spelare.

Och de ska orka kämpa vidare. För i dag slog vi ut Limingan Niittomiehet (LNM) genom att vinna den andra kvalmatchen med siffrorna 3–2. Följande kval spelas om en dryg vecka tror jag. Då mot ett lag från Vanda, som inte ligger så långt borta.
Bra att spelarna får vila lite, de kan behöva det, och vi fans behöver det nog också.

På pauserna vimlar det av barn och unga på spelplanen. Och den trummande tanten har lite paus då.

Att bänkidrotta är också farligt

I dag är bulan lite mindre. Den är gul och blå. Rätta färger i alla fall :-)
I dag är bulan lite mindre. Den är gul och blå. Rätta färger i alla fall 🙂

När jag steg in i supporterbussen i går frågade några hur det är med knäet. ”Bra” svarade jag, ”men vi får se hur det känns när jag kommer hem”.

Det var ju lite så där skämtsamt sagt, men jag borde ha hållit truten. För mitt under matchen kommer en spelare flygande över sargen vilket leder till att vår supportertrumma slår mot mitt ben. Det gör jäkla ont när metallkanten träffar benet, men jag tänker inte så mycket på det eftersom matchen är jättespännande.

När matchen är slut ser jag att jag har en bula under knäet, stor som en tennisboll! Får låna en ispåse av laget och har den tryckt mot benet på väg hem. Bulan blir mindre och i dag återstår ”bara” ett stort blåmärke.

Skadan antar de rätta färgerna – gult och blått. Heja Tor och heja Sverige 🙂