Rubriker ska locka till läsning.
Den här videon bjuder ändå inte på något bungyjump (som jag faktiskt gjort), ej heller på ett fallskärmshopp (som jag också gjort). Men det bjuder på en utsikt från nionde våningen i Grindtorp i Täby. Och sedan förde jag kameran en bit utanför balkongräcket också 🙂
Hemma hos svärmor och svärfar i Grindtorp, Täby, Sverige.
Det blev en del klättrande på söndagspromenaden i dag, men upp i vattentornet tog jag mig ändå inte 🙂 Det rivs förmodligen snart eftersom det är i dåligt skick.
Följande klätterprojekt blev att ta sig upp till utsiktstornet Kuckustenen. Tornet uppfördes i gjutjärn 1906 på stenen som mig veterligen redan innan hade det roliga namnet.
Det var åter en härlig höstsöndag, som varmast kring fjorton plusgrader! Sjätte oktober, helt otroligt!
Här är för övrigt bevattningen i skick och belysningen likaså. Kanske jag snart misstänks för att odla illegalt gräs 🙂
I all hast lägger jag in några bilder här från kryssningen med Viking Grace. Båten går mellan Åbo och Stockholm, varje dag. Kryssningen är 23 timmar lång, starten från Åbo sker 20.55.
Mycket fick vi vara med om på resan, jag kanske lägger ut fler bilder senare. Men en av höjdpunkterna, utöver besöket på kommandobryggan, var frukosten i restaurang Oscar. Utsikten var så här magnifik, i priset ingick ett glas mousserat och i bakgrunden ljöd stilla pianomusik.
Redaktionens fönster ligger till höger, det kändes lyxigt att kunna se ut mot gatan och torget. Via fönstren kom mycket ljus in för vi hade bara skira vita rullgardiner. Och det gamla huset har anor från 1800-talet, minst.
Fönstret jag satt vid syns längst till vänster. Visst är huset som en liten söt karamell 🙂
Det är lite rörigt här nu men vi ska flytta i morgon så det förklarar allt. Till vänster ser ni vår whiteboard, där vi ritar upp tidningssidorna och annonser. Ett bra arbetsredskap.
Vid mötesbordet har många idéer till artiklar kläckts. Här har ventilerat åsikter om sådant vi gjort bra och sådant vi kunde göra bättre. Vid bordet har också olika fester firats. I rummet längst borta, i hörnet där man ser en svart magnettavla, finns min plats.
Här jobbar nyhetschefen, som jag själv var 2009-2011. Till vänster i hörnet syns en av två layoutplatser.
Bakom Ikeahyllan står en del av flyttlådorna och väntar på flyttföretaget.
Hej då Alexandersgatan och här kommer vi Sibeliusgatan! Det blir nog bra ska ni få se! 🙂
Varken Adrian Debutsky eller jag gillar gardiner.
Ibland måste jag ändå påminna mina bloggläsare om att Adrian är huvudpersonen i mina romaner. Han finns på riktigt i min värld, men är fiktiv – försök nu sedan förstå vad jag menar 🙂
Adrian är alltså INTE samma person som min make Benny. Det måste jag av någon anledning ofta förklara då jag talar om mina böcker.
Jag gillar inte gardiner och det gör inte Adrian heller. Däremot tycker min make att man ska ha gardiner, men vi kompromissar många gånger och väljer kappor. Det finns nämligen inga grannar som har insyn till oss. Och varför förstöra en fantastisk utsikt över skog och hav (se bilden) med gardiner?
Men jag håller med om att gardiner kan behövas för att dämpa ljud i en lägenhet. Samma funktion har tjocka mattor.
Men Adrian har inga gardiner i sin trea på Bulevarden. Bara en skir och vit hissgardin i köket och persienner i trä i sovrummet.
Han går ofta naken där hemma och bryr sig katten i om någon ser honom. Jag antar att han VILL att nån ska se honom, men han bor ju på fjärde våningen mitt emot en park så chansen/risken är rätt liten.
Dessutom – kom ihåg – jag talar om ADRIAN – det är HAN som går naken omkring hemma. Inte någon annan, som till exempel jag.
Och visst – jag hör någon fnysa ”och vem tror du skulle vilja se det då”…
Hahaaa 😀 … det vet man väl aldrig?
I dag hade vi en så kallad vilodag. Varannan dag gör vi längre utflykter, varannan upplever vi närmiljön eller/och ligger på stranden.
Med ett litet sightseeingtåg åkte vi upp till Slottskullen och utsikten därifrån var ju formidabel.
Det kan ju onekligen anses som trist att vara en turist. Man ska ju helst sy ihop något eget och extremt äventyr (har nog i planerna ett för mig egen del ännu, men, men… det får ni vänta på)… I alla fall var det ett sådant här sightseeingtåg vi åkte i. Till och med maken, som vanligtvis gillar att bestiga små kullar och berg, tyckte det var bra att vi tog tåget upp till utsiktsplatsen. Vi fick också se andra delar av Nice under turen.
En av gratisstränderna i Nice. Nästan varje kvadratmeter packad, men det är ok om man inte har större krav än att få sitta ner.
Kvällssolen är bäst. Då vi haft +30 i skuggan så vet ni att det är bastu mitt på dagen i solen. På stranden satt vi i skuggan, läste bok och löste sudoku, från halv sex till halv åtta. Perfekt!
Vårt hotell, det i mitten, sett från gratisstranden. Parasollen hör till stranden där allt kostar.
Lite vyer från sightseeingturen med turisttåget genom Nice.
Spårvagn har vi ännu inte åkt och vi vet inte om vi hinner med det, men så här ser de ut i Nice.
Glada barn på rad, från daghem eller skola, vinkar åt turisterna i sightseeingtåget.
En vänlig ung dam erbjöd sig att ta bild av Gumman och Gubben på utsiktsplatsen, Slottskullen, i Nice.
En viss tid tillbringar vi också vid datorn då vi lägger ut våra bilder till allmän beskådan. Man orkar ju bättre med det om man har ett glas champagne till hands, och nu talar vi om CHAMPAGNE och inte om mousserat 🙂
Och så en liten sista vink om vad som kanske komma skall 😀
Efter några regniga, ganska blåsiga och mulna dagar sken solen i dag. Vattnets temperatur var ändå bara femton. Fritidspaddlarna hade våtdräkter och är här på väg upp mot land.
Ännu är det inte mycket folk i rörelse på stranden men det blev en trevlig dag i kiosken, som finns i den här servicebyggnaden.
Som sagt, ganska tomt på stranden men det lär nog bli mer livat då värmeböljan kommer. Algbommen lades ut i dag och stranden fick i början av månaden en ny brygga.
Satte utanför kioskens dörr och hade den här utsikten uppåt.
Den här blomman är mitt skötebarn, det är terapeutiskt att plocka bort vissna blommor fastän man egentligen inte måste göra det.
Och så blev jag uppvaktad ännu en månad efter födelsedagsfesten. Marja-Leena och Paula gav en pelargon och en ampel åt mig, och min ”gamla” gymnastiklärare, härligt pigga Helena, kom med en flaska mousserat och ett fint kort. Tusen tack till er ännu en gång och en STOR kram!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 