vän

Monstret var inget monster

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

Det var ju… hmmm… bara ett moln 🙂
Och tandläkaren var inget monster. Hon skrattade och skämtade. Då jag sa att jag kanske svimmar, att jag behöver terapeut och att vi kanske borde kalla in en läkare för säkerhets skull eftersom jag kan få hjärtfel…

Vi skojade också om att tandläkaren kanske skulle svimma, och då skulle JAG få kalla på hjälp. Sådan ska en tandläkare vara!

Hon eller han ska inte stöna och sucka och säga att du borde ha kommit för länge sedan hit, dina tänder är förfärliga! Tandläkaren ska bara göra sitt jobb och jag ska betala.

Jag fattade nog inte mycket av allt hon rabblade upp och som en sköterska bokförde, men facit var – bara ett hål. Däremot har jag diverse andra problem som ska åtgärdas under hösten.

Nu har jag också varit på tandröntgen. Det var lite scifi-feeling över det hela.

Tackar min vän Pia för stödet och för att hon kom med mig den här första gången på många år hos en tandläkare. Det här är ett problem jag inte vågat tala om med någon annan, eller egentligen har jag antytt att jag har tandläkarskräck, men ingen verkar ha förstått hur rädd jag var…

Bara någon som upplevt samma skräck kan förstå. Och hjälpa en att komma över den första hemska, höga tröskeln.

 

En härligt rolig kväll

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Jag som inte har barn själv tycker det är jätteroligt då jag får träffa andras barn. Det är också underbart att uppleva barn som får vara barn i ett hem där det är fritt fram att tillverka slime, måla ansikten, baka med trolldeg osv.

Visst är vi söta? Men vi kan se skrämmande ut också.

När pizzabudet kom med vår kvällsmat var det flickorna som öppnade dörren och några steg bakåt tog nog killen. HUUU!!

Alltid lika gott.
Rosor till en fin vän och en mamma som alltid har tid för sina barn.

Det blev en toppenkväll med en hel del skratt men också djupa diskussioner om livet som dragit iväg med oss på slingriga stigar. Där har vi ibland dansat fram leende, så att fötterna knappt nuddat marken. Ibland har vi snubblat, krupit, gråtit.

Men inte en dag skulle vi vilja vara utan. För precis allt som vi har varit med om har format oss till dem vi är i dag, och av motgångarna har vi lärt oss massor.

Tack min vän för en oförglömlig kväll ❤

 

Vykortsglädje

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Har hittills skickat 31 vykort på några veckor. Tänker fortsätta med det hela sommaren. Har också själv fått fler kort än på länge, inte 31 men kanske ett tiotal. Blir glad för vartenda ett, för det betyder att någon har tänkt på mig en stund, valt ut ett kort, plitat ner några ord, klistrat på frimärke.

Anta gärna min sommarutmaning. Skicka minst ETT kort den här sommaren. Till en kär vän, till någon som behöver uppmuntran, till någon du inte sett på länge, till någon du vill be om förlåtelse eller kanske säga att du älskar honom/henne.

Finns många skäl att skicka kort. Inte bara då det är jul, påsk, alla hjärtans dag eller födelsedag. Skicka ett kort bara för att korten och posten finns 🙂

Några av de kort jag fått nyligen.
Några av de kort jag fått nyligen.