Det var ju… hmmm… bara ett moln 🙂
Och tandläkaren var inget monster. Hon skrattade och skämtade. Då jag sa att jag kanske svimmar, att jag behöver terapeut och att vi kanske borde kalla in en läkare för säkerhets skull eftersom jag kan få hjärtfel…
Vi skojade också om att tandläkaren kanske skulle svimma, och då skulle JAG få kalla på hjälp. Sådan ska en tandläkare vara!
Hon eller han ska inte stöna och sucka och säga att du borde ha kommit för länge sedan hit, dina tänder är förfärliga! Tandläkaren ska bara göra sitt jobb och jag ska betala.
Jag fattade nog inte mycket av allt hon rabblade upp och som en sköterska bokförde, men facit var – bara ett hål. Däremot har jag diverse andra problem som ska åtgärdas under hösten.
Nu har jag också varit på tandröntgen. Det var lite scifi-feeling över det hela.
Tackar min vän Pia för stödet och för att hon kom med mig den här första gången på många år hos en tandläkare. Det här är ett problem jag inte vågat tala om med någon annan, eller egentligen har jag antytt att jag har tandläkarskräck, men ingen verkar ha förstått hur rädd jag var…
Bara någon som upplevt samma skräck kan förstå. Och hjälpa en att komma över den första hemska, höga tröskeln.
Frugan har haft samma problematik….det var lustgas som gällde vid varje enstaka besök.
Många som har denna rädsla…inget att skämmas för…det gör ju för sjutton ont om man har otur.
Gott att du kom iväg och fick en bra tandläkare…tror faktiskt att en bra tandläkare med humor är halva jobbet.
Ha det bäst nu.
Har nog säkert svåra upplevelser framför mig ännu, men att komma igång, att våga gå första gången på många år var en seger i sig.
Ha det gott!
Det är kymigt att gå till tandläkaren, det sticker jag inte under stol med och det är många gånger jag ringt och avbokat och skyllt på än det ena och än det andra, men sen har jag ju gått i alla fall till slut. Man är ju trots allt rädd om tänderna.
Kram, Ingrid
Jag har nog inte varit så rädd om mina tänder som jag borde ha varit…
Får stå mitt kast. Men nu är jag på G med ”renovering” 😀
Så skönt! Grattis till att ha klarat av det och till den härliga tandläkaren!
Ännu en sak som vi verkar ha gemensamt. Kanske får ditt inlägg mig att äntligen göra slag i saken och söka upp en tandläkare. I min förra stad hade jag en fantastisk tandläkare som gjorde så tandläkarskräcken försvann men här har jag inte hittat någon sådan utan bara haft en smått misslyckad kontakt med utbildningstandvården.
Får väl hoppas på likadan tur 😊
Man kan alltid prata med en vän, såsom jag gjorde. Hon hade också haft skräck och visste vad det handlade om, och hon kom med mig till första besöket.
Numera är det för dyrt att besöka Tandläkare annat än för utdragning, och även då blir det problem med kontoutdraget.
Svante
Jag går tillsvidare kommunalt, så länge som det är möjligt – privat är det mycket dyrare och jag har hört skräckhistorier om dem också.
Mer än vad gäller det ekonomiska…
När jag bodde i Kramfors, och Ljungdalen gick jag hos det Kommunala, och tyckte det var bra. I Ljusdal har jag provat privat, men slutat, och börjat gå hos det Kommunala, det är inte lika bra, som Kramfors, och Ljungdalen, men bättre än det Privata.
Svante
En krokodil som kollar ner från himmelen. Så roligt att du fångade den. 😍
Jag fångade den en annan dag, då jag var ute och åt och fotograferade med vännen Dimi – men bilden passade nu till tandläkarinlägget 😀
Jag förstår din tandläkarskräck. Min är från forna land. Och där blev en av mina tänder utdragen utan att bedövningen tog. Sen fick jag utskällning att jag inte sa nåt om det. Jag kände först det när de började dra och då trycktes tillbaka i stolen och skrek sitt stilla. Barbarer.
Jaa-a, barbarer vill nog säkert MÅNGA kalla tandläkare som inte har empati och som inte kan agera psykologiskt.
Vi betalar, de ska göra sitt jobb på ett snyggt sätt!
Kram!
Håller med dig. Sån var min tandläkare i Stockholm. Med henne kunde jag till slut slappna av. Tyvärr gick hon i pension förre året. Tandkliniken nu förvandlades till ett sterilt inferno och man går oro i kroppen redan i väntrummet. Deras tidigare väntrum såg ut som ett mysigt vardagsrum. Man blev inte påmind var man var innan man gick in i behandlingsrummet.
Kram!
Jo, väntrummen borde vara vänligare, mjukare, mer välkomnande. Med blommor, tv, tidningar och sånt.
Lugna färger, bekväma stolar.
Kram!
Du är inte ensam om din tandläkarskräck. Många lider av den. Men nu har du tagit första steget. Bra gjort!
Tack! Har märkt via Facebook och bloggen att MÅNGA har tandläkarskräck, så det kändes åter bra att dela med sig av tankarna.
Vad skönt att det gick bra hos tandläkaren, det är inte roligt att ha skräck för något.
Nej, det är det inte – nu slapp jag en del av skräcken 🙂
💖
God morgon från din granne .Har samma åkomma som Du nämligen tandläkarskräck ….men precis i år (det måste vara ett perfekt år för oss) har jag gått igenom problem med min tandläkare (underbar människa i Borgå ) som fått mej att tänka om hos tandläkaren , skräcken består nu bara av lite lite rädsla , som också den är ”på väg” ut ur mitt liv …Jippi Livet är som en brustablett —–det löser sej …..
Ja, att jag äntligen kom iväg och fick granskningen gjord är en stor lättnad.
Nu återstår nog ännu många ingrepp och olika tråkigheter, men… jag tar en sak i taget.
Jippii, att vi fixade det båda två!
Tandläkar skräcken kom när man gick hos skoltandvården😨😱. Numera går jag privat hos en underbar tandläkare och har inga problem. Folktandvården är katastrof då man inte vet vad det är för en tandl. Prismässigt är det ingen större skillnad + att de har bättre kompetens.
Kramar
Det som kallas folktandvård i Sverige är troligen det vi kallar kommunal vård här.
Jag valde den då där finns en bra tandläkare. De privata är gissningsvis 30 procent dyrare hos oss.
En del säkert bra bland dem, men har hört att det finns snorkiga privata läkare som uttrycker sig plumpt åt patienter med skräck…
Så tråkigt men det finns nog dåliga på båda ställen.
Ja, det gör det säkert.
Jag förstår precis!! För 7 år sedan träffade jag en tandläkare som botade mig. Varför träffade jag henne inte tidigare. Hade besparat mig så mycket ångest.
Vi tycks vara många som har tandläkarskräck och hemska upplevelser i bagaget…
Varför är det så? Väldigt onödigt, känns det som.
Verkligen. Jag åt inget dagen innan, kunde inte sova, gick in till undersökningen medan det droppade svett från mina handflator…. Det var fruktansvärt. Kram!
Konstigt nog sov jag bra natten innan – men jag hade nog också bett Gubben Gud om all styrka han kunde undvara mig… och jag kommer att vara skraj inför framtida behandlingar också – men kanske inte lika skraj som inför den första nu på lång tid.