… att få sitta och prata med likasinnade vänner. Då finns det utrymme att diskutera allt från de jobb vi redan har, till projekt som vi kanske börjar hålla på med tillsammans.
Det är också skönt att låta diskussionen ”rönsyillä” som man säger på finska. En ungefärlig översättning är att man tillåter pratet få en massa utlöpare, sidospår – typ det ena ger det andra, utan att någon blir störd av det. Således blev det mycket prat om gamla minnen också 🙂
Och för mig var det helt underbart att få äta något gott tillsammans med två andra personer. Att sitta och äta ensam är inte samma sak. Att tillreda något till bara sig själv är inte heller samma sak.
Lyxigt blev det, fastän salladen i sin enkelhet görs så att man häller upp en påse med salladsblad på ett fat. Sedan krossar man krutonger, lägger på tinade räkor, färdigt skivad ost (parmesan eller annan som finns på påse), dressing, vindruvor, havssalt och peppar.
Och blommor fick jag också.
SÅ tacksam denna kväll ❤
Tapas på Hotel Degerby. Låt er inte luras att det där till vänster är en stor soppskål 🙂 … eller det till höger en mattallrik. Knytet är som en mini-vårrulle. På den lilla brödbiten en underbar blandning av färskost och lax.
Jag har bestämt mig för att ha ett öppet sinne. Eller i alla fall att sträva till att ha det. Inte döma någon på förhand. Lyssna på alla, prata om allt och därmed att hela tiden lära mig nya saker.
Arbetsdagen inleddes hemma med en massa texter. Sedan gjorde jag layout på en sida av det jag hade producerat. Och avslutade dagen med ett par glas skumpa och tapas tillsammans med en väninna på en av de lokala krogarna.
Finaste inbjudningskortet på länge!
Plötsligt bara händer saker. När jag kommer hem runt sjusnåret på kvällen hittar jag en inbjudan till en vänfest som jag vet kommer att bli toppen.
Jag har många härliga ”gamla” vänner, och många som jag knutit band med under de tre senaste åren. Dessutom har det kommit en del nya, intressanta bekantskaper till under bara några dagar. Och på vänfesten kommer jag att träffa ytterligare ett gäng nya personer.
Jag är SÅ tacksam för livet, och för allt det som har hänt efter att mitt liv tog en tvärt vändning i maj 2014.
Ingenting har ändå kommit gratis. Jag kan också tacka mig själv för att jag vågat börja bejaka allt mer i livet ❤
… och såsom traditionen många år påbjudit firas Nisse-afton i goda vänners lag i dag. Vi börjar numera tidigare än förr, orken är inte som den var för tjugo år sedan 🙂
Och i morgon är det arbetsdag för många. För mig har det varit det även i dag, annars blir tidningen inte klar. Men ett par timmar jobb räckte, nu blir det relaxing!
Jag har allt mer sällan på bloggen skrivit reflektioner som har med skilsmässan att göra. Dels handlar det om att det gått så lång tid sedan jag upptäckte att maken bedrog mig (över tre och ett halvt år sedan jag upptäckte det), dels handlar det om att det kommit in så mycket annat nytt, värdefullt och roligt i mitt liv sedan dess.
Många sa ju ofta till mig att jag ska försöka sluta älta saker. En del tyckte att jag kunde sluta gråta efter en månad, andra tyckte att jag inte skulle gråta alls. Men alla sörjer vi på olika sätt, och olika sorger kräver olika lång tid. Sorg är något väldigt individuellt.
Att minnas är ju ändå inte detsamma som att älta. Och som jag tidigare sagt, jag talar ofta med mina vänner om sådant som ex-maken och jag gjorde – inte medvetet i syfte att bearbeta, nej – mestadels handlar det om GODA och ROLIGA minnen, inte minst från alla de resor vi gjorde tillsammans.
Torkade blommor är fina juldekorationer.
Och varför skulle jag försöka glömma det som var? Han fanns ju sjutton år i mitt liv. Inte försöker jag ju heller glömma mina första sjutton levnadsår, som om min barndom och ungdom inte fanns. Så hemskt det skulle vara om någon bad mig att inte prata om de sjutton åren 😀
I dag fick jag väldigt många kramar och god jul-hälsningar då jag rörde mig på stan och i affärer. Efteråt slog det mig att merparten av alla hälsningar och kramar kom av NYA vänner, människor som inte fanns i mitt liv då jag var gift.
Med åren som gått har jag insett att jag fått så mycket nytt i mitt liv, jag har vågat göra saker som kanske av rena rama lättjan tidigare skulle ha blivit ogjorda. Och kanske bäst av allt – när det värsta hade hänt fanns det inte längre något att vara rädd för. Då sade jag upp mig, startade eget och bra har det gått hittills 🙂
Jag har också blivit modigare och mindre konflikträdd. Jag vågar vara mig själv, öppen och ärlig kring allt – för det är något jag insett att lönar sig på sikt. Jag har redan fått höra några människor säga att de omvärderat sina åsikter om mig, att skitsnacket som spreds efter skilsmässan inte var sant.
Allt det här har krävt tålamod. Jag har låtit tiden arbeta.
Det har lönat sig.
Jag känner mig SÅ privilegierad och även rörd med anledning av julgåvor och julkort som jag har fått i år. Att någon har tänkt på mig, tackar för gott samarbete, vänskap med mera ❤
Jag försöker att inte ta något i livet för givet längre. Relationer behöver vårdas och riktiga vänner finner jag i människor som har samma värderingar som jag.
På sikt lönar det sig att vara öppen och ärlig. Även det att jag som medmänniska kan visa min sårbarhet. Jag vill inte upprätthålla en fasad.
Jag tackar er alla, vänner på bloggen och er som jag träffar i verkligheten, för att ni låter mig vara den jag är.
Och jo… jag har redan öppnat gåvorna. Av den anledningen att de inte var inslagna, jag fick dem i ickeförslutna påsar 🙂
En GOD jul blir det på många sätt – tack mina vänner!
Vissa dagar är bara som gjorda för att saker och ting ska gå som smort.
Dagar då man har energi så det blir över. Dagar då man orkar vara glad, bemöta alla med de leenden de förtjänar. Dagar då man klarar av att lyssna, ge och ta. Dagar då man träffar bara trevliga och glada människor.
Men det kan ju inte alltid vara så. För hur skulle vi då uppskatta just de här välsignade dagarna?
Jag försöker styra mina dagar så att jag bara gör det som känns bra för mig själv. Bara träffa människor som jag vet att jag har massor gemensamt med, människor som känner mig på djupet, som är snälla och glada – såsom jag själv vill vara. Behandla andra såsom du vill att de ska behandla dig.
Men som sagt. Alla dagar är inte sådana dagar.
Men den här tisdagen var en bra dag. Som här återges i bilder 🙂 ❤
En stubbe som jag inte visste fanns men som ligger hundra meter från mitt hem. Jag är på väg till ett fotouppdrag då jag får syn på den.Ett blomsterarrangemang utanför en affär, där jag hade en intervju.Efter intervjun hade jag ett möte på Hotel Degerby. Interiör sett genom mitt vinglas 🙂Från mötet bar det av till affären. Där har julen redan tagit sin plats.Jag har flera gånger tänkt att jag måste ta en bild av hela församlingsgården och dess gårdsbyggnader. Nu blev det äntligen gjort i skymningen, och lite snöhögar kom på köpet.Och i affären kunde jag inte låta bli att köpa dessa små rågbrödshjärtan ❤ Njöt av ett direkt då jag kom hem. Vad vore livet utan bröd och vin? 😉 Bara fisken saknas, skulle Jesus säga.
Men också en träff med härliga väninnor! Tacksam för de relationer jag har, viktigt att odla dem ❤
Fina gåvor fick jag också av Marina & Martina.
Tack för vänskapen – tack för spontant skratt och allt sådant där som man kan säga och göra endast då man känner varann utan och innan 😀
Bröd och salt hör ju till. Utöver det glögg och skumpa och bastubadsprodukter – tack!Salt tilltugg till välkomstdrinken. Ishavsröra i krustader.Bruscetta mozzarella – innan den gick in i ugnen 🙂
De här lediga dagarna har gjort mig gott! Två dagar känns som en härlig liten evighet. Bokmässa ena dagen, fest för ett par vänner den andra.
Jag tror att jag med tiden lär mig att inbokade lediga dagar då och då verkligen gör susen. I morgon orkar jag åter jobba, med helt ny energi! – – – För man får ju en timme extra på grund av återgång till normaltid.
… dyker upp då man är ensam, eller kanske främst då man har tid att ligga och tänka, det vill säga då man är isolerad och sjuk.
Nu låter ju de där två sista orden dramatiska, men visst är det lite så det känns för en människa som annars är van att vara i farten, ute bland människor.
Det kan vara bra att stanna upp, ta det lite lugnt och vila. Men de där grubblerierna är väl ändå onödiga? Mitt i natten, då man absolut inte kan åtgärda nåt 😀
Den här bilden tog jag den 15 april, men den kunde likaväl ha varit tagen nu på hösten.
Jag bor ju helst ensam, men delar gärna vardagen med andra, och varför inte med en likasinnad man. Det är roligt att dela tid med andra, att gå ut och äta tillsammans, på innebandymatcher, resa bort för några dagar, kanske se en bra film.
Att dela tankar, allt från rädslor och oro till glädje och hopp, med någon annan – det känns viktigt för mig. Så nu då jag har varit lite mer ensam än vanligt i min förkylning här hemma, då har bloggen visat hur viktig den är. Här får jag hälsningar från när och fjärran, och det bästa med bloggarna är ju att vi läser och kommenterar precis då vi själva har tid. Ingen som pockar på uppmärksamhet eller blir sur om svar inte kommer genast.
Ett minne från Lovisa Historiska Hus-dagarna. En fontän på gården Vackerbacka. När jag tittade på bilden då jag hade tagit fram den på stora datorskärmen ser jag ett ansikte. Liknar en glad apa 🙂
Kanske du ser något helt annat i vattnet och växterna?
Bubblorna bildar ögon och mun och ett öra 🙂
Efter semesterresan har jag allt mer börjat tänka på hur viktigt det är att jag omger mig med människor som tycker om mig precis sådan som jag är. Likasinnade människor, människor som tycker om att diskutera allt mellan himmel och jord, människor som ger och tar, som bjuder på sig själva och inte bryr sig om vad andra tycker. Människor som jag kan skapa dialog med, så att inte bara en av oss pratar.
Jag vill undvika energitjuvar i den mån det är möjligt. Det kommer alltid att finnas människor som inte gillar mig, såsom en person en gång sa ”tro inte du har några vänner, många skrattar bakom din rygg”. De människorna behöver jag inte i mitt liv, det är ju elaka personer som säger så där.
Jag vill omge mig med människor som uppmuntrar mig, som ser mina potential. Och jag vill också finnas till på samma sätt. Behandla andra såsom jag själv vill bli behandlad.
I går träffade jag en vän på Happy Hour på en krog, och andra hemma-hos på kvällen. I kväll ska jag äta pizza med en väninna jag inte träffat och tjattrat med på länge. Det är SÅ jag vill ha det. För det är klart att jag inte tror på personen som sa att jag inte har några vänner 🙂
Solens strålar som silas genom grenverket är SÅ vackra.
… sommaren. Och att se solen silas genom grenverk.
Jag älskaratt cykla hem från en träff med en av många vänner som ger mig livslusten, inspirationen och självförtroendet åter.
Jag älskar när idéer till nya samarbetsformer föds. När jag möter likasinnade människor, som är entusiastiska, som ser möjligheter och inte motstånd.
Jag älskar att både ge och ta. Att uppleva stunder där människor inkluderar varandra istället för att värna om det egna reviret och att se andra som ett hot.
Jag har så mycket att vara tacksam för. Det är sådant jag försöker tänka på i stunder av ensamhet, då jag känner mig motarbetad och missförstådd.
De som inte vill mig väl finns alltid där ute. Jag måste bara acceptera läget, se över och förbi dem, gå min egen väg och tro på det jag gör.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 