varg

Spännande tider!

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Nu händer det åter så mycket i mitt liv att jag inte riktigt hänger med.
Jag kan inte ens lista allting här för då blir inlägget för långt.
Men någon gång nästa månad hoppas jag kunna berätta nåt riktigt kul åt er alla som följer mig här. För en gångs skull ska jag försöka hålla allt hemligt så långt det går – jag som brukar vara usel på sånt 🙂

Dagen började på konstutställning i Almska Gården. Lovisa kameraklubb ställer ut verk.
Hade kvällstur på jobbet och inledde dagen tidig eftermiddag på konstutställning i Almska Gården där fjorton fotografer från Lovisa kameraklubb ställer ut verk.
Efter konstutställningen åkte jag några timmar med bokbussen.
Efter konstutställningen åkte jag några timmar med bokbussen.

Texterna om utställningen och bokbussen går ut senare under veckan.
Jag älskar att skriva reportage där jag får beskriva stämningar. Om allt från vad folk säger i en bokbuss till känslan då man åker tre kilometer på en mörk skogsväg. När isiga grenar skrapar mot bokbussens fönster så det låter som kritor mot griffeltavlan. Och när bussen stannar, totalt mörker råder utanför men jag vet att vi som sitter där inne syns. Tänk om nån står i skogen och iakttar oss, eller om jag plötsligt får se två gula ögon lysa där ute och sedan ylar vargen 🙂

I de lugnaste vattnen…

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Isnäs Starts klubbhus.
Isnäs Starts klubbhus.

I dag var jag i Isnäs, som ligger i Pernå, som är en stadsdel i Lovisa. Tokigt känns det ju att kalla de små byarna stadsdelar men sedan 2010 är de som förr var Pernå, Strömfors och Liljendal kommuner en del av Lovisa stad.

Hur som helst var jag där på jobb, på ett möte som gav information om senaste nytt på vatten- och avloppsfronten.

Hade maken med som sällskap på resan, totalt sju mil lång. När vi var på väg hem sa han ”det är ju faktiskt ganska mysigt här ute på landet”.

– Jodå, svarade jag. Tills vargen och björnen korsar gårdsplanen. Eller tills knarkkurirerna uppenbarar sig.

En varg har faktiskt rört sig i Pernå och vem vet när björnen dyker upp. Knarkkurirer fanns här också (dock inte i stugan på bilden), men det fallet uppdagades och rättegången är avklarad.

Hur var det nu man sa? Något om ”i de lugnaste vattnen”…
Usch. Jag gillar inte alls tanken på att idyller ruskas om och förstörs då brottslingar får för sig att göra skumma affärer mitt på ljusa dagen. Då som folk minst anar det och på platser där många tror att grova brott aldrig kan hända.