Ett minne från stugsemestern. Blomsterplantering utanför den lilla gäststugan. Det är på hyresgästernas ansvar att vattna blommorna, vilket är självklart tycker jag, eftersom stugans ägare inte kommer och stör i något skede. Och jag gillar också att vattna blommor.
Då jag skrev det här inlägget i april fick jag en kommentar på Facebook av en vän. Hon skrev att hennes ormbunkar alltid dött, antagligen torkat bort. Hon bad mig om skötselråd om jag fick min att överleva.
Fem månader senare ser växten ut så här.
Jag tycker den är tämligen lättskött. Hoppas den inte missförstår mig nu och börjar obstruera, för hittills har det räckt med att jag vattnat den lätt underifrån var eller varannan dag. Dessutom sprayar jag den dagligen, också så att jorden uppifrån får lite fukt.
Jag vänder på växten rätt ofta, i samband med dusch och vattning.
När jag ser bilden från april och hur växten ser ut i dag inser jag att den vuxit rätt mycket 😀
Det var ingen som sa precis så, men jag kunde se det framför mig. Något barn som pekade och sa ”Titta titta mamma, tanten vattnar bilen!”. Vi har haft så mycket pollen på sistone att jag inte hade sett ut genom fönstret om jag inte vattnat och torkat av vår Svensson först.
Men innan bilen vattnades inför stadsfärden avnjöts frukost ute på gården runt åttatiden på morgonen. Höjden av härlighet!
Särskilt makaber av mig är jag inte, men det har blivit tre kyrkogårdsbesök på tre dagar sedan måndagen. Planteringar skulle kollas och sanningen att säga var det mitt första besök på femtio år på Abborsfors gravgård i Strömfors.
Det blev också ett besök i Strömfors Bruks cafeteria, museet och de små hantverksbutikerna. Den här gången köpte vi inget men miljön i sig är alltid värd att uppleva. Särskilt då den som i dag kryddades av fågelkvitter, sol och doft av syrener.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 