De finska unglejonen slog i förlängningen i natt Sveriges Småkronor och Finland är klar för final. Den orkar jag ändå inte se i direktsändning, så det får duga med att kolla webben imorgon. Matchen spelas halv fyra på morgonen finsk tid natten mot måndag. Det var med nöd och näppe jag klarade att se matchen mot Sverige igår, den slutade runt 01.30.
Jag glömde ta foton då på natten men därförinnan kollade jag ”Bamse och vulkanön” som visades på SVT:s barnkanal. Jag ser ibland på barnprogram av den enkla anledningen att allt annat är så dåligt eller våldsamt…
Kylan håller oss i ett stadigt grepp. Minus tolv grader och jag ska på ett jobb idag dit jag måste ta mig till fots. Ska se om där finns någon skylt att fota så att jag kan lägga ut Skyltsöndagsbidraget lite senare.
Vi har kanske haft minus elva någon natt på fjolårssidan, men nu var det minus sexton då jag vaknade. Tretton plus i köket och fjorton i sovrummet, men såsom jag tidigare skrivit – det går ingen nöd på mig. Sover under duntäcke och yllepläd med kläder på och jag har inte frusit en enda natt, fastän jag inte har elementet på i sovrummet.
Hyacinterna står sig fina, de vill ju ha det svalt och så får de också ha det hos mig ❤
Bytte batterier i mätaren igår och då nollades datum och klocka, vilket jag inte ännu kommit mig för att ställa om. Det enda jag vill kolla är inomhustemperaturen som här gått upp till nästan 14 och ute var det då -15,7.
Försökte fånga det vackra med solen som gjorde att snön gnistrade i träden, men det var inte så lätt.
Jag har eldat lite i morse och fortsätter ikväll. Då det är riktigt kallt ute mår kakelugnen, och även mitt hem, bäst av två eldningsturer. Det i sig betyder att jag behöver vara hemma nästan hela dagen.
Ikväll ska jag kolla när Unglejonen möter Småkronorna i hockey-VM. Börjar sent, vid 22.30, men ska nog klara det då jag behöver på jobb först klockan 14 imorgon. Har en intervju då, så söndag som det är 🙂
… och ute har vi minus tio grader. Inne +16 och då jag har eldat blir det åter kring +19. Dagen började med att jag fyllde en liten plastpåse med hett vatten, byltade på mig kläder och gick till postlådan. Efter att ha värmt låset en stund fick jag upp det och ut kunde jag ta dagens HBL plus ett brev med besked om partiella förtidspensionens storlek.
Jag satte åter ny antifreeze-olja i låset och hoppas att det hjälper. Annars är varmvattenpåsen enda lösningen.
Har betalat en del fakturor, ska säga upp ett abonnemang som jag inte längre behöver, överföra foton från en mapp på datorn till ett USB-minne, redigera texter osv. Dagen rullar alltså på och så är det ju fredag också vilket betyder Elisas Fem en fredags-frågor som jag svarar på här:
Hur var ditt nyår 2024? Lugnt med Bingolottos uppesittarkväll, en kompis på besök och tomtebloss på gården vid tolvsnåret.
Vad är din största förhoppning för 2025? Fred på jorden, och i första hand tänker jag på Ukraina ❤ Mera tolerans och respekt människor emellan, mindre skit på sociala medier. Försöker själv leva upp till att SE medmänniskan.
Vad var det bästa med 2024? Även om jag stortrivdes i våningshusets tvårummare var nog flytten till det gamla huset i juli det bästa med 2024.
Vilken ny vana vill du införa under det nya året? Jag ska försöka fotografera mera, både i vardagen här inne men också utomhus.
Har du några nya mål för det kommande året? Nej, inga egentliga mål. Ta dagen som den kommer och göra det bästa av den, inte stressa.
… då jag skottade snö hos mamma eller då jag gjorde det här hemma vid källartrappan. Gällde att passa på nu då det var det som på finska kallas pakkaslumi, alltså snö som är lätt för att det är så kallt ute (vi har minus nio grader). Blötsnö är ju något helt annat att jobba med.
Avkoppling på kvällen. En tidning från december då det gavs tips om julblommor och arrangemang.
I morse hade jag +16 grader inne, vilket beror på de kalla nätterna. Nu har jag eldat och kommit upp till +18 och jag har ju redan vant mig vid svala temperaturer. Har fyra tröjor, två par leggings och ett par yllestrumpor och då går det helt på riktigt inte någon nöd på mig. Jag skulle inte byta bort det liv jag har här i gamla huset mot ett bekvämare i ett våningshus.
Rutinerna är ändå helt annorlunda, till exempel då jag ska hämta in post. Jag kan inte vara säker på att jag får upp låset där då det varit plusgrader en dag och är jättekallt en annan dag. Då tar jag en påse med varmt vatten med mig. Låsolja funkar bara från och till.
Jag uppskattar också veckans bastutur enormt mycket. Det här är lite som att bo på landet, men ändå mitt i stan. Förhållandena är enkla, samtidigt som jag har tillgång till elektricitet (snålar ändå med den), dator, teve (stort sällskap).
Nu har jag bott här ganska exakt ett halvt år. Jag har ännu inte upplevt en riktigt sträng vinter här, men inte heller en vår. Så det är våren jag väntar på 🌷🌷
Nytt år, ny Muminkalender, nya oskrivna blad i livets bok.
Muminpappan ser fundersam ut. Undrar han vad det nya året ska föra med sig? Han tycker ju om äventyr och att skriva, till exempel skrev han det i boken Muminpappans memoarer. Jag håller på att läsa den. Så han kanske redan ser följande äventyr framför sig? Muminmamman tar det lugnt som vanligt. Hon stickar på något som ser ut som en halsduk. Sniff ser ut att lägga patiens.
Caritas första förmiddag 2025 i Äppelviken började med lätt snöskottning på trappan och terrassen. Det är blötsnö men har tack och lov inte kommit mer än fyra centimeter. Det snöar dock fortfarande så vi får se vilka mängder vi talar om ikväll.
Det blir kanske en dag med tidningar och böcker och alltid finns det något att pyssla med, städa och ställa i ordning här hemma. Kanske jag ska försöka få ordning i skåpet med dagböcker. Att få alla häften arrangerade årsvis tar sin tid. Blir inte klart på en dag, men vem har bråttom?
Efter en god natts sömn vaknar jag till denna soluppgång. Klockan är i och för sig redan kring tio, men jag sover ju gärna från midnatt tio timmar framåt då som det är möjligt 🙂 Det är vardagslycka det.
De som känner mig väl har kunnat läsa mellan raderna att jag varit fundersam de senaste veckorna. När jag tänker efter skulle jag inte säga att det är samma som att jag är deppad och ledsen. Mörkret gör mig i och för sig nedstämd från och till, men vi är många som lider av så kallad mörkerdepression. Sedan finns det ju också de som deppar ihop på våren, då som jag spritter till och blir full av liv.
Igår tänkte jag att jag måste komma ut på en kort promenad. I samma stund fick jag ett Messengermeddelande av en granne som tänkte lika. Det var stjärnklart och noll grader och klockan var halv tio på kvällen då vi gick ut.
Snöfritt just här och då som ni ser, i en av gränderna i våra gamla stadsdelar. Den korta promenaden gjorde verkligen gott.
I mitt stilla sinne brukar jag ge mig själv en del nyårslöften. Jag uttalar dem alltså inte högt och de handlar varken om vit januari utan alkohol eller om viktnedgång eller ökad kroppsträning.
Ofta handlar det om sådant som berör det mentala och psykiska. Det inre måendet.
Jag tror att jag genom livet rätt ofta känt att jag inte räcker till sådan som jag är. Jag har högpresterat i mina jobb. På något sätt var jag också under en lång tid en person som ville behaga andra. Då jag fick chefsjobb gick det inte att vara alla till lags, och det kändes ofta väldigt svårt.
Jag har dragit mig undan konflikter och gör det ännu i viss mån, beroende på vad sakerna gäller. Men jag har blivit bättre på att säga ifrån, och att göra val som får mig själv att må bättre.
Att skriva det här är inte heller lätt. Ofta hakar sig läsare upp på detaljer, synar texten och funderar om jag det jag skriver handlar om hen. Men nu kan jag för en gångs skull vara egoistisk och säga att det här handlar bara om mig själv.
Någon kanske tänker för sig själv: ”Har hon inte lärt sig mer om självförtroende, hon som levt 62 år?” Den som är självsäker nog att säga eller skriva att hen minsann inte någonsin känner sig låg, ensam, misslyckad eller osäker – den personen är bara att gratulera. Eller så kanske inte ändå… för jag tror att den personen inte talar sanning. Vi har alla våra bättre och sämre stunder.
Just i dag känns det som att den här dagen kommer att bli bra. Det är en hasa-på-i-ullstrumporna dag då jag ska elda och pyssla här hemma. Och sedan kronas kvällen med Bingolottos uppesittarkväll och kanske en enkel skål med en kompis 😀
Jag lovar inte att jag inte skriver ett inlägg till men om jag inte gör det, så Gott nytt år alla ni som läser min blogg! 🥂✨
Ibland tar jag faktiskt den här vägen till postlådan. Jag rundar huset istället för att gå via innergården. Bara för att här är så vackert. Det här är min kalenderbild för dag 19.
Jag gillar inte snömängderna, men då de kommer utan att fråga mig är det bara att acceptera läget. Den här bilden togs i går. I natt yrde det ner mer snö, sedan blev det +2 grader och regn.Mitt köksfönster. Vi har hög stenfot på huset och fönstren sitter därför rätt högt. Adventsstaken står där till höger eftersom jag har en tjock gardin som under kalla och blåsiga dagar täcker halva fönstret.
I dag är det torsdag = hjälpa mamma dag. Handla i affären, bära in ved hos henne, dosera mediciner osv.
Så här går dagarna, och snart vänder det – blir ljusare minut för minut. Men såsom jag tidigare skrivit, jag tror att vi har en lång vinter framför oss. Hoppas våren ändå kommer i april 2025.
Här på morgonen tror jag att jag fick upphängningen för plåtarna i ugnen att sitta rätt, så pepparkaksbaket kan fortsätta endera dan!
En ståtlig och stor krans skapar stämning på Stallvinden i Strömfors. Bilden togs under julmarknaden där den sjunde december.
Låg vaken några timmar i natt. Ibland blir det bara så, alla gånger är det inte ens grubbel som håller mig vaken. Bra att jag sedan kunde somna om vid halv åtta, vilket betydde att jag sov till halv elva. Men nu då jag inte jobbar heltid går det bra att ta den vila som behövs.
Jag är ju annars inte den som kan ta tupplurar (lura tuppen, säger jag också) mitt på dagen eller eftermiddagen. Nej, gör jag det blir jag helt virrig, som finnen säger när han yrvaken slår upp ögonen: Mikä maa, mikä valuutta? Vilket land, vilken valuta?
Postlådan var inte frusen i dag. Låsoljan hade gjort sitt. Jag har hämtat in en kasse ved. Jag har dammsugit nästan hela bostaden. Det är inte julstädning, utan helt vanlig städning som görs då som tid och ork finns. Kom på att jag inte har mjöl hemma, så pepparkaksbaket blir till veckoslutet 🙂
Härligt med riktiga julkort ❤ Jag skickar inte så många i år och tror inte att jag får så många heller, men runt tio stycken kan det bli åt vartdera hållet. Tycker jag att jag missar någon, som jag själv får kort av till julen, brukar jag sända en nyårshälsning tillbaka.
Den här kalenderbilden (jag kör en sådan egen serie här) för dag sexton i december passar bra eftersom vi har fått massor av snö igen.
Vyn har tagits genom mitt köksfönster. Nästan fullmåne söndagen den 15 december.
Det betyder att jag sover knaggligt igen ett par nätter. Vet inte om det alltid beror på månen, eller omdet bara är en slump, och sammanfaller med saker jag grubblar över. För i natt vaknade jag 03.38 och gick på toa. Såg då hurdant väldans oväder det var ute.
Det ledde till att jag började fundera hur tidigt jag måste ut på gården för att skotta fram bilen. Även frågan ”hur ser det ut hos mamma, kommer vi in på gården där då vi ska hämta henne för besöket på vårdcentralen?”
Alla gator i stan hade inte plogats, men en hjälpsam bekant till oss hade varit på mammas gård och skottat så pass att vi kom in med bilen. Han visste att vi hade ett besök hos vården att uträtta, så gissa hur tacksamma vi var med min syster då vi såg att vi slapp skotta snö hos henne 🙏
Hos oss blåste det 34 meter i sekunden i natt och det kom mera snö. Under tre dagar har vi fått lite mer än en halvmeter, skulle jag gissa. Det är vackert, ja… då solen ibland lyser och snön är vit. Men särskilt måndagsglad blev jag inte då jag tittade ut genom fönstret vid fyratiden i morse.
Allt jobb som krävs för att få snön bort, till exempel från bilen innan mamma ska på sårvård… tar energi och tid. I dag ungefär 40 minuter, så det gäller att vara ute ett par timmar innan normalt tänkt, för vi ska säkert gräva oss fram på mammas gård också för att få ut henne.
Och säger redan nu… nej, vi skickar inte mamma till någon anstalt. Hon vill bo hemma och klarar sig bra, men hon kan inte längre som 90-åring göra snöarbete, bära in ved, gå till hälsocentralen eller handla själv.
Vi ska försöka få kommunal hjälp utöver den privata vi redan har, men allt tar tid och resurserna är knappa. Det skärs också hela tiden ner på allt. Vi får ingen ersättning för anhörigvård, och jag vet inte ens om vi är berättigad sådan. Men också i den görs nedskärningar vid årsskiftet. Det är hutlöst… med tanke på dem som avstår från sina jobb för att sköta sjuka äldre eller barn hemma. De sparar pengar för staten, men staten tackar inte anhörigvårdarna.
Vi har troligen en lång och ganska besvärlig, snörik vinter framför oss. Ofta snöar det ett par, tre dagar i sträck och temperaturen sågar mellan -10 på natten och plus/minus noll på dagen. Ibland regnar det, men mestadels kommer nederbörden som snö numera.
Höll på att glömma det här! Att Finland hämtade upp sig från underläget 4–0 mot Sverige igår. Oavgjort i fulltid 4–4 och sedan ett skönt segermål för oss i förlängningen.
BELIEVE. Ett litet emblem med en text på vår tränares tröja. Jag trodde på laget hela tiden. Men så kallar jag mig själv också ”idiot-optimist”. Många hade nog redan gett upp hoppet, sagt att det var en skitmatch, kanske stängt teven. Men vi grejade det 🤍💙! VM-guldet i herrarnas innebandy!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 