Då berättade hon för mig om hur kallt det var när hon var fem år gammal 1939. Vinterkrigets mödor. Inte fanns det elektricitet och man bar in ved och vatten. Djuren i ladugårdarna skulle skötas om familjen hade sådana, för de gav ju mat åt människorna. Vedermödor och slit från morgon till kväll. Och barnen promenerade eller skidade långa vägar till skolorna.

Det var bra att jag blev påmind om det. Mamma sade det inte alls anklagande i stil med ”lilla flicka, du skulle bara veta…” osv. Nej, vi hade bara en kort diskussion om hur det verkligen var förr, och jag kan tänka mig att många i Ukraina inte har det lätt nu heller när elen slås ut och kylan tränger på.

Så plötsligt gick jag där rak i ryggen och drog in den kalla luften och hörde snön knarra så vackert under fötterna. Vi är förskonade från kriget i alla fall just nu. Jag har tak över huvudet, en varm säng. Jag kan fortsätta lägga pussel i kväll eftersom vi tillsvidare har elektricitet. Få se om det blir planerade el-avbrott den här vintern… jag har köpt vatten på flaska och jag har en del mat som jag kan äta fastän kylskåpet inte skulle funka.

Har nu sorterat bitar några kvällar och inom kort kan jag börja bygga ramen 🙂
3140 steg blev det i dag. Totalt 13 638 på fyra dagar och min 96:e promenaddag på raken.