vinterkyla

Bara ett nytt foto i kylan

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Jag har inte fem foton att delta med i Åkes Veckans foton, och så blir det en skylt från i somras.

Vi hade -27 grader i natt och det mesta av min energi går åt till att hålla värmen här hemma. Jag har lyckats med det, men jag bär ju in ved alla dagar och eldar några timmar varje eftermiddag eller kväll, så det blir inte av att ta allt för många längre vändor utomhus för att få nya bilder.

Igår när jag fotade Kronobron för att kunna vara med i Hoppa på tåget-utmaningen, hade jag sinnesnärvaro nog att ta en extra bild. Lovisadropparna på Drottningstranden i vinterskrud!

Mellan dem i bakgrunden syns svenska högstadiet, Lovisavikens skola, på andra sidan vikens strand.

I Skyltsöndag, som leds av Professordeutsch, deltar jag med en skylt som fanns i ett av de öppna hemmen under Lovisa Historiska Hus-evenemanget. I det huset hade en gång för länge sedan funnits en liten skoaffär, så därför hade ett rums inretts med skor, gamla tidningsurklipp och en skylt.

Jag följer inte OS i Milano slaviskt, men teven står på och jag såg att Finlands herrar blev fjärde i skidstafetten. Norge briljerade som vanligt och vann, Sverige som brukar knipa många medaljer blev bara tionde. Men Sverige fick visst guld i skidskyttet i dag?

Hade tänkt ta en bild av mitt system att stänga ut kylan från köket. Har ett tjockt lapptäcke som hänger framför dörren till farstun. Men nog tog jag redan ner den för i dag, jag skulle ju ut genom dörren för att hämta dagens vedlass. Så kanske jag visar den bilden en annan gång.

Uppfinningsrikedomen är det inget fel på, men jag skulle ju ljuga om jag sa att jag älskar den här extremt kalla vintern.

Jag drömmer om våren och är knappast ensam om det…🌷🌼

Oväntat är temat

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… hos Elisa då hon ställer sina fredagsfrågor. Svar på dem kommer sist i det här inlägget.

Nu får vi se om det oväntade sker, alltså att Finland besegrar Sverige i OS-hockeyn. När jag skriver detta är andra perioden i gång och FIN leder 3-1. Men vi som har varit med förr vet att allt kan vända, och speciellt svenskarna är kända för att komma igen 🙂

Nikolas Matinpalo gjorde Finlands första mål och intervjuas här i första pausen.

Jag har redan varit ute en sväng eftersom jag hade massage i dag. Minus femton grader men solen värmer redan en aning och himlen är vackert blå. Något oväntad var kölden ändå, fastän jag kollat prognoserna. Jag hade ju önskat att de hade slagit fel, men i natt var det -21.

Korsningen av Karlskronabulevarderna och Drottninggatan.

Vad är något du inte trodde att du skulle gilla, men gör?
Tar såsom Elisa fast på OS och att jag har tittat på snowboard och sådan där utförsåkning på skidor där de åker ner för en backe och längs räcken osv.

Vad kan få dig att ändra planerna snabbt?
Om något roligt utlovas istället för något intetsägande så hoppar jag på tåget.

Vad hoppas du ska dyka upp när du minst anar det?
Livets pusselbit eller en liten extra penningvinst.

Vad kan dyka upp i dina tankar helt utan förvarning?
Allt möjligt. När jag tänkte göra en sak och börjar med det kommer jag på, eller ser, något annat som bör göras och det pågår sedan hur länge som helst 😀

Vad gör du oväntat ofta fast du inte tänkt göra det?
Håller ofta på med minst fem saker samtidigt, stiger upp från stolen, soffan – avbryter mig själv. Men det är väl vardagsmotion det också.

Något varmare, men än är vintern inte över

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Kom ihåg att ta foton, är uppmaningen till mig själv. Ibland glömmer jag att påminna mig 😂

Från ett möte på en lunchrestaurang gick jag till mataffären. När jag sneddade torget tog jag bilden av det gamla posthuset. Där har inte funnits post på tiotals år, men ändå talar många om gamla posthuset.

Angående kylskåpet. Konstigt ofta gapar det tomt och ändå är jag inte någon matlagningsmänniska och inte äter jag mycket heller. Men det är bra att det inte blir så mycket svinn.

Jag äter gärna på kafeterior eller lunchrestauranger, och idag blev det paj med skinka och paprika, det var gott!

Igår hade jag mycket, eller det kändes så eftersom jag hade ett jobb på kvällen, och då går tiden på något sätt fort. Skrev artikeln efter 19.30 och var klar först 20.30 med hela paketet från bilder till överföring till redaktionssystem.

Vi hade ministerbesök från Svenska folkpartiet igår. Anders Adlercreutz från Kyrkslätt är undervisningsminister, och till höger i bakgrunden syns riksdagsledamot Otto Andersson som kommer från Lovisa. En träff för allmänheten arrangerades i Lovisavikens skola, och även om här syns endast två åhörare var antalet mycket högre. Ett trettiotal skulle jag tippa.

Jag hade gärna återgivit mer av de intressanta diskussionerna i tidningen, men utrymmet är begränsat och mallat och planerat långt i förhand. Jag fick mina 2000 tecken och då är det upp till mig att visa något slags yrkesskicklighet och få med det som kan kännas relevant för läsarna.

Ja, det är lite varmare nu. Minus sex grader och nätterna kanske inte kallare än -10. Men från och med torsdag ska det åter bli hårda köldnätter, i värsta fall -18, -21 grader – och det gäller för tio dygn framöver.

HPT har SNÖ som tema, och jag drömmer mig bort till sommaren

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Hos Nacka-Åke och Hoppa-på-tåget är temat SNÖ och det hade ju funnits bilder att fota utanför dörren, men jag väljer hellre Mumin. Jag kollar ofta på Arenan, på olika halvtimmes avsnitt om Muminfamiljen. Här hade familjen vaknat mitt i vintern och Mumintrollet förundrar sig över snön som fallit.

Själv drömmer jag mig till våren och sommaren. Köpte de första blomsterfröna i dag. Men det är ju inte tu tal om att ens försöka få dem att förgro inomhus, finns inga tillräckligt varma platser för det 🥶😂 Några av fröna skulle kunna förkultiveras (heter det så, står olika på påsarna) redan i februari, mars. Andra ska vänta till april.

Men de kan också sås direkt i jorden utomhus och så gjorde jag ifjol. Blir nog samma i år om sommaren kommer 🙂

Lite färgsprak bjuder ju bilden på i alla fall.

Det har blivit mycket ”skriverier och gnäll” från min sida om kylan som nu är inne på sin sjätte vecka. Eller att vi haft kallt 38 dygn är i all fall ingen överdrift. Nu ser det ut att kanske bli så pass varmt som -7 grader på tisdag nästa vecka och nätterna kanske bara -13. Det tror man då man ser det, men underbart vore det om inte hela februari var smällkall.

Det var vackert ute på isen på Lovisaviken i dag. Vi körde bilen varm med syrran, ett måste för att den ska funka från dag till dag. Såg då många vandra där i den vackert vita, gnistrande snön med eller utan hundar, till fots eller på skidor. Och tävlingar i pimpelfiske verkade pågå på viken utanför Sågudden. På P-platsen fanns massor med bilar parkerade.

Mig skulle du varken få ut på pimpelfiske eller skidåkningstur eller promenad på isen i denna kyla. Fint ändå att det finns mänskor som njuter av vintern och som har utrustning för att göra det.

Ingen lättnad i sikte

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… alltså vad gäller kylan. Måndag kanske sådan ”sommarvärme” som minus fem, minus sju, men annars är det kallt månaden ut med nätter på -17 eller i värsta fall upp till -25. Det är troligen också först i mars som solen börjar värma lite, att det blir takdropp osv. När den lyser nu betyder det kyla. Är det mulet är det också lite varmare.

Jag brukar inte annars vara den som talar så mycket ”väder och vind”. Nu har det ändå blivit så då jag går i väntan på något slags lättnad. Känns som om man själv gick med dieselmotor, och den har svårt att komma igång. Men då jag får värmen upp när jag är i affärer eller gör lite kroppsligt arbete, då rullar det viktigaste på.

Och humor försöker jag ha. Igår fick jag upp värmen till +19 i teverummet där kakelugnen finns. Konstaterade med några vänner att nu på vintern är kampen hård för att komma upp till +19. På sommaren är kampen lika hård att få ner värmen inomhus från +28 till +20, om det blir värmebölja. Så människan är tydligen aldrig nöjd 😀

I dag har det varit den normala anhörigvården med medicindosering, handla mat och skotta snö hos mamma. Den är ändå puderlätt och väldigt mycket har det inte kommit på en och samma gång, så tack för det 🙏

Jättetrevligt redaktionsmöte hade vi också online med de skribenter som hade möjlighet att vara med. Vi bor på många olika orter, så möten via Meets är toppen!

Jag tycker att jag har det helt bra här ändå, i sovrummet. Inget värme-element påslaget, behövs inte. Har duntäcke och yllepläd. Telefonen på bordet är en gammal Samsung som funkar bara som väckarklocka.

Här brukar jag ligga och tänka. Jag har en varm säng, jag har tak över huvudet. Vi har skonats under många årtionden i Finland nu från flyglarm och bomber. Krigen i dag är ju ännu hemskare med alla drönare och annan utstuderad teknik.

Nog ska vi klara lite kyla. Det tvingas dom göra i Ukraina också.

Mirakulöst skönt med dusch

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

In i badrummet, stäng dörren, ha allt med dig som du behöver i klädväg. Varm dusch, hårtvätt och sedan lager på lager med varma kläder efter duschen. Mirakulöst skönt!

Jag brukar tänka på dem som bor i Ukraina i kalla hus, utan elektricitet efter bomb- och drönaranfall. Jag har det bra här hemma. Såhär kalla dygn har vi inte många veckor om året. Det är den här vinterns första kalla vecka nu, pågått sju dygn. Samma förutspås för kommande tio dagar, men kanske det sedan lättar?

Varm kakao i en av Muminmuggarna, Stinky idag, och mackor med Kastens leverkorv. Sådan förmiddagslyx.

Boken En fråga om dagen har jag snart haft fem år. Det sista och femte året är alltså på gång. Har fyllt i den varje dag. Som ni ser är bokens rygg vackert sliten.

Tvätten från i förrgår har torkat, ny tvättmaskin surrar nu. Och då jag själv inte behöver gå i duschen i dag kan kläderna torka där i badrummet.

Jag ska skriva två eller tre texter i dag. Mellan varven kopplar jag av med favoritspelet Jewels of Rome. Säg inte att 60-plus-tanter inte spelar datorspel 😀 Jag gillar mest matcha-tre-figurer spel, eller bilda mönster som ger dig bonusbrickor. Inga våldsamma krigsspel här inte.

Vad gör du på trettondagen? Hur kallt är det hos dig?

Annorlunda arbetsvy

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Vanligtvis är min arbetsvy hemma vid datorn, det vill säga jag ser skärmen och mina dokument. Men sedan är jag ju ute på uppdrag också. Inte alltid jag minns att fotografera där.

Den här arbetsvyn har inget med skogsarbete att göra. Jag ska försöka komma ihåg att senare visa artikeln, då den har publicerats.

Några större världshemligheter är det inte frågan om. Men jag vill att det ska komma i Nya Östis först av allt, och inte tipsa andra tidningar eller radio om vad det gäller 🙂
Och att bjuda på lite spänning, gissningar, tankearbete för mina bloggvänner är ju inte heller helt fel.

Skrev artikeln direkt då jag kom hem. Gjorde sedan följande jobb, som telefonintervju. Efter det rask promenad till affären då jag behövde en del smått därifrån. Fy sjutsingen så kallt det vara, minus två grader men kändes mycket värre.

Skönt då sedan att komma hem, få tända levande ljus och en brasa i kakelugnen.

Nästsista skyltsöndagen

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… i alla fall under bloggkompisen BP:s ledning. Den 23 februari är det tio år sedan hon började hålla i trådarna för den uppskattade utmaningen som bloggaren Pumita hade börjat med.

Lite suddig blev bilden men den får duga. Skylten fanns på en tillfällig plats då församlingskansliet höll på att flytta. Jag har för mig att det här var en skylt som fanns på Bostadsmässan 2023 där som Agricola svenska och finska församlingarna presenterade sig.

Vi har haft en kall natt. En morgonpigg person som var uppe vid sju på morgonen sa att det det var minus 17! Nu ser det ut att vara -10 men solen visar sig så den värmer ju lite. Hoppas att vi nu har vinterns sista köldnätter. En vecka skulle det här hålla på, efter fredag kanske varmare.

Det blir kallare, men under vinterkriget var det värre

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer
Uppe bredvid lampan syns fullmånen 🌕

Jag tycker inte alls om när det är kallt och mörkt, men jag går ut ändå, sa jag till mamma på telefon tidigare i dag.

Då berättade hon för mig om hur kallt det var när hon var fem år gammal 1939. Vinterkrigets mödor. Inte fanns det elektricitet och man bar in ved och vatten. Djuren i ladugårdarna skulle skötas om familjen hade sådana, för de gav ju mat åt människorna. Vedermödor och slit från morgon till kväll. Och barnen promenerade eller skidade långa vägar till skolorna.

Det var bra att jag blev påmind om det. Mamma sade det inte alls anklagande i stil med ”lilla flicka, du skulle bara veta…” osv. Nej, vi hade bara en kort diskussion om hur det verkligen var förr, och jag kan tänka mig att många i Ukraina inte har det lätt nu heller när elen slås ut och kylan tränger på.

Så plötsligt gick jag där rak i ryggen och drog in den kalla luften och hörde snön knarra så vackert under fötterna. Vi är förskonade från kriget i alla fall just nu. Jag har tak över huvudet, en varm säng. Jag kan fortsätta lägga pussel i kväll eftersom vi tillsvidare har elektricitet. Få se om det blir planerade el-avbrott den här vintern… jag har köpt vatten på flaska och jag har en del mat som jag kan äta fastän kylskåpet inte skulle funka.

Har nu sorterat bitar några kvällar och inom kort kan jag börja bygga ramen 🙂
3140 steg blev det i dag. Totalt 13 638 på fyra dagar och min 96:e promenaddag på raken.

Trees on Tuesdays, del 39, och några frågor

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Den här bilden tog jag onsdagen den femte januari. Visst är det vackert med vit snö. Mot slutet av veckan ska det bli plusgrader, efter att ha varit ett par rejält kalla dagar och ännu kallare nätter.

Vill ni ta del av några utmaningar/frågor så delger jag dem som ingått i ”En fråga om dagen” igår och i dag:
10 januari: Skriv ner något som har inspirerat dig i dag.
11 januari: Har du tappat något i dag?