Jag trivs bäst i öppna landskap

… nära havet vill jag bo.
Några månader om året, så att själen kan få ro.

Jag bränner inte, såsom Ulf Lundell sjunger, mitt brännvin själv, och kryddar ej med johannesört. Men jag gillar att vindarna får fart, och lärkorna slår högt i skyn och sjunger underbart.

Hela livet har jag bott nära havet. I Lovisa, i Helsingfors och i Stockholm. Hemmaviken i Lovisa är den bästa platsen på jorden.

*sjunger* Här tvättar jag min matta själv, och svalkar mig med vin så vitt,
här kastar jag min vinterpäls, och vattnet är så himmelskt varmt…

Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,
när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti.
När det klara och det enkla, får råda som det vill,
när ja, är ja, och nej, är nej,och tvivlet tiger still.

Kastade vinterpälsen

I dag, den första juli var det dags! Om ni ser något ludet som flyter i Lovisaviken kan det vara min vinterpäls 🙂
Men herredumin… och några små svordomar… så kallt vattnet var. Plusgrader ändå, inget is på ytan, så vad ska man klaga? +13 kanske?

Brrr det är kallt men jag doppade mig TVÅ gånger :-)
Brrr det är kallt men jag doppade mig TVÅ gånger 🙂
Här vilar själen.
Här vilar själen.
Elden tar sig och så småningom har vi en fin glöd.
Elden tar sig och så småningom har vi en fin glöd.
Hahaa! En lite annorlunda bild på korvarna på grillen :-)
Hahaa! En lite annorlunda bild på korvarna på grillen 🙂
Solen lyste från en nästan klarblå himmel.
Solen lyste från en nästan klarblå himmel.
Och så en bild på mig själv. Foto: Min syster.
Och så en bild på mig själv. Är inte så sorgsen som jag måhända ser ur 🙂  Foto: Min syster.