En vecka före påsk, då som de finska barnen springer runt och ropar ”Virvon varvon…”  köpte jag en liten påse med chokladägg. Ifall, om att…
Men varken påskharar,  -kärringar eller trollkarlar dök upp.

Under påskhelgen kunde de finlandssvenska barnen ha ringt på. Men jag kammade noll där också. Inte ens mina medelålders grannar fick för sig att klä ut sig för att ränna ut och tigga godis.

Så där stod jag med min långa näsa och mina ägg. Hjälper väl inte annat än att käka upp äggen själv.
Bäst-före-datumet låg faktiskt först i augusti 2013. Så jag hade ju kunnat spara dessa, tydligen av konserveringsmedel fullproppade äggen, åt något barn som KANSKE skulle dyka upp nästa år.
Men i stället för att ge detta ohälsosamma godis åt något oskyldigt barn bestämde jag mig för att äta upp äggen själv, och kanske köpa in något nyttigare påskgodis nästa år.