Den som känner min make, mig och min romankaraktär Adrian vet att vi är lite… hmm… för att inte sticka ut och reta den östnyländska allmogen allt för mycket… måttligt annorlunda!

Tomten har följt med på många resor. Han har varit i Tallinn och i Thailand. Ganska krävande är han. Skriker, domderar och har sig – blir tyst för en stund bara om han får brännvin.

I fredags skulle vi åka på minisemester till Helsingfors. Hade bokat svit med bastu på ett hotell och tänkte att nu ska vi äntligen få en stund för oss själva – maken och jag, och Adrian förstås.

Men ack och ve så vi bedrog oss. Tomten vaknade i sin byrålåda och krävde hojtande i högan sky att han skulle med på resan.
Vi vågade inte lämna honom ensam hemma. Vad skulle grannarna ha sagt?

Men på busstationen fann vi råd och köpte, på rea dock men det måtte vara oss förlåtet, en vän åt Tomten. Efter lite trugande med brännvin godkände Tomten sin nye vän Hälge von Finnland.

Hälge och Tomten hade en mysig minisemester. Så även maken, jag och Adrian.

Om jag nu ännu i detta svep erkänner att jag skriver dagbok, för hand, sedan 1976 –  och att jag på varje sida klistrat in minst en klisterbild… Då vet ni allt om mig.

I mig bort ett stort barn – det är därför jag väger rätt mycket.