Såg tillsammans med över fyrahundra andra musikvänner gruppen Nordman på Alexia i går. Under gigget kom managern fram och frågade om jag ville träffa Håkan Hemlin och Mats Wester efter spelningen.

Hur ofta går det till så? Som journalist brukar man få tjata sig till träffar av det här slaget. Kanske det faktum att vi bor i en liten stad spelar sin roll. Allt sker i liten och familjär skala. Samarbetet mellan managern, mig och restaurangchefen hade också från första början löpt bra.

Tidningen förutsätter inte att krogen annonserar för att vi ska publicera förhandsintervju med någon – inte heller tvärtom, att annons sätts in först då vi skrivit en artikel.
Det handlar helt enkelt, enligt min åsikt, om ömsesidigt förtroende, bägge ger och tar.

Vad gäller Håkan Hemlin, frontfiguren i Nordman, valde jag att inte alls skriva om orsaken till att gruppen splittrades 2004. Det är SJU år sedan. Jag tycker Håkan kan få vara ifred och slippa frågor om vad som hände då och varför. Alla har vi benrangel i våra skåp. Men klart att det är intressantare att läsa om kändisarnas benrangel än om mina.

Jag vet också att mitt inlägg kan reta somliga. Måste hon lägga ut en bild på sig själv och Håkan? Man ska ju inte tro att man är nåt här i våra trakter.
Jag brukar försöka strunta i sådant där. För mig var det en upplevelse att få träffa Nordman öga mot öga. Något jag i dag är tacksam och glad över.