I går skulle jag köpa en påse ostbågar. Men jag vet inte vad köpmannen i affären egentligen hade tänkt. Kanske att korta tjocka tanter inte  ska nå dessa frestelser?

Med klackskor var jag 173 cm lång men jag kunde ändå inte nå översta hyllan med snacks där bågarna fanns.
Skam den som ger sig, tänkte jag. Förr har jag bett om hjälp av långa karlar på samma plats.
Jag spanade mellan hyllorna. Men inte en lång själ så långt ögat kunde nå. Ej heller något biträde jag kunde be om hjälp.
Bredvid snackshyllorna finns hyllorna med olika produkter för husdjur. Bland annat en liten spade som man ska plocka kattbajs med. Jag tog den i handen och nådde snackspåsen, men förstås var den ordentligt instucken i papplådan. Jag fick INTE ner påsen.
Lyckligtvis (eller pinsamt nog) dök en bekant kille upp. Han hade helt tydligt svårt att hålla sig för skratt när han såg mig med kattspaden i högsta hugg. På tal om desperata tanter som gör vad som helst för att få sin snackspåse.
Han fick ner påsen, jag sa tack-tack och jag bjöd dig åtminstone på dagens skratt, och sedan cyklade jag (just det – MOTIONERADE) i väg till sommarstället där jag med gott samvete började knapra i mig bågarna.