När jag väntade på bussen i morse fick jag syn på den här lilla stickade strumpan som någon hängt upp på en kvist i snödrivan. Många tankar väckte den. Vem har tappat strumpan? Det måste ju vara ett litet barn. Saknar någon det ena paret?
Är det någon farmor eller mormor som i varje maska stickat in sin kärlek till ett barnbarn?
Strumpan såg så ensam och övergiven ut. Men jag kunde ju inte plocka den med mig för då hade jag blivit en strumptjuv. Och den som kanske vandrar i vinternattens mörker och letar efter en borttappad strumpa skulle inte ha en chans att hitta den.