Redaktionens fönster ligger till höger, det kändes lyxigt att kunna se ut mot gatan och torget. Via fönstren kom mycket ljus in för vi hade bara skira vita rullgardiner. Och det gamla huset har anor från 1800-talet, minst.
Fönstret jag satt vid syns längst till vänster. Visst är huset som en liten söt karamell 🙂
Det är lite rörigt här nu men vi ska flytta i morgon så det förklarar allt. Till vänster ser ni vår whiteboard, där vi ritar upp tidningssidorna och annonser. Ett bra arbetsredskap.
Vid mötesbordet har många idéer till artiklar kläckts. Här har ventilerat åsikter om sådant vi gjort bra och sådant vi kunde göra bättre. Vid bordet har också olika fester firats. I rummet längst borta, i hörnet där man ser en svart magnettavla, finns min plats.
Här jobbar nyhetschefen, som jag själv var 2009-2011. Till vänster i hörnet syns en av två layoutplatser.
Bakom Ikeahyllan står en del av flyttlådorna och väntar på flyttföretaget.
Hej då Alexandersgatan och här kommer vi Sibeliusgatan! Det blir nog bra ska ni få se! 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Säkert ovant i början, men man brukar vänja sig, rätt fort. . Om jag förstått rätt skall ÖN husera i övre våningen, men nu har ni väl en kundpunkt i nedre våningen? 🙂
Jo, Loviisan Sanomat är nere till höger när man kommer in. Vi har hela övre våningen.
Gemensam kundtjänst för LS och ÖN finns nere till vänster.
Jag ser nog fram emot flytten – hur fin Alexandersgatan än var.
Suck å stön, längre väg att gå när man får ärende åt mamma 😦
Ja, för många blir det kanske så…
Jag säger att vi kommer ännu lite närmare Gud, fastän vi inte varit långt från kyrkan annars heller.
Och så får vi längre väg till affärer, apoteket och Hesburger, rådhuset, R-kiosksen, torget m.m. Men SÅÅÅ jättelångt är det ju inte 🙂
Jag förstår att det känns vemodigt, men kanske lite spännande också?
Ha en bra flytt och hoppas att du snart är på plats och igång igen.
Kram, Ingrid
Ja, det ska säkert gå bra och visst är det lite spännande också!
Jag är verkligen en vanemänniska och avskyr förändringar. Jag blir direkt nervös och måste hitta mitt lugn innan jag anpassar mig. Jag kommer ihåg när jag hamnade i öppet landskap; jag fick ordagrant panik men trivs nu underbart..
Kram
Stoffe
Vi ska få mellanväggar, inte minst för att kunna jobba ostört så jag litar på att allt blir bra om några veckor då alla pusselbitar fallit på plats 🙂
Men jag förstår dig också, folk reagerar väldigt olika och för mig dröjde det längre än vanligt att skriva en artikel – den nya omgivningen pockade på min uppmärksamhet.