Utsikt från oasen – och diverse växter

Det dröjde ett tag innan jag fick det är att lyckas, man ska tydligen ha tålamod då videoklipp laddas upp av bloggverktyget. Att dela dem via GMail går inte heller då filen fort blir större än 25 Mb.

Men det här är utsikten från min balkong. Tomatplantorna kom också med och diverse andra växter, som jag från och till flyttar hit och dit 🙂

Molntak och en fin droppe

Åter ett molntak över city och ljus mot horisonten 🙂 Jag tar det inte särskilt bildligt, tycker det är fint!

Det blir många bilder av utsikten från mitt fönster eller från min balkong.
Är ju mest ensam hemma, men vill understryka att jag inte sörjer det.

På något sätt känns det som att allt som hände 2014 och efter det, med skilsmässa och det faktum att jag sade upp mig från fast anställning och startade eget företag – att det var BRA och en förberedelse för detta som komma skulle.

Jag klarar isoleringen, ensamheten, det så kallade tråkiga, den sociala distanseringen… helt galant.
Ibland saknar jag middagar och träffar med vänner. Men månne inte den tiden kommer då det åter låter sig arrangeras.

Läste i dag en intressant essä av filosofen Åsa Slotte i Hufvudstadsbladet. Den handlade om melankoli, förmågan att ha långtråkigt och om social distansering.  Hennes text går över två uppslag så jag tar bara med en kort snutt av allt här. Sådant jag känner igen mig i.

”Generellt verkar långtråkighet vara en av nutidsmänniskans mera obekväma existentiella tillstånd, ett konkret livsproblem. Såväl under coronakrisen som innan har ett snabbt livstempo och en jovial natur definierat det normala. Men då många människor kämpar sig igenom våren med zoommöten och hangoutkontakter i kvava rum, så finns det en stor grupp människor, som inte har samma behov av ständiga sociala möten. Jag har tidvis känt mig som en främling då den rätt endimensionella bilden av allas umgängestörst vuxit fram, eftersom jag direkt visste att jag inte skulle ha några problem med att vara hemma utan dagliga sociala kontakter.”

Så känner jag det också rätt ofta. Jag klarar mig bra utan möten i kvava rum.
Jag kan leda jobbet på distans och accepterar att vi är många nu som inte vill ha fysiska möten.
Men detta om detta helt kort, annars tenderar det här också bli en essä på 14.000 tecken 😉

Som en liten droppa i havet, eller droppen som urholkar allt. Foto taget med mobilkameran faktiskt. En nyss duschad tomatplanta.

 

Trapporna på åsen, del 2

Min syster ville se trapporna på åsen så vi var där i går. Det var en ganska bitande kall vind, men klarblå himmel och fin utsikt över Lovisaviken.

Trevligt att se vissa hus från annat håll, till exempel gårdssidor, oftast är det ju fasaden man ser då man går på gatan förbi ett hus.

Utsikt över en del av gamla stan och Lovisaviken.
Förbi och genom sådan här terräng har trapporna byggts. Fascinerande med dessa stora mossbelupna bumlingar.

Utsikt från hotellets tak

Mina inlägg från läsarresan fortsätter.
Försöker varva dem med annat från min vardag, men just nu är vardagen så pass enahanda att det inte finns mycket att fotografera 😀 Mest redigerar jag texter, läser och svarar på mejl, planerar kommande tidningar, sköter administration för Nya Östis osv.

Utsikten från hotellets takterrass västerut.

hotellets tak fanns en fin terrass. Där kunde man sola eller ta sig ett dopp. Alla dagar var poolen tyvärr inte öppen eftersom säsongen led mot sitt slut och såvitt jag förstod behövde poolområdet renoveras.

Utsikten mot öst.

På fredagen då vi hade vår enda lediga dag hade jag planerat dopp och solbad här, men det var också enda mulna dagen…

Bekväma sittgrupper. Hit upp kom några för att röka och dricka kaffe.

Poolen.

Solen har gått upp men befinner sig bakom ett litet molntäcke.

En himmelskt trevlig helg

… önskar jag er alla med bilder på varierande utsikt. Så här kan det se ut då jag sitter i soffan och ser på tv.

Solnedgång den 20 juni.
Drar jag upp persiennen ser det ut så här från sovrummet.

Dagen innan, i tisdags den 19 juni, var det mulet ett tag, men väldigt många kvällar har jag faktiskt den här våren och sommaren haft fina solnedgångar.

Himlen den 19 juni.

Himmelen utanför mina fönster, och utsikten överlag, är alltid fin.
Den bjuder på variation och jag trivs ❤

Kloka ord från Haemin Sunims bok ”Allt du kan se när du saktar ner”.

De alldeles vanliga timmarna i livet är många fler,
än de ovanliga.
Vi köar på stormarknaden.
Vi lägger timtal på vägen till och från jobbet.
Vi vattnar våra krukväxter och ger våra husdjur mat.
Lycka innebär att hitta ögonblick av glädje i dessa alldeles vanliga timmar.

Kvällsutsikt

Livet är ju inte bara efter-Corfu.
Livet är här och nu.
I dag har jag jobbat med layout, varit på ett pressinfo, skrivit artiklar och en kolumn. Flyttlådorna har avhämtats av flyttföretaget och jag formar åter en gång, bit för bit, mitt nya hem.

Jag trivs bra här. Jag sover gott. Och jag bär bra minnen med mig från en semesterresa som lärde mig att vad som helst kan hända om jag håller mina sinnen öppna och vågar bejaka livet.

Det här är kvällsutsikten från mitt sovrumsfönster. I en vinkel där träden framträder mer än de hus jag också har som grannar. Här finns således träd, hus OCH himmel 🙂

Vackert – tycker jag.

En dag på hemmaredaktionen

… eller vad jag ska kalla mitt arbetsrum/sovrum. Mitt kontor? Verkstad, skulle väl någon med glimten i ögat säga, för att också sängen är här. Men nu är det utsikten från arbetsplatsen jag vill visa. Eller utsikten från rummet överlag, då jag har persiennen uppfälld för att få in ljus. Till natten släpper jag ner och stänger den, fastän insynen är minimal. Men blotta tanken på att någon ändå står i buskagen och spanar påminner om filmen ”Halloween” och ger rysningar…

Utsikten snett mot vänster, väderstrecket är nordost.
Utsikten snett mot vänster, väderstrecket är nordost.

Just nu är jag extra tacksam för att jag har jobb jag kan göra hemifrån. Blir sju timmar jobb minst i dag, så det där med att helga vilodagen funkar inte riktigt för en egenföretagare.
Knäet måste undersökas. Troligen måste det vänta till tisdag förmiddag.

Onekligen vackra färger i naturen just nu.
Onekligen vackra färger i naturen just nu.
För några dagar sedan putsade gårdskarlen gräsmattan. Snart får han göra det igen :-)
För några dagar sedan putsade gårdskarlen gräsmattan. Snart får han göra det igen 🙂

host_4

Utsikt från arbetsplatsen

Tror att det alltid är vackert här.
Tror att det alltid är vackert här.

Visade tidigare i dag hur det ser ut framför näbben på mig då jag jobbar vid datorn hemma. Så här ser det ut om jag vänder blicken till höger och inte har persiennen nedfälld.

Oftast jobbar jag ju hemifrån. För lokaltidningen Nya Östis och för olika andra uppdragsgivare. Jag tycker det är toppen att kunna göra så, känner mig privilegierad. Klart man ska ha disciplin för att få allt gjort, och jag anser att jag har det.

Får jag välja själv jobbar jag bäst med texter klockan 9-13.

Jag tror att många gärna skulle jobba på distans. Det där med fysiska arbetsplatser och låsta arbetstider, t.ex. 7 – 16 eller 8.30 – 16.30 känns förlegat.
Vad tycker du?