Det blir många bilder av utsikten från mitt fönster eller från min balkong.
Är ju mest ensam hemma, men vill understryka att jag inte sörjer det.
På något sätt känns det som att allt som hände 2014 och efter det, med skilsmässa och det faktum att jag sade upp mig från fast anställning och startade eget företag – att det var BRA och en förberedelse för detta som komma skulle.
Jag klarar isoleringen, ensamheten, det så kallade tråkiga, den sociala distanseringen… helt galant.
Ibland saknar jag middagar och träffar med vänner. Men månne inte den tiden kommer då det åter låter sig arrangeras.
Läste i dag en intressant essä av filosofen Åsa Slotte i Hufvudstadsbladet. Den handlade om melankoli, förmågan att ha långtråkigt och om social distansering. Hennes text går över två uppslag så jag tar bara med en kort snutt av allt här. Sådant jag känner igen mig i.
”Generellt verkar långtråkighet vara en av nutidsmänniskans mera obekväma existentiella tillstånd, ett konkret livsproblem. Såväl under coronakrisen som innan har ett snabbt livstempo och en jovial natur definierat det normala. Men då många människor kämpar sig igenom våren med zoommöten och hangoutkontakter i kvava rum, så finns det en stor grupp människor, som inte har samma behov av ständiga sociala möten. Jag har tidvis känt mig som en främling då den rätt endimensionella bilden av allas umgängestörst vuxit fram, eftersom jag direkt visste att jag inte skulle ha några problem med att vara hemma utan dagliga sociala kontakter.”
Så känner jag det också rätt ofta. Jag klarar mig bra utan möten i kvava rum.
Jag kan leda jobbet på distans och accepterar att vi är många nu som inte vill ha fysiska möten.
Men detta om detta helt kort, annars tenderar det här också bli en essä på 14.000 tecken 😉
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Sista bilden är en av de bästa du lagt upp! Fantastiskt bra!
Precis som du har jag inga svårigheter heller att klara av ”corontänen”. Tror att det är mest människor som har barn och barnbarn som lider av den sociala distanseringen. I dessa tider är det absolut en fördel att varken ha barn eller barnbarn tycker jag.
Tack för komplimangen – det kändes skönt att lyckas med bilden – droppar hänger ju inte där i evighet.
Och precis, jag har inga barn och barnbarn, men förstår att de som har saknar dem.
Jag saknar vänner jag kunnat krama.
Undrade vilken tomteplanta du hade, innan poletten trillade ner…tomatplanta och så fin med vattendroppen.
Jag är som du, ingen problem alls med distanseringen.
Det jag har problem med är all gnäll från folk som inte förstår bättre, utan ska ut och hänga. Kosta vad det kostar.
Samma – förstår inte att man till vilket pris som helst måste ut på barer eller annat häng.
Nå, hos oss är restaurangerna stängda, de får öppna den första juni.
Jag gillar bilderna från din plats i livet, ja, från din balkong alltså 🙂
Fantastiskt fin bild på den solgnistrande droppen!
Jag har inte heller några som helst problem att inte träffa folk – tvärtom så är det ganska skön! Förutom att jag saknar att få krama barnbarnen.
Jag förstår att du saknar barnbarnen – fastän jag inga barn och barnbarn har, så saknar jag ju kramar av vänner.
Vi är inte på det sättet skapta för att vara helt ensamma, tror jag – men jag klarar bra ett liv ensam.
Och det sägs ju att kan man inte leva ensam med sig själv kan man inte leva ett gott liv med nån annan heller.
Fullt legitimt att vara lite osocial i dessa tider, behöver inte skylla på något längre, helt ok för mig.
Orkar aldrig göra något efter ”kneget” vanligtvis men folk tjatar ju så man nästan svimmar 😉
Klart är ju att vi alla måste ta vårat ansvar hur trist det än kan vara.
Ha det bäst nu.
Ja, jag tycker också det är legitimt att vara asocial ibland.
Inte behöver man hela tiden orka en massa heller 🙂
Droppen är en fantastisk bild. Helt otroligt att du tog den med mobilen.
Nej, jag har inga problem heller med distanseringen. ”Långtråkig”…. vet inte ens vad det är. Har aldrig haft det långtråkigt i hela mitt liv. Kram!
Nä, alltid finns det nåt att göra. Gäller att ha rätt inställning!
Känner att jag hade lite tur som hann fånga droppen innan den föll av 🙂