Spännande dagar

Den här bilden tog jag i torsdags i närheten av kärnkraftverket i Lovisa då vi hade en liten fotosession för Nya Östis där. Det är en holme som inte ligger långt från kraftverket. Jag gillar kontrasterna, solen som inte direkt syns på bilden, molnen, och den kalla blåsten som är svår att förmedla i ett foto.

Bilden får symbolisera de spännande dagar jag har framför mig.

Över ett och ett halvt år har jag försökt hålla ett stundande projekt helt för mig själv. Jag har vågat involvera endast några få personer i skeendena och idag ska de sista förberedelserna göras.

Jag är nu så pass nära målet att jag vågar säga att jag efter den 15 oktober här på bloggen kan berätta vad det handlar om. Det är något jag känner stor stolthet över.

Varför detta hemlighetsmakeri?

Jo… för att jag genom åren lärt mig att sådant jag ser fram emot, ofta ivrigt som ett litet barn – kan sabbas av utomstående som inte delar min entusiasm.

Jag gillar kontraster

Mörka moln har hopat sig vid horisonten åt olika håll flera gånger i dag. Jag tycker om kontrasten som solen skapar. Då solen väl gått bakom moln själv ser det inte lika dramatiskt ut. Nu har jag solen mot väst, bakom min rygg. Mot öst ser det hotfullt ut.

Något regn har ändå inte kommit. Hörde på nyheterna i går att Sverige skulle drabbas av oväder.

Fick undan en del tidningsjobb på förmiddagen. Samma dag som Nya Östis kommer ut börjar jobbet med följande veckas tidning. Sedan hade jag min varannan-vecka-massagedag och ikväll ska jag ännu ge ut lite texter, planera de två kommande tidningarna och även ett nästan dagslångt möte som vi har i morgon.

Min massör är en underbar kvinna och en ”gammal” vän från skoltiden. Hon lär mig knep och ger mig verktyg för att hantera olika situationer i vardagen och i livet överlag.

Jag vill bli mera öppen, skaka av mig det pansar jag av någon anledning bär på. Ett skyddspansar som mycket väl kan finnas kvar även från tidigare liv, om man såsom jag väljer att tro på att vi haft sådana.

Olika motgångar i livet, till exempel då jag blivit övergiven – och då handlar det inte bara om före detta förhållanden – har också bidragit till att jag skapat detta pansar, så att jag inte ska kunna såras och skadas hur lätt och hur ofta som helst.

Nu återstår det att se om verktygen jag fick leder till något intressant 🥰

Svettigt värre med multitasking

Det har varit lite svalare idag, typ +26 😀 Men mot kvällen +22, och svala brisar kändes som sann välsignelse.

För att kunna sitta ute på balkongen var jag tvungen att möblera om. Stolen fanns på en plats där jag sökte sol och värme i maj, då värmen aldrig infann sig!

Det var svettigt värre att flytta möblerna och blommorna kan jag lova. Sedan drog jag ännu igång dammsugaren, eftersom det låg så mycket smått skräp, rester från blommor, på golvet.
Pustade sedan ut genom att ligga i korgstolen och kolla molnen på himlen utanför.
Efter en stund var det dags att rädda eken Lukas och hans vänner från stekande sol. Ner i skuggan med dem och svetten rann igen längs min ryggrad.
Så här kan man få kvällen att gå, genom att flytta möbler och blomster.

Samtidigt lyssnade jag på matchen Kroatien-Spanien. Varje gång kommentatorerna skrek för att det blev mål gick jag in och tittade på reprisen. Fick kuta in ganska många gånger… i halvtid var ställningen 3–3. Sedan knep Spanien segern i förlängningen med siffrorna 5–3.

Så det var svettigt att följa matchen också 😀

Utsikt från en soffa

Kvällsutsikt den 25 juli.

Lite dramatiskt även den 28 juli.

Tomatdjungeln den 30 juli.

Och utsikten från soffan i kväll den 30 juli.

I dag har jag kollat semesterstugor och hotell och allt möjligt annat. Jag ska hålla fem dygn ledigt i augusti och kanske åker bort från Lovisa ett par nätter. Men vem vet. Kanske det hela slutar med att jag sover över på vår camping här i stan i stället 😀

Kollar också olika sängmodeller. Behöver en som kan stå året om på balkongen. Jag har redan hittat en hopfällbar madrass som kan användas både där ute men även inne som bord eller fyrkantig stol. Den är också lätt att baxa in i ett skåp.

Projekt och funderingar på gång alltså!

Blandade bilder

Eftersom ett par blommor på balkongen slutat blomma ville jag köpa en som borde stå i blom ett tag till.

Den nya blomman är något slags ….-klocka… minns inte längre vad den heter.
Det finns knoppar på blomstren i bakgrunden, så än åker de inte i soporna 🙂

Nytt pussel inhandlat till hösten.

Sov till halv elva i dag. Tänk att man har den ”tonårsförmågan” kvar 🙂
Eller tja, jag behöver minst tio–elva timmar sömn för att ta igen mig då jag haft långa arbetsdagar under veckan.

Sedan var jag med syrran på stan och storhandlade. Fyllde på förråden så att jag inte behöver handla de närmaste dagarna och var också i bokhandeln. Där köpte jag ett pussel till mamma 86 år (hon ville ha ett för att sysselsättning och hjärngymnastik) och ett pussel till mig själv.

Dramatisk kvällshimmel fredagen den 10 juli.

Växlande vyer, alla kvällar. När solen hade gått ner såg det ut så här i går.

Kvällens moln och pussel

Mestadels klar himmel i dag, och solnedgångar har jag visat många gånger 🙂
Den här bilden togs klockan 21.15, visst är det härliga tider nu då solen står högt på himlen!

Pusslet avancerar inte så fort, men vad gör det – tids nog regnar det nån dag och om inte förr så blir jag klar med pusslet på hösten 😀
Det är intressant att se vilka bitar man hittar relativt snabbt. Jag hade inte tippat på havet på denna bild, men så blev det – kanske tack vare alla båtar?

Molnmonster och tomat-tonåringar

De är inte små längre, tomatplantorna. Så jag antar att de känner sig förnärmade om jag kallar dem tomat-BARN! De börjar kanske närma sig tonåren?

Hyllan till vänster är ganska ny, köpt hos lokalt Lovisaföretag.

Har haft mycket jobb i dag också. Samhället börjar leva upp, restaurangerna får snart öppna. Solen skiner, fåglarna kvittrar. Utställningar är åter aktuella, vilket betyder att tidningen förväntas skriva om dem.

I går tog jag bilder av molnformationer.
Scenerna ser olika ut varje kväll.
Kanske jag borde börja kalla mig Moln-Tanten 🙂

En stor monsterfisk som håller gapet öppet? Med en liten monsterfisk på ryggen?

Ytterligare ett monster, lite senare på kvällen.

Från svart tak till blå himmel

Svarta taket låg över centrum sen eftermiddag. Sedan regnade det rejält en stund och kändes som höst.

Men lite senare såg det ut så här…

Stadsfullmäktige hade elektroniskt möte och jag följde det på distans…

Utsikten från arbetsbordet blev bara bättre längs med kvällen.

Tomatplantor och andra växter fick äntligen lite sol.

Och sedan blev det ytterligare en fin solnedgång.

Molntak och en fin droppe

Åter ett molntak över city och ljus mot horisonten 🙂 Jag tar det inte särskilt bildligt, tycker det är fint!

Det blir många bilder av utsikten från mitt fönster eller från min balkong.
Är ju mest ensam hemma, men vill understryka att jag inte sörjer det.

På något sätt känns det som att allt som hände 2014 och efter det, med skilsmässa och det faktum att jag sade upp mig från fast anställning och startade eget företag – att det var BRA och en förberedelse för detta som komma skulle.

Jag klarar isoleringen, ensamheten, det så kallade tråkiga, den sociala distanseringen… helt galant.
Ibland saknar jag middagar och träffar med vänner. Men månne inte den tiden kommer då det åter låter sig arrangeras.

Läste i dag en intressant essä av filosofen Åsa Slotte i Hufvudstadsbladet. Den handlade om melankoli, förmågan att ha långtråkigt och om social distansering.  Hennes text går över två uppslag så jag tar bara med en kort snutt av allt här. Sådant jag känner igen mig i.

”Generellt verkar långtråkighet vara en av nutidsmänniskans mera obekväma existentiella tillstånd, ett konkret livsproblem. Såväl under coronakrisen som innan har ett snabbt livstempo och en jovial natur definierat det normala. Men då många människor kämpar sig igenom våren med zoommöten och hangoutkontakter i kvava rum, så finns det en stor grupp människor, som inte har samma behov av ständiga sociala möten. Jag har tidvis känt mig som en främling då den rätt endimensionella bilden av allas umgängestörst vuxit fram, eftersom jag direkt visste att jag inte skulle ha några problem med att vara hemma utan dagliga sociala kontakter.”

Så känner jag det också rätt ofta. Jag klarar mig bra utan möten i kvava rum.
Jag kan leda jobbet på distans och accepterar att vi är många nu som inte vill ha fysiska möten.
Men detta om detta helt kort, annars tenderar det här också bli en essä på 14.000 tecken 😉

Som en liten droppa i havet, eller droppen som urholkar allt. Foto taget med mobilkameran faktiskt. En nyss duschad tomatplanta.