
Jag skulle fotografera två ekorrar som jagade varandra i skogen utanför vårt fönster. Men de var för snabba, eller jag var för långsam.
Och någon Basse är jag ju inte. Men man gör sitt bästa. Och amatör som man är klottrar man sina streck på ett kuvert.
Storyn handlar i alla fall om ekorrarna som bor i vår skog. De for runt som oljade blixtar i träden nyss och eftersom jag en gång sett ekorrungar ramla från tallgrenen skenade min fantasi i väg. Det var vinter den gången och ungen klarade sig.
Men nu då? Staden har låtit fälla träd och jag är inte säker på att ekorrarna fått meddelanden i sina postlådor om det.
Nu fattas minst ett träd på ekorrarnas bana.
Vem ska jag ställa till svars om en ekorre faller fritt mot snöfri mark och bryter såväl armar som ben och i värsta fall svans och nacke?
Det var min stora fråga i dag.
Hm- kanske skulle fotografera i alla fall! 😉
ja men då dom var så jäkla snabba att jag inte hann få dom på bild 😀
Hej!
Gillar illustrationen och texten! Bra flyt på pennan! Du beskriver mycket väl hela förloppet med bara några linjer och ett enda ord! Fortsätt i samma stil, det kan aldrig skada att träna sej inom flera områden!
Hälsningar
Maj-Len
Heh… det var rätt snabbt tecknat det där. Tog inte mer än en och en halv minut… jag gillar att rita, så där enkelt och naivistiskt. Ser ganska mycket i bilder framför mig, men är som sagt varken en Basse Nyberg eller en Jan Lindh, för att inte tala om alla riktigt avancerade tecknare. Men… jag har ju en stund kul själv och det kan ju inte vara helt fel 🙂
Ser ut som …hmm… Hmm…snoppar. Vissa av dem. Hmm huvudgrenen.
Nej men huuu 🙂 Det var inte meningen. Nu tror väl folk att det är allt jag tänker på!
Hahahaaaa 😀
Frågan är mer om du ser den också eller mer det är bara jag som ser det. Och då kan man undra ju… 🙂
När jag ritade den fallande ekorren tänkte jag att oj då… kanske en del av den liknar en snopp, men nu ser jag snopparna i träden också 😀
Ekorrar lever ett farligt liv!
Jag har cyklat ihjäl en sån liten rackare och det var en traumatisk upplevelse.
Kram!
Hu, så tråkigt! Förstår att det blev en traumatisk upplevelse, jag hade nog brustit ut i gråt 😦