Jag väljer att börja med det jag tyckte var bra.
Aprilskämtet som vi hade på vår webb i går.
Vi hade inget skämt i papperstidningen, men Lovisa Tors kapten Peik Salminen och jag kokade ihop ett för webben i stället. Och det bästa med sådant här är ju att man har kul själv då man knåpar ihop det. Så till den milda grad att man får lov att hejda sig lite för att inte ta ut svängarna allt för mycket.
Det ROLIGA skämtet hittar du HÄR.
Det här tyckte jag däremot sedan att var ett mycket sämre skämt. Dels för att det inte ens är första april i dag, dels för att det är uttalat av Google Crome!
Jag skulle bara stänga bläddraren Crome på jobbet men då dök den här rutan upp. Med text på finska.
Man uppmanar mig att gratis testa ett paket med någon produkt som hjälper mig gå ner i vikt. Jag ska kunna gå ner 20 kg på en månad, att minska i vikt kan inte bli enklare än så här.
Nog har jag förstått att Google vet allt om oss. Men jag trodde Google visste vilka sidor vi besökt innan och den vägen drar slutsatser. Jag hade ingen aning om att Google ser att jag behöver gå ner 20 kg i vikt.
Men även om det är så tycker jag det är oförskämt av Google Crome att pracka den här reklamen på mig.
Jag kan inte annat än hänvisa till detta mycket klocka inlägg hos Anne Hietanen. Lånar ett citat, som för övrigt publicerats också i vår tidning:
Att känna skuld och skam över något man ätit är verkligen sjukligt. Skuld kan du känna om du mördat någon, inte för att du ätit några bullar och inte kommer in i byxorna.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Det först skämtet var klockrent. Ett klassiskt aprilskämt med mycket hjärta….Boris Mjoltjuiv…hahaha!
Det andra kommer vi tyvärr få se mycket mer av. Storebror ser dig!!!
Ja, klart att STOREbror ser mig så STOR som jag är… hahahaaa… med humor kommer man långt.
Boris var Peiks idé, jag hade lagt dit ett ryskt namn som finns (en avskedad hockeytränare) men då så Peik att vi ska undvika det, Putin kan bli arg 🙂
Jag fattar inte varför man plötlisgt lite då och då, inte längre följer de bloggar man markerat och vill följa….
Nu var du plötsligt avmarkerad….hur kommer det sig?
Carita, händer detta dig någon gång?
Ja, skulle nog säga att det händer.
Jag har egna bokmärken där du och Rabarberpolisen och några till finns på topp, så därför minns jag er – men det där med att följa verkar inte helt vattentätt.
Skämtet i din tidning var riktigt bra. Några reaktioner? Några som gick till mötet? Eller skrev ni direkt längst ner i inlägget att det var ett skämt. Synd i så fall, reaktionen hade varit roligt att följa.
Skämt nummer 2 är löjligt. Tur att jag inte förstår det. Har faktiskt aldrig sett reklam av denna slag på Google Chrome. Väldigt konstigt och mycket smaklöst.
Jag vet inte om nån gick på ”mötet”, kunde tyvärr inte kolla det eftersom jag hade ett annat kvällsjobb på annan plats just då.
Men det var först i dag vi skrev efter artikeln att den var ett skämt (finns alltid läsare som hakar upp sig på sånt där annars, då det blir kvar i arkivet).
Och ja… skämtet fick över trettio delningar på FB och jag har hört många kommentarer om att skämtet var kul.
Jag gillar inte farbror Google, ammisarna ser allt vad man gör och mer därtill, som man inte gör. Men, det är som det är, vi kan inget göra.
Ha det gott, jag tränar på att kurera mig, krax krax.
Krax krax kära GeddFish! Snart kanske Google ger dig hostmedicinsreklam eller nåt som har med kråkor att göra.
Kram!
Det var verkligen ett välfunnet aprilskämt! Undrar om det var någon som gick på det?
Ja, storebror ser oss, eller rättare sagt Google. Nästa gång jag städar skrivbordslådorna får jag väl ta och stänga av datorn. 😉
Kram, Ingrid
Hahahaaa – ja, för annars vete sjutton vilket slags reklam du får på din sajt eller till e-posten eller i värsta fall i brevlådan 😀
Som gammal idrottskille gillade jag givetvis innebandyskämtet och funderade på om de skulle lotta om, vilka som skulle få använda sängarna.
I den längre versionen av vårt skämt var sängarna bara till för de äldre spelarna, de yngre orkar sitta eller stå 🙂 Men vi strök det, för det blev liksom lite för mycket av det goda 🙂