
Den här väggen kunde jag inte bara gå förbi och låta bli att fotografera i Rom. Den är vacker på sitt sätt, tycker jag. För det är ju inte bara det rena och det hela, det glassiga och splitternya som är vackert.
Förra delen i min serie med vackra väggar visade en vägg i tunnelbanan i Rom. Från det inlägget hittar du bakåt till de gamla.
Håller med om att det nya och fräscha inte alltid är det vackraste. Tvärtom – det med lite patina kan vara ännu tjusigare och kännas mer innehållsrikt. Det gäller faktiskt människor också…..
KRAM
Susie
Visst är det fint då man ser att en människa levt ett långt liv, lite rynkor och skavanker hör till.
Kramar!
Romarna verkar ta EU-valet betydligt mera på allvar än vi här hemma hör. Å jag förstår att du fick fota kombon vägg och affischer, charmigt.
Visst är charmigt ett rätt ord för den här väggen.
Jag såg det direkt, det där MÅSTE jag ha med på bild i bloggen 🙂