vacker_vägg

Lät som om jag nitades med en häftpistol

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Ja, dessa mammografiska undersökningar… Det finns inga pappografiska liknande där män skulle få vissa kroppsdelar inklämda mellan skivor som röntgar härligheten.

Likväl mycket tacksam för att dessa undersökningar görs. Fastän tacksamhet nog inte var första tanken jag kände då jag låg i en obekväm ställning 40 minuter med ena bröstet inklämt i en apparat. När proverna togs var jag lokalbedövad, tack tack för det 😀 … och det lät som om de sköt mig med en häftpistolsapparat. Ibland lät det som om en borr arbetade.

Sköterskorna var väldigt trevliga och de höll mig uppdaterad om det mesta, och sade ”det här klarar du bra, det går jättefint”.

Och tack till Marina som körde mig till och från kliniken, naturligtvis mot ekonomisk ersättning i dessa tider då bränslepriserna åter nått höjderna.

I rummet där jag skulle klä av mig och även vänta en stund innan proceduren satte igång, fanns denna vackra, roingivande vägg.

Bra att jag då inte alls visste vad som väntade mig.

Jag har genomgått biopsi en gång tidigare, men vill minnas att läkaren då bara konstaterade att det var en vattencysta, och den punkterades?

Nu har jag nåt chip inne i mig och jag kommer att bli blå och gul och jag får inte anstränga mig med tunga lyft. Så jag tackar även för det, att jag helt berättigat får slappa och be grannen vattna i växthuset 🙂

Inte får jag bada bastu på fyra dagar heller, duscha får jag på torsdag. Så om jag luktar stinkbomb vet ni varför 🙂

Läkaren kunde inte säga vad de hade hittat under grävarbetena. Hon sa att det troligen är något godartat, och inte cancer, men 100 % säker var hon inte. Efter en eller två veckor blir det fortsättning på bröst-följetongen.

Småstadsliv fyller 20 år

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Den lokala tidskriften Småstadsliv firar 20-års jubileum i år. Jag har skrivit om det i Nya Östis och artikeln borde gå ut nu den sjunde maj.

På finska heter tidningen Pikkukaupunki (Småstad, Liten stad). Den ges ut tre gånger om året och beskriver på ett mångsidigt sätt livet i Lovisa med tillhörande byar. Tidningen är tvåspråkig.

Dess chefredaktör Päivi Ahvonen säger att varje liten stad förtjänar att ha en egen lokal tidskrift som lyfter fram olika fenomen, evenemang och personer i staden.

Tidningen görs av Creative Peak och företaget har ett centralt läge i det som för länge sedan var Posten i Lovisa, alldeles intill torget.

Det här är ett förhandsinställt inlägg eftersom jag inte vet när jag kommer hem, eller OM jag kommer hem, från en bröstundersökning som görs i Helsingfors.

Jag hör förhoppningsvis av mig senare och berättar hur det gick. Vad resultatet av den stereotaktiska biopsin blev.

Här satt jag och väntade på min tur

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Denna vackra vägg med motiv från ett gammalt Helsingfors hade jag framför mig igår då jag väntade på min tur för undersökning av brösten.

Mammografin hade visat något avvikande och i torsdags för en vecka sedan, då jag stod och valde bröd i S-Market, fick jag ett samtal från Terveystalo.

Det blev lite si och så med koncentrationen för inköpen efter det. Tankarna började irra runt, och ett par timmar senare fick jag följande samtal med förslag om tider för besök i Helsingfors. Jag fick en tid till onsdagen den 15 april.

Eftersom jag varit med om detta tidigare, också genomgått biopsi, var jag inte direkt orolig för själva undersökningen. Mer oroade jag mig för hur jag skulle hitta fram till rätt plats och ta mig dit, då bussturerna är usla och jag inte har någon bil.

Men nu är undersökningen gjord. Röntgenbilder och undersökning med ultra visade att det troligen är frågan om kalkbildningar. Sådana hade jag också för 6–8 år sedan. Vill någon läkare undersöka detta ytterligare sker det inom HUS på Mejlans efter en eller ett par månader. Eventuellt fattas beslutet att det inte är nödvändigt.

Jag planerade inte min begravning den här gången, men förra gången kretsade tankarna också kring den. Att det kan vara något elakartat och gå fort.

Allt det här med ovissheten kring resultatet gav mig ändå åter perspektiv på vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt i livet. Jag gläds över många små saker i vardagen, det kan handla om en cykeltur eller om sådant som ändras i naturen dag för dag.

Visst är det vackert med de här blomsterkrukorna på ett bord i Stenparken vid Lovisaviken?

Här på min blogg strävar jag till total öppenhet. Vissa saker väntar jag ändå med, eftersom jag inte vill att min mamma, min syster eller andra nära och kära ska få höra från annat håll att jag hade insjuknat – om så hade varit fallet.

Hade det varit cancer hade jag berättat för mina närmaste först och sedan bloggat om det. Men den här gången var det inget alarmerande.

Allt gick smidigt där i Terveystalo, vänligt och proffsigt. Som bonus en stilig läkare som gjorde ultraundersökningen 😉

Halloweenfrågor sista oktober

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Fredagens frågor hos Elisa handlar om Bus eller Godis, halloween och sånt.

Vad gör du när det ringer på dörren på Halloween?
Jag skulle bli skrämd, för jag har ingen ringklocka på dörren 😂 Det är oerhört skönt att inte ha en sådan.

Vad gör du när du hör något knaka i mörkret?
Beror på var jag är, ensam eller med sällskap. Det mesta har ju sin naturliga förklaringar. Något djur som rör sig i skogen, vinden som slår en gren mot fönstret osv.

Brukar du fira Halloween?
Nej. Gjorde det i Sverige, utklädd på en härlig fest hos dåtida makens syster och familj i Västerås. Men nu har jag inte firat på många år. Ibland bytt små gåvor med två väninnor.

Efter halloween kommer alla helgons dag, tänder du ljus för någon?
Ja, min syster och jag brukar gå till morfars hjältegrav, till pappas grav och till några andra släktingars gravar.

Bus eller godis? 🙂
Godis.

    Det här är en av de där konstnärliga bilderna jag nämnde i ett tidigare inlägg, alltså att jag plötsligt ser något som är extra fint i mina ögon. En vägg i sen kvällsbelysning med skugga av stegen. Finns i närheten av mitt hem.

    Arbetsvyer, mer tårta till folket!

    ~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

    LovLuotsi, tidigare Pikku Pietarin Piha, är en arbetsverkstad för unga. Där lär de sig olika färdigheter och många får hjälp med att komma ut i arbetslivet eller att få en studieplats. Verkstaden har funnits i trettio år och det firades i dag.

    Behöver jag säga att tårtan var väldigt smaskens?

    Trivsamma rum också, de har alla iståndsatts av de unga som dels målat och renoverat, dels troligen också varit med om att välja möbler och konst. Den här tavlan hade ju platsat bra också som Glad måndag-bidrag, men nu blev det Glad onsdag istället 🙂

    Jag är inne i en period då jag tycker väldigt mycket om att fotografera. När jag promenerade hem från LovLuotsi sken faktiskt solen och höstens alla fina färger framhävdes igen.

    Jag kom på att sommaren är årstiden som jag älskar mest, och våren också förstås. Men på något sätt har hösten fått mig att se mer av sånt som finns omkring mig, och som jag vill dokumentera.

    Funderar på att snart skaffa ytterligare ett objektiv till min kamera. Det är ju ett viktigt arbetsredskap för frilansaren, men bloggen skulle säkert också ropa Hurra!

    Vacker vägg, och provet nu taget

    ~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

    Det är trevligt då väggar som annars vore helt vita målas med konstverk. Den här väggen finns hos vår vårdcentral, där man i dag går till laboratoriet.

    Där var jag på uppföljningsprov för det ingrepp som gjordes på sjukhuset i Borgå i våras. Ett halvt år senare skulle nytt prov tas och det togs nu. Har med livmoderhalsen att göra, alltså att upptäcka om cellförändringar där fortfarande sker eller om ingreppet som gjordes i våras stoppade förändringarna.

    Att ligga i den där stolen och få en massa kalla instrument inpetade i sig är ju inte något man ropar JIPPIII för, men att dessa prover tas och uppföljning görs är jag tacksam för.

    Annars började dagen med att jag skrev en tidningsartikel klar. Efter provtagningen var jag i mataffären och sedan hämtade jag in ved från källaren. Kvällen har sina rutiner med telefonsamtal till mamma, dagboken, litteratur, hushållssysslor.

    Snart har halva oktober gått, sedan blir det god jul – gott nytt år och glad påsk! Och en ny vår och sommar 🌷(tänkte att vi skulle hoppa över vintern och snön) 😀

    Vad är en sommar utan lokal sommarteater?

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    Sommarteater, den sker utomhus under bar himmel när det är som bäst. Vissa dagar skiner solen och det kan vara rejält varmt. Då svettas alla, såväl i publiken som på scenen.

    Andra dagar regnar det, mer eller mindre. Då blir det halt på scenen och jag sitter och är orolig för när de unga som springer, dansar, hoppar och gör volter på scenen ska ramla 😱 och kanske slå sig illa.

    Men allt gick bra igår då Marina och jag såg musikalen Fame på Lurens sommarteater. Det regnade, men bara lite.

    På scenen såg vi omkring trettio energiska ungdomar, som utan tvivel utgör framtiden för sommarteatern. Sådana talanger, sådan energi och glädje!

    Alla var bra, alla hade sin utstrålning. Mina favoriter blev Alma Katz, Albert Rehnström och Aron Gustafsson. Fantastiska sångröster har Amanda Heinonen, Wilma Bäcklund och Rebecka Stråhlman.

    Men det som känns bra med en amatörteater är att det finns plats för alla. Varenda en måste inte sjunga som en näktergal eller annars vara perfekt, här finns det ett uppdrag för precis alla som vill vara med.

    Här har vi kommit till avslutningsscenen då de studerande har fått sin examen.

    Det här är inte tänkt som något slags recension av pjäsen. Den uppgiften överlåter jag till tidningar och radio 😀

    Men jag kan ändå rekommendera Fame för alla som gillar dans, sång och musik. Plus att jag anser att det hör till att gå åtminstone på en sommarteater varje sommar. Att understöda och uppmuntra det lokala.

    Att göra sommarteater är ett stort maskineri med audition och övningar som börjar redan i januari. Utöver skådisarna och regissören finns det många frivilliga som jobbar med allt från att sälja biljetter, korv, kaffe och glass till att agera parkeringsvakter.

    Här är det paus och vridläktaren är därför nästan tom. En ny läktare ska byggas till nästa sommar.

    En affischprydd vägg invid entrén till sommarteatern.

    SOLEN, faktiskt visat sig fem dagar

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Juli har börjat bra, vädermässigt. I och för sig hårda stormvindar från och till, men solen har visat sig alla dagar. SOL är också temat hos Åke som är lokförare i utmaningen Hoppa på tåget. Bland kommentarerna hos honom hittar du länkar till andra bloggare som är med och det är kul att se hur var och en tolkar temat.

    Här står jag på terrassen utanför min dörr. Jag har precis hämtat posten och ett moln skymde solen för en stund. Tycker det blev dramatiskt och vackert.

    Sol över terrassen och gården.

    Satt och väntade utanför massörens dörr igår. Tänkte att jag ska ta ett foto av denna vackra vägg. Solen lyser ju in här och jag ser plötsligt att jag hade tur för Åkes tema då det faktiskt också finns en SOL på konstverket 😀

    Solen skapar också skuggor och det är ofta väldigt vackert på gamla kyrkogården där jag var i tisdags.

    En del av den här dagen ska ägnas åt vänners bloggar, men jag ska också försöka komma ut på en cykeltur. Få se vad jag hittar på. Har inga planer och är troligen ensam hela dagen.

    Vacker vägg och olika reflektioner

    ~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

    Jag var på jobb här i går, i stadsbibbans nedre våning. Den här väggen gör ju vem som helst glad. Istället för bara en helvit yta, varför inte måla något färggrant på den?

    Arbetsvy. Barnens bokcafé med Hannele Lampela. Det får ni läsa mer om Nya Östis den 26 juni.

    Och så Pelargonmormors senaste tillskott. Mårbacka Emma ❤
    Nedanför bilden kommer mina svar på veckans frågor av Elisa, med temat Reflektioner.

    Vad är det bästa som har hänt dig den här veckan?
    Det är så mycket, hur ska jag kunna välja? Tar mig friheten att nämna flera saker 🙂 Postpaketet med stenfärgerna. Massage med healing. Intervju som handlade om minnen från Lovisa på 1950-1960-talet.

    Om du fick välja en sak att göra idag som skulle göra dig riktigt glad, vad skulle det vara?
    Jobba med texter i lugn och ro utan att datorn pajar… (har problem med den stora, får datorkille hit på tisdag, min bärbara dator är backup)

    Om du kunde ge ditt framtida jag ett råd, vad skulle det vara?
    Ta till dig allt fler av buddhismens visdomar.

    Vad är det mest kreativa du har gjort den senaste tiden?
    Jag skriver alla dagar.

    Om du fick välja en sak att göra annorlunda imorgon, vad skulle det vara?
    Stiga upp lite tidigare än 9.30 😀

      Metaforiskt är fredagsordet

      ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

      Den här bilden är tagen 2018 i ett seniorboende i Täby, Stockholm. Jag skulle ha med den nån gång under kategorin Vacker vägg, så nu får den komma in här. Den passar ju lite för Elisamatildas ord under Fem en fredag, Metaforiskt.

      Om livet vore en väg, vilken typ av terräng befinner du dig på just nu?
      Jag ser den som en slingrande ganska smal grusväg i ett sommarlandskap. Vid dikesrenen till höger växer sommarblommor, i hagen till vänster gnäggar hästar. Jag vet inte vad som finns bakom följande kurva. Ibland åker jag bil här, ibland cyklar jag.

      Vad är det bästa sättet att låta tankarna flöda fritt utan att fastna?
      En väninna lärde mig något om andningsteknik men jag har inte fullt ut fått det att funka. Mina tankar fastnar sällan på en sak, de irrar så till den grad kring allt möjligt att jag har svårt att somna.

      Vilket väder speglar ditt humör den här veckan?
      Vädret har varit varierande. Då det är mörkt och mulet blir jag också dyster till sinnet. Ska försöka komma på olika knep att klara de dagarna. Sol och värme gör mig harmonisk, glad, lycklig.

      Finns det en dröm som aldrig riktigt slog rot, men som du fortfarande tänker på?
      Jag hade bokat en tur med Hurtigruten 2016, men just den turen blev inställd. Så visst, jag drömmer fortfarande om att dels ha råd att åka den, dels få någon trevlig vän med mig.

      När besteg du senast ett berg?
      Mentalt sett har det skett ett antal gånger i livet då jag stött på svårigheter. I verkliga livet bestiger jag ogärna berg, men ex-maken ville alltid upp på höjder under våra resor så det blev en del sådana bland annat i grekiska övärlden.