Tog åter ett steg

… framåt, kanske? Anmälde mig till en kurs i måleri. Ska få insikt i materialkunskap och färglära inom akryl- och oljemåleri.

Vi ska också fundera över vad det är som intresserar just mig, varför är det viktigt att måla just det jag tänker måla. Kursen har stark betoning på praktik och det gillar jag som inte är så teoretiskt lagd.

Få se vilka slags konstverk jag börjar skapa i höst.
Få se vilka slags konstverk jag börjar skapa i höst. Bilden är tagen från internet.

I mina svagaste stunder undrar jag hur jag ska orka gå en kurs. Kan den ge mig något och vad i så fall?
Ibland känns ingenting roligt och meningsfullt. Det i sig känns lite skrämmande för jag har för det mesta tidigare varit glad och gillat utmaningar.

Men kanske det att mitt liv skakats om i grunden också kan lära mig något. Kanske jag på sikt blir starkare.
Om jag orkar ta några timmar i taget, en dag i sänder, fram till nästa vår och sommar.

I morgon är en ny dag

Frukostbröd i morgon.
Frukostbröd i morgon.

… och då ska jag äta focaccia till frukost. Man får glädja sig åt det lilla i vardagen.

I dag har jag haft min fjärde ledsna dag på raken. Väldigt mycket ilska har kommit ut och många tårar har det blivit. Hade kunnat vattna grödorna med dem, men natten mellan måndag och tisdag kom det faktiskt ett rejält skyfall så det får räcka med det.

I dag hade jag en ganska lugn dag på jobbet, skrev lite sport, bokade en intervju för nästa vecka och startade onsdagens layout. Jag är tacksam för att jag har förstående kollegor, och några som kramar om mig och ja… till och med bakar en kaka!

På eftermiddagen kollade jag läget i nya bostaden där renoveringen ännu är oavslutad. Men gården har i alla fall fått ny asfalt nu!

Kvällen avslutades med sista avsnittet av Allsång på SVT i goda vänners lag.

I dag har jag fått en del fin respons på min blogg. Både i kommentarsfälten och via sms. Så även om jag ibland har en känsla av att jag är knäpp som öppet skriver om mitt liv, känner jag också att det jag skriver om berör många.

Jag vill aldrig nånsin undertrycka mina känslor. Och om jag i dag eller i framtiden kan hjälpa någon annan olycklig människa som tvingas gå igenom något liknande som jag de senaste månaderna – då vill jag finnas där. Jag kan lyssna, stödja och förstå för jag vet vad det innebär att bli övergiven.
Kanske jag i framtiden kan bli en stödperson.

Första arbetsdagen och något jag saknar

Det här är mitt jobb då jag har är layare.
Det här är mitt jobb då jag har är layare.

Första arbetsdagen gick bra. Vi gjorde sexton sidor och då kan man ta det ganska lugnt.
De artiklar och notiser som inte skrivs av våra reportrar redigeras ut av nyhetschefen. På kvällen finns alltid en reporter som läser korrektur på de färdiga sidorna och som ger ut ytterligare material om det blir små ”hål” som måste fyllas.

Vi jobbar i InDesign och då sidorna är klara gör vi pdf-filer av dem. Sedan skickas de elektroniskt till tryckeriet som ligger i Kouvola.

Då jag jobbar tänker jag inte precis hela tiden på skilsmässan. Men klart att tankarna irrar hit och dit, så helt och hållet glömmer jag inte det som hänt.

När jag satte mig i bilen började jag gråta. Numera bryr jag mig inte fastän tårarna rinner, så länge jag ser vägen framför mig.

I dag tror jag det handlade om känslan av att vara helt övergiven.
Förr fanns det någon som tröstade mig, som uppmuntrade, som peppade och alltid trodde på mig. Någon som kallade mig solstrålen i hans liv, för jag var faktiskt så gott som alltid glad innan dråpslaget kom den här våren.

Nu saknar jag människan som alltid förr gav en kram då jag var nere, som sa att allt ordnar sig. Han som strök mig över håret och gav det där löftet om att det alltid skulle vara vi två.

Kanske inte så konstigt att man gråter över svikna löften.

Men hoppas det snart kommer en glad dag efter tre ganska sorgsna.

När ljuset släcks

Vill du vara med i utlottningen av den här boken? Följ instruktionerna på bloggens startsida.
Vill du vara med i utlottningen av den här boken? Följ instruktionerna på bloggens startsida.

… heter en bok av Magnus Hedman.

Den förre landslagsmålvakten i fotboll från Sverige berättar öppet om sitt liv. Hur han tränade extremt hårt, nådde toppen, hade en vacker hustru och mycket pengar.

Men vad händer då ljuset släcks, då karriären är över, och då man förlorar allt för att man gjorde misstaget och trodde att lite narkotika kunde pigga upp ens vardag?

Vill du vara med i utlottningen av boken, följ instruktionerna på bloggens startsida (uppe till höger).

Smycket som jag lottade ut i förra omgången vanns av Nina Antas i Lovisa. Grattis! Smycke.

Tillbaka till jobbet

Arbetstelefonen har vilat över två månader.
Arbetstelefonen har vilat över två månader.

Dags att ladda arbetstelefonen och klockan tolv kopplar jag också på den. Telefonen har varit avstängd i två månader då jag haft semester och även lite extra ledig tid för att återhämta mig efter att mitt liv radikalt förändrades i våras.

I dag ska jag göra layouten på tidningen. Det betyder att jag bygger upp sidorna, placerar ut bilder och texter.
Tror att jag minns allt det tekniska men få se om jag är lite långsammare än i våras. Jobbet ska nog gå bra bara jag kommer i gång.

I går pratade jag mycket med makens faster om hennes och min vänskap.
Vi har känt varandra sjutton år och kommit varandra mycket nära.

Vi har ofta suttit och talat om släktingar som inte längre finns bland oss. Vi talar också mycket om sådant som hände innan vi knöt våra vänskapsband. Fastern har lärt mig känna hennes far fastän han varit död trettio år.

Självklart har vi också pratat mycket om vad skilsmässor innebär i praktiken. Hur många människor som drabbas, för det är ju inte bara en make och en hustru som separerar. Barn, far- och morföräldrar, fastrar, mostrar, kusiner och en massa vänner berörs.

Men den nya människa som kommer in i släkten kan också tillföra något. En skilsmässa behöver inte betyda att man mister en massa, man kan få något nytt i stället.

Ingenting blir som förr” sägs ofta då människor skiljer sig, och visst är det så.

Men vi låter tiden utvisa hur alla relationer påverkas, vad som försvinner och vad som kommer i stället.

Kvällsbilder

Mums mums här finns mycket gott i tallen.
Mums mums här finns mycket gott i tallen.

Det var inte lätt att fånga Kurre på bild men här sitter han och äter nötter. Vi har lagt ut sådana på fågelbrädet och det brukar besökas av både hackspetten och ekorren och av småfåglar.

Mums mums, på fågelbrädet finns nötter!
Mums mums, på fågelbrädet finns nötter!

Kurre är vig och har kommit på sina knep att få nötter från fågelbrädet 🙂

Luktärter.
Luktärter.

Skörden av luktärter har varit sen och sämre i år än ifjol. Vi plockade några ändå eftersom vi förstått att det främjar ny blomning.

En liten flod

… blev det då vi spolade värsta dammet av terrassen och en del saker som hade stått i förrådet en vecka.

Bilen fick också en snabbspolning.

En liten flod rinner från terrassområdet mot stranden.
En liten flod rinner från terrassområdet mot stranden.

Det har ju inte regnat i Lovisa på flera veckor, det är kruttorrt i naturen.

Så det såg riktigt roligt ut då det bildades en liten flod från terrassområdet ner mot stranden.

I dag har det också kommit floder av tårar från mina ögon. Jag kan inte peka på något specifikt som hänt, det är bara så att vissa känslor rörs upp ibland och då biter jag inte ihop utan låter gråten komma.

Jag ska börja jobba i morgon och jag vill så gärna orka där. Men lite orolig är jag ändå. Visst kan jag sitta vid layouten och gråta om känslorna överrumplar mig, men hur ska jag klara att vara ute bland folk och göra intervjuer?

Kanske bäst att bara ta en timme eller en halv dag i taget.

Tröstäter inte

Ah, dom här kexen är bara SÅ goda!
Ah, dom här kexen är bara SÅ goda!

Hade några dagar gått och spanat på de här kexen i K-Supermarket. Två paket för fem euro.

Det är inte några förmånliga dussinkex men det var inte heller priset som avskräckte. Jag tänkte väl närmast på att då det är så varmt smälter chokladen innan jag hinner hem.

Men i dag slog jag till. Och jag har tagit ett kex av bägge sorterna.

Lyckligtvis är jag en sådan som kan låta bli godsaker. Jag kan ha en chokladkaka i kylskåpet flera veckor och tar bara en bit då och då.

Så jag tröstäter inte. Fastän det hade funnits orsak att göra det under de senaste månaderna.

I dag har jag också haft en lite ledsnare dag med tårar som bara vällt fram.

Hade inte sett maken på över en vecka men förklarade för honom att han inte ska vara rädd för mina tårar. Det är inte bara hans blotta uppenbarelse som gör mig ledsen. Tårarna är en del av min sorgeprocess och hur länge den pågår vet ingen.

Jag blir ledsen då jag tänker på allt vi gjort tillsammans, och att jag inte fick fortsätta dela dagarna med honom och åldras tillsammans, … alltså det som vi som ofta sa och skrev till varann under våra nästan sjutton gemensamma år. Vi ska alltid vara tillsammans.

Nu blev det inte så. Han valde ett annat liv och min roll är att acceptera, att försöka förstå åtminstone en del, och att med små små steg i taget gå vidare. Att kanske kunna och våga både leva och älska igen.

Färggrann städhjälp

Att städa är inte min starkaste sida men det kanske blir roligare med den här :-)
Att städa är inte min starkaste sida men det kanske blir roligare med den här 🙂

Jag har aldrig gillat att städa, men jag trivs nog inte heller med allt för mycket röra och smuts omkring mig. Inte ens fastän man brukar säga ”bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete” 🙂

Tänkte att det kanske kan vara skojigare att torka damm med den här vippan. Färgen passar in med den skala av lime jag tänkt mig ha i köket i nya bostaden. Delen med de gröna svansarna går att avlägsna och tvätta.

Men eftersom jag varken gillar att moppa golv eller tvätta fönster tror jag att jag i framtiden anlitar ett städföretag minst en gång i månaden. De som sysslar med sådant ska ju också ha jobb!

Hur fångar du getingar?

Alla sätt att fånga getingar är bra, förutom de dåliga.
Alla sätt att fånga getingar är bra, förutom de dåliga.

Läste någonstans att vi nu har många och envisa getingar och att det beror på att värmen hållit i sig så länge. Det i sin tur ledde till att blommor torkade ut och att det finns väldigt lite nektar i naturen.

Därför söker sig getingarna till oss människor och attraheras av våra dofter. Speciellt mycket gillar de våra godsaker på trädgårdsborden. Allt från saft och läsk till öl och annan alkohol lockar.

Expressen tipsade mig via nätet om att ställa petflaskor med olika söta innehåll på borden. I går utökades samlingen på sommarstället med bananskal i påse och en ölburk. Senare även med papperstallrikar där det fanns rester av blåbärskaka och vaniljsås.

Hur har du gjort för att slippa ha getingar som sällskap när du äter ute?

… ja, och så måste jag bara tillägga att gårdagen åter bjöd på många skratt. Hade sällskap av makens kusiner och ett av kusinbarnen är en hejare på att imitera Uuno Turhapuro. Vi kom också ihåg en massa dråpliga inslag från tv-serierna Pulttibois och speciellt deras karaktärer Mannet (handlar om romer) och Nunnukamiehet (samer). Jag fick ont i magen så som jag skrattade – och vi konstaterade att i dag skulle antagligen många av sketcherna klassas som rasistiska…