Jag lovade att jag skulle visa mitt första alster från målerikursen.
Ja, här har ni det nu, och vad säger ni? Eller vad skulle terapeuten säga?
Jag grät faktiskt lite hos henne i dag, men tavlan återspeglar ändå inte min sinnesstämning överlag. För det är så roligt och så avslappnande att gå på konstkurs efter en ganska hektisk dag på jobbet.
Ännu konstigare blir det kanske om jag berättar vad jag hade tänkt måla. En svartgrå bakgrund, en cirkel som skulle visa ett ekorrhjul, och små teckningar inuti som symboler för jobb, kärlek, hat osv.
Och så blir det en tavla om Estonia. Den bara växer fram bit för bit.
Jag ritar in små röda räddningsflottar och planerar strålkastarljus och helikoptrar.
Men räddningsflottarna blir fula och ser inte riktiga ut. Jag målar över dem. Vågorna tog dem.
När morgonen gryr finns det ingen att rädda.
Någonstans i mitt undermedvetna fanns tankarna på katastrofen. Hade läst ganska mycket om den i Hufvudstadsbladet.
Så här kan det gå. Och för mig funkar det bäst att måla på intuition. Bara se vad det blir helt enkelt.
Kanske inte en tavla man vill ha på väggen ändå…
Nästa vecka ska jag måla något färggrannt och glatt och naivistiskt.
Tror jag.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Imponerad! Det är en fin tavla du målat, även om budskapet i den är tragiskt… men viktigt att minnas!
Tack! Det konstiga är att jag tänker måla en sak och så blir det en annan 🙂
Ja, vi ska alltid komma ihåg katastrofen. Och ta väl hand om varandra vi som har kvar livet.
Kramar till er ❤
Jag tycker absolut att det var en tavla att ha på väggen! Mycket vacker och den ger en något att tänka på också…..
KRAM ❤
Susie
Vad glad jag blir för era kommentarer. Jag bara målade, tänkte inte så mycket – och så har jag för avsikt att fortsätta.
Kramar ❤
Om du inte hade skrivit texten hade jag aldrig förknippat din tavla med Estonia utan endast med en soluppgång. Som sagt om du inte beskrivit hur tavlan kom till hade jag inte ens tyckt att den var mörk och deprimerande.
Tycker tavlan är otroligt bra. Du har då verkligen talang.
Oj då – tack! Blir glad för komplimangen, för jag målar bara rakt av och det blir vad det blir, växer fram.
Hoppas jag hittar min stil under året jag målar, för jag har mycket att lära mig om hur man blandar färger, vilka hjälpmedel man kan använda för att få färger att fastna bättre, penslar finns det i mängder och massor… ja, att måla är nog en hel vetenskap, men allt är ju tillåtet, alla material, att blanda och testa sig fram. Hur kul som helst!
Jag tycker att du lyckades mycket bra med din tavla! Om du inte hade skrivit bildtexten skulle jag nog också se den som en helt vanligt soluppgång. Men du blir det väldigt tydligt hur ord och bild hänger ihop och förstärker våra tankar!
Egentligen ska man väl inte beskriva sina verk, åskådaren ska se vad han/hon ser.
Huvudsaken är att målningen ger upplevelser, väcker tankar.
Uttrycksfullt.
Jag hörde en kvinna häromdagen som sa att hon målade intryck. Intryck kunde vara en känsla, en nyans, en skiftning. Jag gillade hennes beskrivning. Om jag skulle kunna lära mig måla, då ska jag måla intryck.
Vem som helst kan måla, också du – det är bara att börja. Lära sig lite om penslar och olika färger och dukar. Sedan är det bara att köra på, våga vara öppen, men kanske inte ha för stora förväntningar. Måla för att det känns bra.
Innan jag läste texten trodde jag det handlade om ditt liv just nu: det mörka havets vågor börjar lägga sig och det ljusnar!
Ja, men det var en bra tolkning! Jag hade inte tänkt på det själv, men så är det ju. Det stormar ännu i livet, är stundvis hotfullt och mörkt, jag känner mig ensam ibland, men det ljusnar!
Superfin tavla!
Tack – det bara blev vad det blev, inget jag planerat faktiskt 🙂
Tänker som BP, en morgongryning. Tycker tavlan liknar utsikten från min stuga en blåsig dag. Så för mej var tavlan en positiv sak, tills du berättade om Estonia. Nu ser jag på den på ett annat sätt. Livet, och tavlor, blir inte alltid som man tänkt sej.
Så är det – ganska lite blir så som man tänkt sig, men det kan bli bra på olika sätt ändå.
Kram!
Otroligt talande målning! Läcker! Det är väldigt bra att måla från det intuitiva. Kram
Tack! Den blev lite dyster och mörk men dystert var det ju då Estonia gick under…
För mig funkar det bäst att bara börja måla och sedan se vad det blir 🙂
WOW! Vackert!
Tack 🙂 Kanske i det mest dramatiska laget men konstverket bara växte fram.
Snyggt Carita … 🙂
Jag gick en målningskurs för ett par år sedan där vår kursledare presenterade en kortlek skapad av Brian Eno och Peter Schmidt, ”Oblique Strategies”.
Har du hört talas om det?
Kortleken var tänkt att användas vid konstnärliga blockeringar. Få idéer om nytänk när man fastnar. Man drar ett kort och gör det som står där … 😉
Har man inte kortleken kan man kanske använda den här sidan
http://stoney.sb.org/eno/oblique.html
Tack för tipsen!
Konstnärer kan säkert fastna så som författare gör ibland, och då är enda medicinen att bara fortsätta skriva/måla och se vad det blir – för NÅT blir det alltid 🙂