På söndagens promenad såg jag miljoner löv – kanske miljarder.
De prasslar och doftar gott.
I parken intill stadens restauranger verkar det som om någon velat ta en pratstund öga mot öga. Då flyttar man ju på bänkarna så att man kan göra det. Och avnjuter lite öl. Men burkarna hade man ju kunnat slänga i skräpkorgen. Å andra sidan – den låg nog för långt borta, åtminstone på en meters avstånd.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Så ni har flyttbara parkbänkar, det har då inte vi;-)
Här har man nog också börjat påla ner bänkarnas ben eller spika / kedja fast grejer 🙂 Men inte just de här bänkarna.
Det är väldigt långt till soptunnorna…… tyvärr….. Annars var det riktigt härliga höstbilder! Lite vemodiga
Ja, om man inte bara kan sträcka ut armen då man sitter är väl vägen för lång 🙂
Jag förundras alltid över hur svårt det kan vara att få saker i skräpkorgen…som om den skulle bitas…
Härligt med löven…skrev själv om samma sak idag 🙂
Såg ju de underbara lövrosorna hos dig!
Och så rätt sagt om skräpet…
Bara löv, skulle jag säga. 😉
Javisst, bara en massa löv 🙂
Och härlig höstkänsla. 🙂
Tack! 🙂
En meter kan vara långt ibland. Snart ligger alla träds kläder på marken och de står nakna där hela vintern. Vackra bilder!
En meter kan vara väldigt långt ibland! Vackra bilder på trädens kläder som fallit till marken. Snart står träden nakna hela vintern!
Trädens kläder som fallit till marken 🙂
Vackert uttryck och något jag inte tänkt på förr!