Lovisa-ån och solrosor

Dagens promenad blev drygt två kilometer lång. Med mobilkameran förevigades Lovisaån och ett solrosfält.

Bron som går över ån i stadsdelen Garnison i närheten av sportplanerna. Här finns gott om vatten fastän det på andra ställen kan se ut som att ån inte har vatten alls. På vissa ställen har växtligheten tagit över men inte här.
Vyn åt andra hållet. Förr tvättade många sina mattor i ån. Jag tror inte att just det här är trappsteg ner till en sådan tvättplats, men sådana finns längs ån. Eller man ser spår av trapporna fortfarande.
Det här enorma solrosfältet finns vid Parkgatan. Jag har ingen aning om vems mark det är. Får vem som helst plocka solrosor här eller är det en privat odling för försäljning?
Jag bad Pia så några solrosfrön som jag köpte. I dag är solrosorna så här höga. Jag uppskattade höjden till 230 cm, men vi har inte mätt dem. De torde få blommor snart. Men gissa om det är svårt att se det då man själv som 168 cm lång står under dem? 🤣

Kort promenad, Lovisavyer

Plus 23 grader och lagom blåsigt, därför inte alls för varmt. Tog en kort promenad. Hade systemkameran med. Men insåg sedan att jag inte hade satt minneskortet i kameran… 🙄

Tror att jag i framtiden på mina promenader tänker fotografera bara med mobilen, det är enklare så. En systemkamera väger en del och känns otymplig att släpa på ibland. Någon väska bär jag nämligen inte på då jag promenerar.

Högvaktsgatan västerut.
Högvaktsgatan österut.
Östra Tullgatan västerut.
I den gula byggnaden fanns biblioteket då jag var i tonåren. Minns fortfarande hur det såg ut där och fina minnen har jag från den tiden.

Ören på snören

… heter den här fräscha växten. Ute har det i dag varit grått och en temperatur kring nollan eller två minusgrader. Har hört att delar av Sverige har +7, strålande sol och vårkänslor.

För att få in lite av våren till mig själv gick jag till blomsterhandeln bakom hörnet och köpte en Rotundifolia Peperomia, även linspeperomia eller ören-på-snören kallad.

Många sådana här små växter får plats hos mig.

Då jag var på min dagliga syreintagningspromenad lämnade jag ett postcrossingkort i lådan. Det var svårt att fotografera.
Jag behöver alltid ett mål då jag är ute och går och nu var målet bland annat kiosken, Galleria varuhuset och blomsterbutiken.

Ett kort med Muminmotiv for iväg till Tyskland.

En gränd mitt i stan. Var är alla människor, undrar i alla fall min bloggvän BP 😀

Blomster längs vägen

Inspirerad av bloggaren Lantlivsbilder, som i många inlägg har med massor av blommor, tänkte jag att även jag måste ju hitta blommor under mina promenader…

Men riktigt så enkelt var det inte. Jag promenerar i småstadsmiljö, och borde komma lite mer ut på landet för att hitta varierande blomster. Väldigt mycket är ju också torrt där ute just nu.

Nånting hittade jag ju men sällan har jag en aning om vad blomstren heter. Till exempel de här gula…

Rosenbuskar (tror jag att det är) fanns det gott om.

Jag gjorde i alla fall ett försök – kanske jag senare i sommar promenerar i lantligare miljöer och hittar nåt bättre 😀

Min väg till jobbet…

… börjar här. Inte så vackert med skräp- och papperssamlare utan skydd. Ska byggas ett sådant inom kort, tror jag.

Går upp för den lilla trappan och vänder sedan till höger.
Går upp för den lilla trappan och vänder sedan till höger.

Välkommen med på en liten promenad i Lovisa. Det var minus femton grader men ingen blåst, så det kändes faktiskt inte så fruktansvärt kallt.

Har kommit runt hörnet på huset och vänder ute på gångvägen lite längre fram till vänster.
Har kommit runt hörnet på huset och vänder ute på gångvägen lite längre fram till vänster.

Första biten av den här vägen är en gångväg. Jag går rakt fram, korsar Åldermansgatan och går upp för Alexandersgatans backe.
Första biten av den här vägen är en gångväg. Jag går rakt fram, korsar Åldermansgatan och går upp för Alexandersgatans backe.

Backen ser ut så här.
Backen ser ut så här.

Här har jag kommit upp till krönet. Framför mig har jag Östra Tullgatan och där tar jag till höger.
Här har jag kommit upp till krönet. Framför mig har jag Östra Tullgatan och där tar jag till höger. Nästan inga fotgängare i rörelse, mest bilister.

Går längs Östra Tullgatan mot Chiewitzgatan och tar där till vänster.
Går längs Östra Tullgatan mot Chiewitzgatan och tar där till vänster.

Längs Chiewitzgatan mot kyrkan och därifrån till höger mot Sibeliusgatan.
Längs Chiewitzgatan mot kyrkan och därifrån till höger mot Sibeliusgatan.

Går förbi muren mot Sibeliushuset och förbi det. Tar till höger...
Går förbi muren mot Sibeliushuset och förbi det. Tar till höger…

... och så är jag framme. Från dörr till dörr utan någon rask marsch tar det ungefär tio minuter att gå den här sträckan.
… och så är jag framme. Från dörr till dörr utan någon rask marsch tar det ungefär tio minuter att gå den här sträckan.

Är inte på jobb i dag men hade en grej jag skulle hämta från redaktionen.

 

Lade ner en liten krans

… på min pappas grav när jag tog min långpromenad i dag.

Tror att pappa gillar Finlands färger på blommorna på fars dag.
Tror att pappa gillar Finlands färger på blommorna på fars dag.

När jag lämnade kyrkogården grät jag. Kanske inte så mycket mer över att pappa är borta. Han dog 1978 så sorgen har med tiden ändrat skepnad.

Men jag träffade en kvinna på kyrkogården. Hon stod vid sin makes grav och vi pratade om hur sorgen kräver sin tid. Hennes sorg är färsk och hon sörjer en kär person som gått bort. Men ändå hade hon medkänsla att tala om min sorg. Vi konstaterade att sorgen, hurdan den är, behöver sin tid. Vi ska genom alla skeden.

Varje gång tårarna rinner tänker jag att gråten helar mig, så det är bara att låta känslorna ha sitt liv. Att sopa känslor under mattan skulle vara fult gjort mot dem, de har också rätt att finnas.

På gamla kyrkogården finns mycket vackert, bland annat den här byggnaden.
På gamla kyrkogården finns mycket vackert, bland annat den här byggnaden.

Jag har nu börjat få ork att gå långa promenader för mig själv. Har kameran i fickan och kom i dag hem med åtta bilder utöver de här. Dem portionerar jag ur så småningom.

I kväll är det innebandy och heja Tor som gäller!

Bara bänkar

Nu har löven kommit ner från träden och de landar där de landar :-)
Nu har löven kommit ner från träden och de landar där de landar 🙂

På söndagens promenad såg jag miljoner löv – kanske miljarder.

De prasslar och doftar gott.

Två bänkar som funnit varann?
Två bänkar som funnit varann?

I parken intill stadens restauranger verkar det som om någon velat ta en pratstund öga mot öga. Då flyttar man ju på bänkarna så att man kan göra det. Och avnjuter lite öl. Men burkarna hade man ju kunnat slänga i skräpkorgen. Å andra sidan – den låg nog för långt borta, åtminstone på en meters avstånd.

Beväpnade tonåringar i skogen

Fin avrundning på träffen.
Wienerbröd för svärmor och makens faster, chokladkaka för mig.

Svärmor, FasterAster och jag tog en långpromenad i dag. Den förde oss från sommarstället via gamla stan till loppmarknaden på Mariegatan. Innan vi åter styrde kosan hemåt avnjöt vi de här smarriga läckerheterna med kaffe på Café Vaherkylä.

På väg hem över åsen råkade vi på ett gäng maskerade och beväpnade tonåringar i trakterna kring Kuckustenen. En del av dem såg riktigt farliga ut.
Men det var förstås inte något värre än några killar som spelade paintball i skogen.

Lördagsbilder från K16

Lunchmacka med mozzarella, paprika, sallad, rödlök, tomat.
Lunchmacka med mozzarella, paprika, sallad, rödlök, tomat.

I går var det strålande vackert väder och sommarvärme på många platser där det var lä. Inte så ofta vi har haft så fint och varmt väder innan valborgshelgen, och absolut ingen snö kvar.
Här njuter vi på släktens sommarställe av matiga lunchmackor. Picknick-korg och en flaska mousserat syns också på bilden.

Gärdsbyggnad på sommarstället. Gillar också den långa stentrappan framför den större gårdsbyggnaden.
Gårdsbyggnad på sommarstället. Gillar också den långa stentrappan framför den större byggnaden.

Jag tycker också mycket om mossa i kombination med sten. Såsom på den här trappan.
Jag tycker också mycket om mossa i kombination med sten. Såsom på den här trappan.

Det ser ut att bli ytterligare en fin dag, så kameran får hänga med på dagens utfärd, om den görs med cykel eller till fots återstår att se.

Snaaaaart sommar!

Här ligger en del av snön ännu på taket, men svärfar håller på att hjälpa den komma ner.
Här ligger en del av snön ännu på taket, men svärfar håller på att hjälpa den komma ner. Man måste ju ge lite fart åt sommaren!

Lördagen den sjätte april. En och en halv vecka efter långfredagen då huset och taket såg ut så här.

Solen värmer så skönt.

Här gassar solen, det är varmt och skönt.
Här gassar solen, det är varmt och skönt.

Inge-May, Ingegerd och Carita. Kameran är kanske inte så nådig alla gånger. Den fångar bara en bråkdel av en sekund.

Således visar den inte hur vackra vi är i verkligheten, hur nöjda vi är med tillvaron och hur tacksamma vi är för nuet.

Kvällen fortsätter med promenad och middag. Bilder från den sitsen KANSKE visas senare 😉