Det ser ut som om vi skulle ha fått mycket snö. Men det som kom för några dagar sedan var kanske 10-20 centimeter och det ser sedan ut så här då vägarna har plogats men ingen har hunnit få bort högarna som upptar många P-platser längs gatorna.
Minus tolv grader har vi nu denna kväll.
Jag har köpt en lång dunjacka så det går ingen nöd på mej, och Icebugsen använder jag sedan en vecka tillbaka. Gick idag en runda som gav mina 2500 steg och det var faktiskt trevligt att råka på några bekanta och få prata om ditt och datt.
Fördelen med en lång kö i livsmedelsaffären kan alltså vara: Hinna prata länge med den bekanta person som står framför dig i kön.
Åh det är skönt när mitt Stockholm är grönt sakta gå hem genom stan En kyss sen går man sakta igen sakta en tur genom stan
Så sjöng Monica Zetterlund och ungefär så hade jag kunnat sjunga i dag. Men det är inte Drottninggatan i Stockholm här, det är Drottninggatan i Lovisa. Det är inte heller grönt just nu, mest grått och kallt. Någon kyss blev det inte heller men sakta / långsamt gick jag då mitt knä åter började trilska igår. Här är jag på väg till dagens massage 🙂 Hälsostegen blev 2500.
Och så bjuder jag åter på Caritas citat, med en handstil som inte blivit bättre, hur jag än försökte skriva tydligt. YOU CAN DO IT! Såhär ska vi oftare tänka! Istället för att att oss själva sänka!
Nu ska jag ta itu med, läsa och godkänna ett tjugotal kommentarer som jag inte hann med igår och i tisdags på grund av jobbet. Slutet av veckan borde bli lite lugnare 🙂
Vilken svampsort detta är har jag ingen aning om, men bland mina bloggvänner finns svampkännare, så få se om de kan svara.
Ut i svampskogen får ingen mig, jag vill inte ha älgflugor med mig hem 😱🙄😂
De här svamparna växer utanför några huslängor på Chiewitzgatan och jag fick ögonen på dem då jag tog en del av mina hälsosteg i dag.
Kanske jag borde ha smakat på svamparna och sedan hade jag svävat iväg som på rosa moln 🤣 Eller också ramlat död ner innan jag hann hem tillbaka.
Parken intill kyrkan. Så grön och fin fortfarande och vackra luktärter som klättrat längs ställningen.
Att grusgången inte är perfekt rensad stör mig inte alls, jag ser det egentligen först nu på bilden.
Det som däremot stör mig, eller får mig att känna vemod, är att en av favoritrestaurangerna, Locale, som låg i byggnaden till vänster, stängde sista augusti. Ingen har ännu såvitt jag vet köpt verksamheten. Hoppas SÅ att någon ska fortsätta med samma koncept som förr där, eller starta en ny restaurang. Men i dessa tider är alla försiktiga, det är svårt att få lönsamhet i en liten stad 😦
Så här års kliar det ju i fingrarna för många som vill så frön, och de flesta är väl redan sedan ett bra tag tillbaka igång med sina odlingar i små växthus inomhus till exempel.
Jag har hittills nöjt mig med lökar till påsk och i dag köpte jag en Mårbackapelargon och gula penséer.
Jag förde cykeln till lokala sporthandeln för vårservice och sneddade över torget på väg hem tillbaka. I snålblåsten stod försäljarna tappert där, det är bara runt +6 grader och kall vind, men de är ju luttrade 🙂 Än är inte sommaren här, men varmare ska det bli åter nästa vecka. Det är på många sätt bästa tiden nu, då vi har våren och sommaren framför oss.
Efter väninneträffen igår tog jag en liten extra promenadsväng för att få saldot av steg fullt för dagen. Jakob Forsellsgatan har vi här, bilden är tagen strax efter klockan 19.
Ljudet av vattnet som forsar fram i ån är mäktigt, fastän det kanske mest hörs blåst på den här videon. Ån finns i Garnison, alldeles nära mitt barndomshem. Här som jag filmat brusar vattnet fort och det dånar, här finns ganska många stenar. En bit längre uppåt längs gångbanan blir det tystare och slutligen, vid bron som går över Kuhlefeltsgatan, hör jag fågelsången och då kluckar det bara i vattnet, susar lite.
En pojke ramlade i här för många, många år sedan och for iväg i en hiskelig fart några hundra meter innan någon fick tag i hans mössa, eller kanske i en arm – jag vet inte hur det gick till, men pojken räddades. Han hade en tvillingbror och båda levde till en ganska hög ålder. Jag tänker ofta på den berättelsen då jag går här förbi. Att den incidenten slutade lyckligt.
Det har blåst i dag men blev soligt mot eftermiddagen. Efter jobbet som inkluderade ett två timmar långt möte handlade jag till mamma och i samband med det gick jag en liten promenad i Garnison.
Hade det varit vinter nu hade det varit mörkt nu när klockan är 18. Det är härligt då det är så ljust. Jag får mer energi, livsglädje! Vet att det finns personer som lider av vårdepressioner och som har det svårt nu, och som inte tycker om långa ljusa aftnar. Men jag älskar ljuset, värmen, våren och den kommande sommaren 🌷☀😎
Uppvaktade en väninna i Borgå i dag. Fick steg då jag gick till blomsteraffären och fick en del steg i Borgå likaså. Men, inte tillräckligt många.
Vid 17-tiden då vi kom till Borgå hade det börjat snöa. Blötsnö, yrsnö. Temperatur kring nollan, men hellre det än minus tio eller minus 20 🙂
Visar fler bilder från gamla stan i Borgå senare. Nu vill jag bara säga att hurdant busväder det än var med blåst och yrsnö så fuskas här inte. Jag behövde cirka 900 steg till för att komma upp till 2500. Klockan var 19.30, det är mörkt ute, tomt på gatorna sånär som på några enstaka personbilar och ett par bussar. En hundägare var ut och rastade jycken.
Och så då jag, som samlade steg. Till torget och tillbaka ❄💪
Tror att stan förbereder att ta bort julgranen, lamporna lyste inte mer. Men som ni ser. Bara jag och granen och en massa nysnö 🙂
Här behövs ingen översättning, för allt är översatt 🙂 Det är dags för skyltsöndag igen, och många är med. Länkar till dem hittar du här hos bloggvännen BP som förvaltar den här utmaningen.
Kan det bli värre väder än det är nu, tänkte jag då jag i ett arbetsärende gick till Hörnans postlåda. Det snöblandade regnet låg ibland vågrätt i luften då det blåste. Avbrutna kvistar och grenar överallt. Vatten som forsar, snö som blivit is. Stora snöhögar finns kvar ännu där de plogats ihop av snöröjarna tidigare i december och januari.
Nåja, visst kan det bli värre. Om det är minusgrader och snön vräker ner… Solen verkar också ha blivit så skrämd att den gömmer sig totalt nu.
Jag tänkte att jag skulle ta min promenad medan det var ljust på dagen. Har aldrig varit rädd i mörkret, väljer alltid gator med belysning.
Men just i dag såg jag i ögonvrån hur någon hastade över gatan alldeles i närheten av mitt hem. Det var en man, i bruna eller grå kläder, kanske i samma längd som jag, ganska mager. Han upprepade två ord på ett språk som jag inte förstod. Det lät som ”manjaaa, maania” (redigerat 21 jan, då så många undrade varför jag blev rädd för ett främmande språk…)
Det kändes obehagligt, så jag stannade inte och tittade inte på honom. Såg sedan hur han försvann vidare längs Östra Tullgatan medan jag gick mot kyrkan.
Efter det här hade jag ju ögon i nacken. Mitt på ljusa dagen blir jag stannad av en främling och jag visste inte vad han ville. Tänk om han hade dragit fram en kniv och velat råna mig. Där fanns inga andra mänskor i närheten just då, sånt busväder som det var.
Från Hörnan skulle jag till bankomaten och där kastade jag också oroliga blickar över axeln. Efter det sneddade jag över torget till apoteket, hela tiden med mannen i tankarna. Vart tog han vägen?
Jag hade tänkt gå en lite längre runda men nu blev det bara 2400 steg i ruskvädret och efter det här kollar jag nog noga vilka personer som rör sig på samma gator och hoppas att det också ska vara andra i rörelse än bara jag. Någon som kan hjälpa mig om jag blir överfallen.
Jag har kanske lite extra livlig fantasi, men det där kändes inte alls roligt… Mitt på ljusa dan.
Lovisa Tor har en förmåga att ge full valuta för pengarna till sin publik. Jag väljer att se det på det sättet. Spännande ska det vara 😱🤣 Laget tappade sin ledning med 7–2, gästerna från Vanda (SB Vantaa) kom ikapp till 7–7 i fulltid. Sedan gjorde dock Tor det mål som behövdes i förlängningen. Straffslagstävling hade det blivit om inget av lagen gjort mål, och de är ju alltid förfärliga nagelbitare…
Fick mina steg (2800) i dag då jag i ösregnet gick hem från hallen. Hade inte förstått att ta paraply med mig, men det är ju bara vatten och jag är inte gjord av socker.
Trots att det har regnat mycket har vi ännu stora snöhögar kvar. För då som det slår om till minusgrader över natten kommer nederbörden som snö. Vi får ännu vänta på våren, jag vet… men ack så jag längtar efter den 🌷
Ändå kul att kunna säga att våromgången börjat i innebandyn, och mycket annat där ordet ”vår” kan tas in finns också ❤
Som ni ser är det glashalt på vissa ställen. Överlag bra sandat ändå tycker jag, eller så har jag mina Icebugs att tacka för att det känns tämligen tryggt att promenera.
Mina dryga 3000 steg i dag inkluderade ett besök i lokala supermarketen. Då jag är på promenad har jag inget annat än mobiltelefonen med mig och tar bilder med den. Dessutom har jag en liten påse med pengar, den innehåller bara små summor. Jag bär alltså inte med mig någon plånbok med kreditkort, bankkort och sånt.
Skulle köpa en toaborste och påläggskorv och två flaskor alkoläsk, som det skulle kallas i Sverige (antar jag). Lonkero på 2,5 procent.
När jag handlar med bankkort kollar jag inte alls vad produkterna kostar. Jag köper det jag vill ha. Men nu stod jag där i kassan och fumlade och sa till killen att ”du får ta bort en lonkero” om mina pengar inte räcker 🤣 Det gick upp för mig att till och med Pirkkas toaborste var så dyr som 5,90 euro! Men jag behövde den mer än alkoläsken.
Dock räckte mina 17-18 euro till allt det jag skulle ha. Pust så skönt.
Såsom jag skrev var jag frusen i morse och tanken på en promenad i snöyra och minus fem grader var lagom lockande. Jag tänkte att jag rentav är dumdristig om jag ger mig iväg ut.
Inomhus var jag klädd i en blus och tre stickade tröjor, stickade strumpor och tofflor och leggings. Fick upp värmen på det sättet och kände vid 17.30-tiden att jag klarar av att gå en sväng runt två kvarter.
Snön yrde runt och det hade bildats drivor både på trottoarer och mitt på vägarna, så det gällde också att ha balans vissa ställen.
Nu fick jag ihop bara runt 2000 steg, men då mitt mål är 75 000 i månaden är jag inte alls orolig för att inte komma upp till det. Förutsatt att jag får vara frisk, såsom jag skrivit ett antal gånger här.
Det gör ändå gott för kropp och knopp att komma ut. Frisk luft och lite rörelse efter att ha suttit vid datorn och jobbat med tidningen hela dagen. Bara gått till toaletten och till köket där jag tillredde kycklingfiléer i ugnen.
Men detta mörker och denna snö som vräker ner… ja, vad ska jag säga? Gillar inte, men måste bara gilla läget.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 