Här behövs ingen översättning, för allt är översatt 🙂 Det är dags för skyltsöndag igen, och många är med. Länkar till dem hittar du här hos bloggvännen BP som förvaltar den här utmaningen.
Kan det bli värre väder än det är nu, tänkte jag då jag i ett arbetsärende gick till Hörnans postlåda. Det snöblandade regnet låg ibland vågrätt i luften då det blåste. Avbrutna kvistar och grenar överallt. Vatten som forsar, snö som blivit is. Stora snöhögar finns kvar ännu där de plogats ihop av snöröjarna tidigare i december och januari.
Nåja, visst kan det bli värre. Om det är minusgrader och snön vräker ner…
Solen verkar också ha blivit så skrämd att den gömmer sig totalt nu.
Jag tänkte att jag skulle ta min promenad medan det var ljust på dagen. Har aldrig varit rädd i mörkret, väljer alltid gator med belysning.
Men just i dag såg jag i ögonvrån hur någon hastade över gatan alldeles i närheten av mitt hem. Det var en man, i bruna eller grå kläder, kanske i samma längd som jag, ganska mager. Han upprepade två ord på ett språk som jag inte förstod. Det lät som ”manjaaa, maania” (redigerat 21 jan, då så många undrade varför jag blev rädd för ett främmande språk…)
Det kändes obehagligt, så jag stannade inte och tittade inte på honom. Såg sedan hur han försvann vidare längs Östra Tullgatan medan jag gick mot kyrkan.
Efter det här hade jag ju ögon i nacken. Mitt på ljusa dagen blir jag stannad av en främling och jag visste inte vad han ville. Tänk om han hade dragit fram en kniv och velat råna mig. Där fanns inga andra mänskor i närheten just då, sånt busväder som det var.
Från Hörnan skulle jag till bankomaten och där kastade jag också oroliga blickar över axeln. Efter det sneddade jag över torget till apoteket, hela tiden med mannen i tankarna. Vart tog han vägen?
Jag hade tänkt gå en lite längre runda men nu blev det bara 2400 steg i ruskvädret och efter det här kollar jag nog noga vilka personer som rör sig på samma gator och hoppas att det också ska vara andra i rörelse än bara jag. Någon som kan hjälpa mig om jag blir överfallen.
Jag har kanske lite extra livlig fantasi, men det där kändes inte alls roligt… Mitt på ljusa dan.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Jag skulle nog ha stannat och frågat vad han sa, eller bara låtit honom gå om mig. Jag tror att du hade lite livlig fantasi där. Eller lät han arg och otrevlig på rösten?
Tror inte jag skulle ha förstått hans ärende – hans språk – och att snedda gatan så där och rusa fram till en okänd person…
Nej, det kändes inte bra. Jag var ensam på hela gatan, ingen annan i sikte åt något håll. Efter några minuter kom en bil förbi.
Rusade han fram till dig? Skumt.
Jo, det gjorde han – jag skrev ju inte alla detaljer i bloggen men sedan då några började tycka jag var löjlig och ”främlingsfientlig” insåg jag att jag behövde skriva lite mer.
Men det fick komma in här bland kommentarerna.
Ja då förstår jag att det kändes obehagligt, det finns ju människor som är drogpåverkad och inte vet riktigt vad de gör, obehagligt.
Fint att du förstår efter en förklaring. Människor är snabba att kommentera på Facebook, till exempel, utan att kolla vad som egentligen hände.
Fy vilket busväder du har och vad otäckt med mannen som kom fram till dej. Hoppas vädret har blivit bättre så du kan ta ina promenader. Tycker det är ok med de stegen när vädret inte är bra.
Kramar från oss
Jo, det är så som jag ser på det – räcker med 2500 då det är så förfärligt väder som vi nu har.
Kramarna från vänner värmer!
Först till skylten: Vilken himla ”kul” logotyp, i dubbel bemärkelse alltså. Det är verkligen skoj att de flesta företag i Lovisa skyltar på både finska och svenska. En kostnadsfri språklektion som troligen inte bara jag uppskattar. Tusen tack för den fina skylten. Stort tack för länken också.
Det där med mötet med den mannen var inte roligt. Ja, vad ska du göra? Av din beskrivning var han antingen alkis eller narkoman. Alkisar är ju ofarliga, narkomaner däremot är läbbiga. Ett tips är att beställa en burk pepparspray från nätet, just i fall att.
Åt andra sidan även om gatorna ligger öde i skitvädret finns det ju säkert personer i närheten – i lägenheter, hus, butiker med mera. Så om du skulle skrika högt skulle nog någon komma till ditt försvar.
Hursomhelst är det väldigt obehagligt med sådana möten och jag hoppas att det var en engångsföreteelse.
Skönt att du förstår, för på FB fick jag en kommentar om att jag inte ska vara rädd – det påminner om främlingsfientlighet.
Jag beskrev ju inte här i inlägget exakt hur snabbt mannen kom emot mig, hur han bara så två ord, typ ”maania, maania”.
Jag kan inte säga om han var alkis eller narkoman men ett helt normalt, vänligt möte var det inte. Har man ärende, vill man fråga något, närmar man sig på annat sätt.
Kul att du såg Hörnan (Kulma) och loggan som visar en hörna 🙂
Vet precis hur det känns. Hade en man här som väntade på mig varje kväll när jag gick med hunden. Sedan stannade han och förföljde oss med blicken. Det var lika obehagligt. Efter en vecka försvann han helt. Tack och lov.
Ja, alltså nu har jag fått en kommentar på Facebook som säger att vi inte ska vara rädda, det påminner om främlingsfientlighet.
Men de som anser så såg ju inte hur mannen såg ut och springer man tvärs över en korsning och säger bara nåt typ ”maania maania” till mig är det inte normalt.
Jag förstår också din rädsla.
Hej Carita! Jag heter Lena och hittade hit via andra bloggar! Jag har läst otroligt många av dina inlägg idag mellan spring i tvättstugan , soffligg och annat pyssel hemmavid. Du skriver fint och rart. Jag kommer att återkomma! Hälsningar från ett regnigt Stockholm! Lena
Så roligt att du hittade hit – har du en blogg som jag kan besöka kommer jag gärna in.
Regnigt och grått minsann även här, deppigt. På Sveriges tv sa dom nyss att soltimmarna varit verkligt få 1-15 januari och det påverkar många människor, utöver världsläget förstås.
Kram!
Hej Carita! Nej, jag har ingen blogg. Jag är en synnerligen vanlig kvinna på 61år som läser bloggar som handlar om oss och vår vardag!. Jag bor i Stockholm och 2014 avled min man. Jag har en dotter med svärson och ett barnbarn som jag prisar så högt❤️
Lite av ett sammanträffande att min skilsmässa var 2014, då som din man gick bort.
Men hoppas du ska trivas här och att du hör av dig och då så vi kan byta tankar.
Och barnbarn ger krydda i livet, jag har inga barn själv, men jag tycker mycket om barn ❤
Lite oroväckande när folk beter sig på det viset, jag förstår dig, man vet ju aldrig i dessa tider, aldrig fel att vara på sin vakt i sådana situationer.
SV: Vi har en ny skola i området också, fast jag har aldrig varit där, ska tydligen vara riktigt fin.
Ha en skön avslutning av kvällen.
Jag tyckte också hans beteende var märkligt och lite hotfullt.
Ha en fin kväll även du!
Så tråkigt att du känner dig så otrygg så att du tycker att det är obehagligt att gå ut.
Hoppas att vädret snart blir bättre!
Kram, Ingrid
Jag gick ut ikväll igen, ensam i mörkret, men längs gator där jag såg att andra rörde sig.
Jag är inte rädd, egentligen – mest uppmärksam nu, försiktigare.
Kram!
Läser dina kommentarer, och tolkar hans ord som Money money?? Tiggde han kanske pengar? Otäckt hur som helst, visst kan man bli rädd när man är helt ensam med en konstig typ! Skylten var jättefin, kompanjon-ordet används sällan i Sverige tycker jag och finska kumppanuus är ett fint ord, lite mer personligt än det svenska.
Exakt så var det. Obehagligt. Men de som tyckte jag är ”främlingsfientlig” och borde ha låtit honom prata på, visste inte vad han sa och hur han betedde sig.
Roligt också då du kan finska och därmed också kan tolka olika ord, just såsom du gör med kumppanuus 🙂
Som ensam kvinna ute i regn och rusk skall man nog se upp. Det går ju också att ringa polisen och säga att detta inte direkt är ngt nödfall, men du kände dig skrämd. Om de då tyckte att det var nödvändigt kunde de skicka ut en polisbil och köra runt lite.
Jag ringde polisen en gång på detta sätt. Ett par ungdomar slog sönder snögubbar på vår gård som våra barn hade gjort tidigare på dagen. Jag var ensam hemma sent på kvällen och barnen sov. Maken jobbade natt. Jag ringde polisen och bara några minuter senare kom en polisbil långsamt körande förbi. Tyvärr hann ungdomarna, som slagit sönder snögubbarna med slagträ, redan sprungit iväg då, men det kändes ändå tryggt att ha polisen i vårt kvarter.
Bättre lycka med både promenad, väder och främlingar nästa gång du är ute!
Vi har inte polisen nära i Lovisa. Finns sällan någon vid polisstationen. De närmaste torde finnas på 40-50 km:s avstånd, tyvärr.
Fint att ni har kvarterspoliser där du bor, jag tycker de borde få komma tillbaka även hos oss.
Ingen polis i Lovisa? Ett sätt att spara in pengar på?
Visserligen är Tvillingstäderna med förorter säkerligen större än Lovisa, men brott begås ju nog lite överallt, eller…?
De syns här då och då, men har stort område och Borgå/Helsingfors som bas.
Alltså, nåt slags patrulleringskrav för dem finns säkert för Lovisa och bilarna är ibland vid stationen här, men som sagt – stort område och kommer de genast då man ringer har man nog tur skulle jag säga.
Intressant faktiskt eftersom jag har en kusin som jobbar som polis i Borgå….🤔
Wau! Världen är liten! Frågar inte här vad han heter men vill det sig… så känner jag honom 🙂
Häftig skylt! Obehaglig incident, jag hade gjort som du!
Kram 🤗
Ja, det kändes inte tryggt, och jag har rätt att väja undan, utan att stämplas som främlingsfientlig.