Har nu kommit så långt i mitt nya liv att jag tar mig an nya utmaningar utan att darra allt för mycket på manschetten. I går funderade jag hur jag ska hitta till den adress jag fick, 12 mil väster om Lovisa. Har ingen gps i bilen. Men i morse kom jag på att jag har ju en surfplatta med ett kartprogram.
Damen föreslog i och för sig helt plötsligt att jag skulle göra en u-sväng mitt på Ring I men jag struntade i hennes vansinniga förslag och hon planerade om min rutt. Vägarbeten kan ju göra vem som helst snurrig, och speciellt yr i skallen må en dam som befinner sig inne i en surfplatta bli 🙂
Min bil kallas Svensson som en del av er vet. Han tyckte om att komma ut på en långtur, totalt 24 mil. För det mesta blir det annars korta färder för hans del i Lovisa centrum.
Och vet ni det kändes så fantastiskt att bara fara iväg och känna att jag klarar vad som helst. Ett helt nytt liv har börjat. Och som beställning spelades en massa fina låtar på Radio Nova. Kaija Koos ”Vapaa” (sv. Fri) var den första. Sedan kom Samuli Edelmanns ”Mahdollisuus” (sv. Möjlighet) och de orden gick rakt in i mitt hjärta. Han sjunger om hur en färd ibland kan kännas farlig, den sköra lilla människan tar sina första försiktiga steg på den nya stigen, hon ramlar men reser sig igen. Och resan, det nya livet, är full av möjligheter och små underverk.
En del av dem fick jag uppleva i dag och därför är jag just i dag lycklig.
Livet är här och nu. Livet är inte det som var i går och om morgondagen vet vi ingenting.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Dina ord gick rakt in i mitt hjärta ❤ Kram ❤
Så härligt!
En dag i sänder fortfarande. Tror att den stora kärleken ännu väntar bakom nåt hörn.
Ibland undrar jag hur vilsna människorna hamnade innan gps? Jag tror att vi blir bara slappare och slappare i hjärnan. Ja, nog känner jag av det numera.
Tänk vad vi fick träna våra huvuden hela tiden.
Och så skrev vi med våra händer. Jag märker att min stil försämrades avsevärt. 😦 Därför använder jag almanacka i pappersform. Så att jag inte helt glömmer bort handskriftens hemligheter och magi.
Jag minns när jag jobbade med statistik ( som jag inte längre tror på men kollar ändå ofta precis som du) åkte jag till olika städer för att intervjua folk om sina vanor. Vi fick adresser. Men varken karta eller chaufför så vi fick helt enkelt fråga folk var gatan låg. Och konstig nog hittade vi alltid rätt. Jag gick alltid vilse.
Vad ska det bli av mäskligheten vid en massiv strömavbrott?
hahaha…
Ja, det är säkert bra att jag gör anteckningar på block i jobbet – men svårt hade det nog varit att hitta dit jag skulle utan gps. Det är ett gytter av vägarbeten och skyltar…
Klart att du hade klarat av. Det gjorde man förr.
Men det är bara min åsikt.
Folk litar allmänt mer på maskiner idag. Så du är inte ensam.
Kram
Känns såååå skönt att läsa att du är lycklig igen! Å Svensson verkar hålla med. Håller tummarna att den härliga känslan håller i sig för resten av ditt liv:-)
Tror inte vi ska ropa hej ännu för jag är inte över bäcken… men en fin eftermiddag hade jag!
Vi har inbyggd gps i vår nuvarande bil men innan dess använde vi Ipad och det funkade hyfsat
Ipaden funkade till belåtenhet – men programmet/mjukvaran vad det nu än är kunde ju inte känna till nyaste vägbyggena 🙂
Underbart med lyckan runt hörnet och med gps kan det väl inte gå fel? Bara att följa rösten och navigera rätt. 😉
Kram
Jag hade en fin eftermiddag men avståndet känns onekligen lite långt. Man kör inte 24 mil på en kväll. Få se hur framtiden formar sig.
Kram!
Jag har nätdejtat 10 ggr, utanför Sverige. Det blev långa resvägar… 😉
Hahaaa 😀 Men hoppas det blev fina och minnesvärda resor och att ingen lurade dig!
Alla resor är minnesvärda på något vis, men så klart att jag också blivit lurad någon enstaka gång. 🙂