Ledig dag

I går skrev jag på Facebook att jag ska vara en soffpotatis hela helgen.
Det är nämligen höstlov i vår region och förr hade barnen lov från skolan för att hjälpa till att ta upp potatisarna därhemma.
Så någon liten anknytning till potatisar ville jag ha.

Men uppdateringen var nog ändå lite överdriven – skrivet i ett slags trots 🙂
Det jag ville säga var att jag gör det jag vill och delvis måste då jag är ledig.
Det blir alltså inga bilder av en Carita som ligger svettig under hävstänger på gymmet.

Hurraa! Svensson klarade besiktningen!
Hurraa! Svensson klarade besiktningen!

Dagar då jag jobbar är det svårt att klämma in saker som måste göra. Bilen ska besiktigas en gång per år och där var jag och Svensson, som han heter, i dag. Det gick bra! Jag får köra med min kära bil ett år till.
Han är numera helt min, den delade vårdnaden med ex-maken upphörde för några veckor sedan.

Sedan körde jag till badstranden och tog några bilder. Hösten har redan en längre tid visat sig från sin bästa sida – och jag tror det fina vädret ska hålla i sig hela min ledighet – det vill säga till söndagens slut.

Ganska folktomt med så vackert att man blir andlös.
Ganska folktomt men så vackert att man blir andlös.
Det finns en skönhet också i löv som håller på att dö.
Det finns en skönhet också i löv som håller på att dö.
Är det vanligt att nässlorna blommar ännu i mitten av oktober? Eller är det här inte blommor?
Är det vanligt att nässlorna blommar ännu i mitten av oktober? Eller är det här inte blommor?
Bild tagen från badstrandens parkering, genom skogen mot havet.
Bild tagen från badstrandens parkering, genom skogen mot havet.

Livet går vidare

Efter den tunga veckan med väntan på beskedet från Yle – alltså i frågan om det blir ett inslag om mig eller inte – är det dags att gå vidare.
Jag har fått lägga ut frågorna och svaren på min blogg och det räcker för mig. Det blev ganska bra publicitet i alla fall. Tidernas rekord för en statistiknörd, över 2400 visningar detta dygn, hittills.

Jag kommer att fortsätta vara öppen om mina känslor, mitt liv, min vardag – såväl i stort som i smått. Det vill säga, ha den stil jag alltid haft.

I dag besökte jag Kycklings, en pärla i Lappträsk kyrkby. Marthadistriktet firar 100-årsjubileum på måndag och jag gör en artikel inför det. Festen firas i en annan byggnad men två marthor och jag träffades här av praktiska skäl.
Så här vacker är husets veranda. Visst får man vårkänslor!

Härlig veranda med vackra pelargoner.
Härlig veranda med vackra pelargoner.

Har kört rätt mycket i jobbet i dag och lyssnar då alltid på radio. Det hade hänt en olycka nånstans i huvudstadsregionen och trafiken stockade sig. Reportern pekade på en annan aspekt än att någon skadat sig i olyckan. Som en följd av trafikstockningarna fanns det säkert på något daghems gård ett barn som väntade vid grinden. Alla andra barn hade hämtats men inte detta barn, vars mor eller far satt fast i trafiken.
Så när jag såg Svensson ensam på kyrkparkeringen efter jobbet i kväll tänkte jag där står han ensam och gråter, var är mamma?

Ensam på kyrkbacken. Var är mamma?
Ensam på kyrkbacken. Var är mamma?

Min dag i BILDER

Lunchrestaurang Fellmanni.
Lunchrestaurang Fellmanni.

I slask och snöyra åkte jag till Bruket i Strömfors i dag. Hade glädjen att få göra reportage från en lunchrestaurang som är byns hjärta. Mycket annat har försvunnit från orten – allt från hälsogård till bibliotek och post. Antalet butiker är färre än förr, bankerna likaså – och den som finns har öppet bara två dagar i veckan. Men på Fellmanni träffas man och trivs.

Här köper man allt från lunch till öl och skraplotter. Observera den fina griffeltavlan med menyn och priserna.
Här köper man allt från lunch till öl och skraplotter. Observera den fina griffeltavlan med menyn och priserna.
Innehavaren gör en kulturgärning då han samlar gamla bilder från byn och bokför var det tagits.
Innehavaren gör en kulturgärning då han samlar gamla bilder från byn och bokför var de fotograferats.
På väg hem. Chiewitzgatan och ett ymnigt blött snöfall.
På väg hem. Chiewitzgatan och ett ymnigt blött snöfall.
Insnöad Svensson.
Insnöad Svensson.

Över tio centimeter blöt snö på bilen. Jag behöver honom på onsdag så jag ansåg att det var bäst att gräva fram honom i dag. Det ska bli kallare och om det här lagret hade frusit fast, så…
Det var tungt att få bort snön kan jag säga. Dels för att den var blöt, dels för att jag trots mina nästan 170 cm inte är tillräckligt lång för att få bort all snö från taket. Det brukar bli en liten rand på mitten kvar, sådan där cherokee frisyr 🙂

 

Med Svensson på äventyr

Här har vi parkerat på en mycket anonym P-plats 12 mil från Lovisa.
Här har vi parkerat på en mycket anonym P-plats 12 mil från Lovisa.

Har nu kommit så långt i mitt nya liv att jag tar mig an nya utmaningar utan att darra allt för mycket på manschetten. I går funderade jag hur jag ska hitta till den adress jag fick, 12 mil väster om Lovisa. Har ingen gps i bilen. Men i morse kom jag på att jag har ju en surfplatta med ett kartprogram.
Damen föreslog i och för sig helt plötsligt att jag skulle göra en u-sväng mitt på Ring I men jag struntade i hennes vansinniga förslag och hon planerade om min rutt. Vägarbeten kan ju göra vem som helst snurrig, och speciellt yr i skallen må en dam som befinner sig inne i en surfplatta bli 🙂

Jo, jag vet att man inte får fotografera då man kör bil...
Jo, jag vet att man inte får fotografera då man kör bil…

Min bil kallas Svensson som en del av er vet. Han tyckte om att komma ut på en långtur, totalt 24 mil. För det mesta blir det annars korta färder för hans del i Lovisa centrum.

Och vet ni det kändes så fantastiskt att bara fara iväg och känna att jag klarar vad som helst. Ett helt nytt liv har börjat. Och som beställning spelades en massa fina låtar på Radio Nova. Kaija Koos ”Vapaa” (sv. Fri) var den första. Sedan kom Samuli Edelmanns ”Mahdollisuus” (sv. Möjlighet) och de orden gick rakt in i mitt hjärta. Han sjunger om hur en färd ibland kan kännas farlig, den sköra lilla människan tar sina första försiktiga steg på den nya stigen, hon ramlar men reser sig igen. Och resan, det nya livet, är full av möjligheter och små underverk.

En del av dem fick jag uppleva i dag och därför är jag just i dag lycklig.
Livet är här och nu. Livet är inte det som var i går och om morgondagen vet vi ingenting.

Tror jag har…

… något att göra i dag.

Min bil är den röda mitten.
Min bil är den röda mitten.

Det är åtta minusgrader så det blir säkert lite jobbigt att få fram bilen, men i dag måste det ske. Jag har inget viktigt att göra, ingenstans jag måste köra.
Men jag tycker om att köra bil så bara jag grävt fram min Svensson ska jag ta en liten tur med honom så han blir varm. Kanske jag fotograferar något på vägen också, som jag senare kan visa här.
Ha en fin annandag!

Många minus här!

Halv nio i morse hade vi arton minusgrader. Mycket möjligt att vi har bara +17 vid köksfönstret, men klockslaget visar fel på vår mätare.
Halv nio i morse hade vi arton minusgrader. Mycket möjligt att vi har bara +17 vid köksfönstret, men klockslaget visar fel på vår mätare.

Kölden fortsätter knäppa i knutarna. Och visst, det är januari månad i Finland, så det ska säkert vara så här. Vi har haft kring de här temperaturerna i över en vecka nu, så ärligt sagt tycker jag det kunde räcka. Men ännu dröjer det ett tag innan våren är här på allvar.

Vår bil Svensson väntar på mig där nere. "Jag vill ut och röra på mig" ropar han.
Vår bil Svensson väntar på mig där nere. ”Jag vill ut och röra på mig” ropar han.

Jag som får sova inomhus undrar ibland hur fåglar, ekorrar, älgar, rävar, björnar och hela övriga faderullan av djur klarar sig utomhus i kölden.
För att inte tala om de bostadslösa…

Gör kvällstur på jobbet, i dag betyder det att jag jobbar 11-19.
Ska skriva om Lovisa Tors förluster i innebandyligan. I går gjorde laget en mycket bra match, därför kändes det surt att förlora i förlängningen 6-7 och inte få en enda poäng med sig 😦

Vad annat dagen för med sig får vi se. Ha det gott alla där ute, var ni än är!

Svenssons julklapp

Vår Volvo, även Svensson kallad, i väntan på julbastun.
Vår Volvo, även Svensson kallad, i väntan på julduschen.

Vår bil är en familjemedlem och ibland pratar jag med honom. Nu då han ska få vila över jul och vara ensam några dagar måste han ju få en julklapp. Dels så att jag klappar honom och säger ”God jul Svensson”, dels helt konkret i form av en dusch.

Det var lång kö till en av biltvättarna i stan och guuben sa ”nä, nu får vi glömma det här”. Men då hörde jag Svensson försynt meddela att han nog kände sig lite svettig, det kliade lite här och där.

Och han hade tur. Kön till den andra biltvätten i stan var kortare!

Så nu firar han sin jul på sina HJUL, skinande röd. Bara tomteluvan saknas.