Gjorde en 70-års intervju i Lappträsk i dag och mannens hustru hade bakat en vidunderligt god äppelkaka. Grädden var ju som pricken på i:et. I mina hemtrakter kallar man det ibland snömos 🙂
Och som ni säkert ser så är bilden tagen med en bättre systemkamera.
Kvällens alster från konstkursen däremot är tagen med mobiltelefonens kamera och här syns kanske drygt hälften av hela alstret. Så det är inte en detaljstudie men inte heller en bild av hela tavlan.
Började i dag åter med en gråsvart botten. Sedan målade jag dit lite blått och grönt på måfå. Hade en idé om att måla en kropp, men insåg ganska fort att en sådan blir det inte.
Sedan tog jag med rött och gult, orange och brunt. En kvinnas hår och en antydning till ansikte började framträda. Nej, nej, nej tänkte jag… jag får inte till det där med ögon, näsa och mun…
Då vände hon på klacken. Håret började framträda. När en halv timme återstod av kursen började jag forma hans hår.
Det såg fruktansvärt naivt ut. Trodde faktiskt att det här skulle bli den första kurskvällen då jag inte fick något till stånd. Tycker inte heller tavlan är min bästa, men man måste ju få ha en del bottennapp också 🙂
Plötsligt var han bara där. Med slutna ögon. Han håller om mig och säger att jag har underbara lockar…
Är det så här konstterapi fungerar? Målar jag suggestopediskt så som någon vän här sa?
Jag fattar ingenting själv – inte mer än att det känns helt underbart att bara låta penseln löpa, färgerna blandas och vänta på vad som ska formas under två timmars tid.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Äppelkakan med vispgrädde – mums! Så mycket godare än äcklig vaniljsås som serveras med kakan i Sverige.
Alltså jag gillar ditt konstverk skarpt. Ser ingenting som du ser (som vanligt) utan jag ser en liggande balettdansös med en ”vågig” kjol.
Toppen färgval!
Hahahaaa – så underbart att du kan se något helt annat än vad jag ser – måste kolla med ”nya ögon” själv 🙂
Det är som en stor mage. Och däri får även äppelkakan plats.
Äppelkakan gillar jag just med den äckliga vaniljsåsen. Ju mer desto bättre.
Menar du att du ser en stor mage på tavlan? Ser ingen annan än jag en kvinnas hår och mannen med de slutna ögonen? 😀
Att det var dina lockar förstod jag genast, men det tog en stund innan jag upptäckte honom! 🙂
Blir det alltid något annat än du tänkt dig?
Tack för din respons, det är underbart att få sådan här!
Ja, det blir nästan alltid nåt annat än det jag FÖRSÖKER måla.
Men slutresultatet förvånar mig sällan ändå.
Nej men jag kan se en manshuvud med väldigt mycket skägg som är på väg att spruta eld ur munnen. 🙂
Helt underbart med alla olika tolkningar! Ja, det kom nog lite eld ur den där munnen en gång också, men mycket skägg har han inte 😀
Allt är ju tolkningsfråga i livet. 🙂
Jag ser tydligt din nya kärlek som njutande tar dig i famn med din nya lockiga frisyr tätt intill sig.
Han är ljushårig, har en rak näsa och en bestämd mun.
Väldigt sensuell och romantisk ❤
Han tar mig i famn, ja. Han gillade min frisyr, ja 🙂 Han är ljushårig, ja.
Om det är en ny kärlek vet jag faktiskt inte.
Jag tänkte ta och leva i nuet 😉
Haha…så härligt med alla tolkningar kring din målning. Jag ser en lugn och trygg man som aldrig vill släppa taget… 🙂
Äppelkaka med vanlijsås är det perfekta tilltugget till en riktigt god kopp kaffe. 🙂
Jag börjar undra om jag målar en sådan man som jag vill ha? … det som stämmer överens med verkligheten är att han sa att jag har vackra lockar.
Han är lugn också, kanske trygg – jag vet inte, vi har träffats bara två gånger.
Får se vad det blir – känns som att jag ändå inte är riktigt klart för ett förhållande ännu – äh, jag vet inte – och jag behöver nog inte veta heller 🙂
Nej, du behöver inte veta någonting just nu…bara känna och upptäcka. 😉
Ja, tänk så härligt!
Det låter ju helt underbart! Det du upplever när du målar alltså 😉
Jag blir nästan lite avundsjuk.
Kram, Ingrid
Det kan kännas lite jobbigt också – liksom det där svarta och gråa och att det inte blir nåt.
Men jag försöker lita på att det blir nåt i slutändan ändå 🙂
Kram till dig ❤
Spännande att höra och se hur du tar dig an dina konstverk. Jag tror att det bästa resultatet kommer när man vågar släppa på kontrollen
Du har säkert helt rätt – jag vet inte om jag vill kalla det kontroll men jag försöker måla en sak och så blir det nåt annat, kanske jag har nåt slags spärr som ligger på ännu.
Härligt Carita! Det låter underbart! Blir lite avundsjuk faktiskt … hehe
Tack! Nå… kan säga att livet inte ännu är en dans på rosor ej heller utan trosor om jag vill skämta till det 🙂
Men det känns bättre nu än det gjorde i somras.
Kram till dig!