När man väntar sig soligt väder…

… och så öser regnet ner och det blåser upp till storm som på hösten.
Ja, då får man bara säga ”det är finländsk sommar det”.

Snabb test av kamerainställningar i regnet.

När jag tog mig till intervjun lyckades jag hålla paraplyet så att det inte vände sig ut och in. Men vattenmassorna forsade över fötterna och in i skorna…

Eftersom intervjun bokades förra veckan då det var soligt och varmt hade jag sett framför mig hur jag skulle fotografera killen som jag intervjuade. Det skulle finnas gott om tid att pröva sig fram, ta en massa olika bilder med teleobjektivet.

Men Moder Natur ville något annat. Det hade i och för sig nästan slutat regna då intervjun var över och fotograferingen skulle börja. Men det duggade fortfarande och droppade massor av vatten från träden 😀

Finsk sommar. Och ett intervjuobjekt som varit med om allehanda olika väder i sitt eget jobb på radio och tv. Så visst gick det bra ändå. Visar bilden sedan då artikeln har varit i tidningen.

I intervjuns tecken…

… kan man äta och dricka gott 😀

Nachos med salsa och ost. Nam-nam!

Vinglaset kom inte med på bilden, men fördelen med det här jobbet är ju att jag inte har en arbetsgivare som säger att jag inte får ta alkohol då jag jobbar.

Arbetsgivaren Carita säger till arbetstagaren Carita att ta du bara ett glas eller två om du så vill, huvudsaken är att jobbet blir gjort!

Intervjun skrivs i morgon 😀

Full fräs hela dagen…

… så det får bli en arkivbild från inredningsaffären, eftersom jag inte kommit för mig att fotografera något annat under dagen. Ja, alltså jag tog bilder till en intervju, men dem kan jag inte sätta ut här 🙂

Symbolik? Vi kan alla vara stjärnor i våra egna liv 🙂

Dagen har varit full av möten och arbetsuppgifter. Morgondagen ser rätt likadan ut, men jobbet är givande. Gäller bara för mig själv att reglera, så att jag får in lite vila i schemat också.

Träffade i dag härliga människor som flyttat från andra sidan jordklotet till Finland. Det är inte alltid bättre i ett land där solen skiner och naturen är vacker, om människors liv försvåras av korruption och kriminalitet.

Resten av kvällen är det bara tv-soffan, tidningar och böcker som gäller.

 

God morgon!

… sade jag till världen då jag tog den här bilden kring halv nio på morgonen.
Det är utsikten från mitt köksfönster.

Den där lilla gröna pricken tror jag är en ängel, för där fanns nog inget fordon med grön lampa på gården i bakgrunden.
Den där lilla gröna pricken tror jag är en liten ängel, för där fanns så vitt jag såg inget fordon med grön lampa på gården i bakgrunden.

Ni som känner mig vet att jag inte tycker om gardiner, så jag har inga sådana, inte ens en kappa, i köket. Persiennerna får vara nere på det här sättet, men inte slutna ens till natten.

Förmiddagen har börjat med ett litet översättningsjobb. Senare i dag ska jag föra kvitton, fakturor och andra viktiga papper till min bokförare. Sedan gör jag en artikel om en förening som ska jubilera och så är det redaktionsmöte.

Helsinki here I come

Det är inte hit till Fiskehamnen jag ska i dag, men i Helsingfors byggs det massor just nu.
Det är inte hit till Fiskehamnen jag ska i dag, men i Helsingfors byggs det massor just nu.

Har en intervju i Helsingfors i dag. Alltid lika roligt att åka dit, fastän jag inte skulle vilja bo där.
Den här bilden tog jag i våras i Fiskehamnen där det sedan dess byggts mycket till. Överlag byggs det massor i vår huvudstad just nu.
Det talas mycket om att det är dåliga tider, men det oaktat finns det pengar att bygga. Och att man bygger både bostäder och affärscenter, kontor, nya vägar och hela faderullan måste ju betyda att framtidstro finns?

Så här fint blommar det…

… fortfarande i Tranbrunnsparken i Lovisa. Vi har haft +16 grader och sol i dag så man klagar inte. Det fina vädret lär fortsätta i morgon.

gronska

Ställvis har det varit så kallt om nätterna att de som åkt iväg tidigt med sina bilar tvingats skrapa is från rutorna.

I kväll jobbar jag hemma med en intervju med en östnylänning som bor utomlands. Sådant sköter man praktiskt via mejl.
Dessutom fortsätter jag i sakta mak sortera prylar. En del försöker jag få sålda via Facebook, böcker kanske går bäst på ett loppisbord.
Det enda jag behöver köpa till bostaden är en spegel till hallen och ett datorbord som ersätter den mycket provisoriska lösning jag i all hast gick in för då jag flyttade hit … för tre veckor sedan … TÄNK! Tre veckor har jag redan bott här 🙂

 

Äppelkaka och kvällens konstalster

Tycker muggen med julmotiv var söt i sammanhanget.
Tycker muggen med julmotiv var söt i sammanhanget.

Gjorde en 70-års intervju i Lappträsk i dag och mannens hustru hade bakat en vidunderligt god äppelkaka. Grädden var ju som pricken på i:et. I mina hemtrakter kallar man det ibland snömos 🙂
Och som ni säkert ser så är bilden tagen med en bättre systemkamera.

Kvällens alster från konstkursen däremot är tagen med mobiltelefonens kamera och här syns kanske drygt hälften av hela alstret. Så det är inte en detaljstudie men inte heller en bild av hela tavlan.

Ja hän sanoo: Sulla on ihanat kiharat.
Ja hän sanoo: Sulla on ihanat kiharat.

Började i dag åter med en gråsvart botten. Sedan målade jag dit lite blått och grönt på måfå. Hade en idé om att måla en kropp, men insåg ganska fort att en sådan blir det inte.
Sedan tog jag med rött och gult, orange och brunt. En kvinnas hår och en antydning till ansikte började framträda. Nej, nej, nej tänkte jag… jag får inte till det där med ögon, näsa och mun…
Då vände hon på klacken. Håret började framträda. När en halv timme återstod av kursen började jag forma hans hår.
Det såg fruktansvärt naivt ut. Trodde faktiskt att det här skulle bli den första kurskvällen då jag inte fick något till stånd. Tycker inte heller tavlan är min bästa, men man måste ju få ha en del bottennapp också 🙂

Plötsligt var han bara där. Med slutna ögon. Han håller om mig och säger att jag har underbara lockar…
Är det så här konstterapi fungerar? Målar jag suggestopediskt så som någon vän här sa?
Jag fattar ingenting själv – inte mer än att det känns helt underbart att bara låta penseln löpa, färgerna blandas och vänta på vad som ska formas under två timmars tid.

Lovisabild, en lekpark

Lekparken börjar ta form.
Lekparken börjar ta form.

Den här lekparken, som ännu inte är helt klar, upprör känslorna i Lovisa. En del tycker den är på tok för dyr med miniatyrhus, staket, specialunderlag, gungor m.m.
Man frågar sig varför vi inte asfalterar gator som är i dåligt skick i stället, eller gör något åt sysselsättningsfrågor.

Andra tycker att parken behövs. Dels för alla barnfamiljer, dels för att den marknadsför staden och vi blir påminda om att filmen Onneli ja Anneli (Ada och Glada) filmades i vår stad. Del två, en uppföljning, ska också filmas här i vinter.

Min bild blev inte så bra. Det hade störtregnat just innan och vattnet strilade ännu ner samtidigt som åskan mullrade ovanför huvudet på mig. Så jag tog bilden från bilfönstret.

Den här dagen har känts ganska bra. Vi hade roligt på jobbet
Jag gjorde en personintervju med en poet och kände glädje då jag satt och skrev ut den.
Jag tycker ju väldigt mycket om mitt jobb, både som vikarierande nyhetschef  och som reporter.

Alla utmaningar jag har framför mig, både inom jobbet där vi har omstruktureringar, och inom privatlivet som ska byggas upp från scratch … de känns inte alls hotfulla. Något av det värsta har ju redan hänt – jag har förlorat min bästa vän, min make, till en annan kvinna.

Men jag håller på att vänja mig vid tankarna på att varje dag är ett nytt äventyr och att en prins kan stå och vänta på mig bakom följande krök på vägen 🙂

En liten flod

… blev det då vi spolade värsta dammet av terrassen och en del saker som hade stått i förrådet en vecka.

Bilen fick också en snabbspolning.

En liten flod rinner från terrassområdet mot stranden.
En liten flod rinner från terrassområdet mot stranden.

Det har ju inte regnat i Lovisa på flera veckor, det är kruttorrt i naturen.

Så det såg riktigt roligt ut då det bildades en liten flod från terrassområdet ner mot stranden.

I dag har det också kommit floder av tårar från mina ögon. Jag kan inte peka på något specifikt som hänt, det är bara så att vissa känslor rörs upp ibland och då biter jag inte ihop utan låter gråten komma.

Jag ska börja jobba i morgon och jag vill så gärna orka där. Men lite orolig är jag ändå. Visst kan jag sitta vid layouten och gråta om känslorna överrumplar mig, men hur ska jag klara att vara ute bland folk och göra intervjuer?

Kanske bäst att bara ta en timme eller en halv dag i taget.