…en brud på cirka trettio år. Hon blonderade håret och jobbade på lokaltidningen i Lovisa. En kväll gick hon på en konsert för att skriva om den.
Det kan ha varit 1995, Remu plays Hurriganes, special guest Andy McCoy.
Tack vare en bekant som kände Remu och Andy fick jag en intervju med dem på sommarrestaurangens vindsvåning. Minns att Remu bar mig upp dit för trapporna. Jag vägde mindre på den tiden och han var också i fysiskt bra skick – säger jag så är jag väl diplomatisk 🙂
Kanske jag har visat den här bilden förr – minns inte. Men den kom åter fram då jag städar mina hyllor i dag 🙂
Det kan vara en bild för eftetvärlden – undrar hur en intervju skulle bli nu…
Jag träffade faktiskt Remu en gång hemma hos honom i Malm, senare flyttade han ju till Borgå. Remu är svårintervjuad, han svarade inte på frågor utan talade om sånt han själv tyckte var intressant just då…
Nå men oj, vilken otrolig sak du fått vara med om… att intervjua kändisar..wow!!! 🙂
Kändisar för oss i Finland i alla fall – och i dag är ju Remu en ”gammal gubbe” men skulle han se mig skriva det här skulle han väl säga ”gammal kärring kan du vara själv” 😀
Gamla goa tider.
Intressant att se dem och inte veta vilka de där två bredvid dig var.
Trodde först att du har hamnat i dålig sällskap. 😉
Hahaaa – ja, de ser kanske inte så fräscha ut. Men googlar du på deras namn ser du att de är väldigt kända i a f i Finland. Och McCoy var väl med i Hanoi Rocks också.
Plus att Hurriganes var kända i Sverige på 1970-talet – i vissa kretsar 🙂
Fördomar…det är egentligen hemskt att man har dem. 😦
Ja, de dyker upp här och där utan att man egentligen alltid ens reflekterar över dem. Bra att tänka på sina egna tankar ibland 🙂
Man får rensa och skärpa sig mellan varvet.
Kram!
Ja, det får man göra 🙂
Kan väl säga att du är mer till din fördel idag 😉
Har du kvar intervjun?
Det var snällt sagt 🙂 Jag har kvar intervjun, har klippt ut alla texter jag skrivit, men just nu ger jag mig inte tid att plocka fram den – kanske en annan dag 🙂
Kul!!!
Ja, tiden går 🙂
Nog har jag träffat en del musiker som ung, men blivit buren av dom…..Nej, sån tur har man inte haft!
TREVLIG SÖNDAG/Susie
Har för mig att det här var en engångsföreteelse också – Remu ville väl visa sig viril och stark?
Kramar!
Det är just sådana minnen man vill snubbla över när man städar. Tänk vad du har fått vara med om – coolt!
Visst har mitt jobb gett mig massor av upplevelser. Hoppas jag har många sådana kvar än! Kram!
Måste varit roligt 😀 och vilket minne även detta.
svarade på dina kommenatrer på min blogg 🙂
Många roliga minnen har man, jo! Ska kolla din blogg på nytt! Kram!
Härligt minne… 🙂
Häftigt med ett arbete som ger så spännande möjligheter.
Jodå, det är det! Men alla dagar är ju inte så glamourösa 🙂 … man får plocka till sig guldkornen!
Tänk vad mycket minnen en bild kan framkalla.
Ja, verkligen 🙂
Vilket härligt minne. Den bilden får du vara rädd om!
Kram, Ingrid
Jodå, den har ju redan gulnat och bleknat lite 🙂
Kram!
Hej. Om man tänker hur de är nu förtiden. Så huh huh. Nu skulle jag nog inte klättra upp på nån vind med dem. : ))) (och de skulle nog inte heller vilja ha mej med!) : )))
Nä, dom kanske inte skulle klara av trappan mer – och inte man själv heller 😉