Det är populärt med kramar som delas ut i köpcenter, på tunnelbanan och utanför större affärskomplex. De här flickorna var i Lundi köpcentrum i Borgå i dag. De ställde gärna upp på bild men jag frågade inte vad de hette. Bilden blev tagen i all hast. Fick bara veta att elever från skolor i Borgå och från ungdomsväsendet delade ut kramar för att sprida ett budskap mot rasism.
Fint initiativ! Och många kramar blev det, fastän det förstås alltid finns folk som hastar förbi och antingen höjer frågande på ögonbrynen eller rynkar dem.
Det blev inga bara bröst eller annat naket på konstkursen den här gången. Kan erkänna att jag hade sådana motiv i tankarna eftersom jag fick en bild av en vinterbadande M i går.
Men jag tror att börjar måla de där mer erotiska motiven ensam hemma någon gång. Känns trots allt lite genant att sitta i en grupp och rita eller måla snoppar och annat intimt.
Därför fann jag mig plötsligt måla något som liknade narcisser. Hallå! Det är ju påsk snart. Och våren har gjort tjuvstart, tydligen vårkänslorna likaså.
Sedan målade jag av farten mera gräs och en antydan till himmel.
Varefter det blev bara mera blått och blött på duken.
Och så såg jag att jag hade skapat en värld under vatten.
Tycks ha en förkärlek för hår, ögon, näsa och mun. Men därvid stannar det eftersom ansiktsformer och övriga kroppsformer är svåra att få till. Försökte få lite färg på individernas kinder men det blev inte bra. Tog då en pappershandduk och tryckte med den mot tavlan, vilket resulterade i att färg och form för ögonen också ändrades. Spännande!
Ledsen för att det inte är M med naken överkropp ni får se här.
Den bilden håller jag helt för mig själv ❤
Ganska på datumet en månad efter att jag visade balkongseriens första del publicerar jag nu den andra. Och visst ser man att något hänt.
Gäller liksom att passa på nu innan bakslaget kommer, det som på finska kallas ”takatalvi” – för meteorologerna hotar med att att vintern återvänder på torsdag…
Har inte lika många bilder i den här serien som i den första eftersom det var motsol i söndags då jag tog dem. Men jämföra kan man ändå.
Nästan all snö har smultit bort.En snöfläck med på den här bilden också 🙂Ingen snö fastnade på den här bilden. Eller jovisst… lite, lite.
… invigde balkongen i dag. Den sextonde mars. Det var tidigt!
Hon hade köpt pärlhyacinter och hastade ut med dem direkt efter jobbet. Temperaturen låg väl på cirka +20 – +25. Behagligt värre.
Hon läste en tidning, skrev dagbok för hand, hällde upp ett glas vitt, plirade mot solen, kände värmen i ansiktet, hörde ett dovt surr och såg en stor fluga eller en humla. Hon hann inte bedöma vad det var, men något som var tidigt i farten för årstiden i alla fall och garanterat inte en helikopter.
Tanten filosoferade med slutna ögon. Tänkte att livet är här och nu. En bekant till henne avled knall och fall i söndags, en annan har insjuknat i cancer.
Hon kände inget dåligt samvete för att hon inte gjorde något i hushållet som någon annan hade tyckt att hon kanske borde ha gjort innan hon började njuta så där bara – av sol och tidning och vin!
Tanten tog en bild av sig själv och tänkte att livet ändå är ganska gudagott.
Tanten och selfiepinnen.Pärlhyacinterna gör sig redo för att komma fram.Tulpanerna håller på att blomma ut men är vackra ändå.Ett av Guds många underverk.
Alla de resor vi gjort med Lovisa Tors supportergäng. Så många minnen de gett mig! Tillsammans som en enda stor familj, i med- och i motgång.
I går var det spännande värre i första playoffmatchen mot SB Vaasa. Tor ägde bägge första perioderna men målskyttet haltade. Laget hade två stolpskott och massor av chanser men det var hemmalaget som gick till ledningen 1-0 på straff. Sedan blev det 1-1, 2-1, 2-2, 3-2, 4-2… men Tor gav inte upp. Reducerade till 4-3, gjorde i numerärt underläge 4-4 och då förlängningen hade spelats 40 sekunder segermålet 4-5.
Jag har börjat hjälpa Tor med hemsidan och skriver nu i första hand om representationslagets matcher.
Kaptenen och resten av laget tackar fansen. Ordningsmännen var tydligen rädda att vår glädje skulle urarta helt…
Känslan efter matchen, då laget kom och tackade fansen, inte bara en gång utan två, var enormt fin.
I dag är det returmöte Tor-SB Vaasa i Lovisa. Vinner vi matchen går vi vidare i playoffserien vars slutliga vinnarlag avancerar till innebandyligan.
Polisburgare till det facila priset 8.50. Det här är dock inte min beställning.
… alla baxnade… och få orkade äta upp. Stället vi åt på heter Tei Tupa och finns i Ikalis.
Husmanskost, grillmat, stående bord, á la carte… bara att välja och du fick mer än du nånsin mäktade med.
En del av gänget pustar ut efter maten.
Färden mot Vasa fortsätter. Det blev underligt tyst i bussen Många sover nu på maten så att säga… 🙂
Sådant härligt väder, inga vinterjackor behövs då vi går ut på vår första fikapaus.
Någonstans här i närheten av Tammerfors och Nokia plockade vi upp ytterligare några resenärer. Jag har för mig att de är vänner eller släkt till de juniorer från Tammerforsföreningen Classic som Lovisa Tor har samarbete med. (anm. inlagd senare; det var en av Tors ordinarie spelares bror och pappa)
Dags för playoff i division ett. Lovisa Tor möter SB Vaasa. Matchen börjar klockan sex i kväll. Fansens buss startade 9.30. Vi räknar med att vara hemma kring fyra natten mot söndag.
Så visst undrar man ibland om man är lite galen eller mycket galen 🙂
Bloggar under resans lopp och hoppas att tekniken funkar samt att jag har chans att ladda surfplattan, om inte förr så i hallen i Vasa.
Det är ett halvt år sedan jag gjorde senaste inlägget i serien av vackra väggar.
Tiden har rusat. Energin har gått till nya jobbet, till terapi för att klara skilsmässan efter 17 års samvaro, till kära hobbyn som innebandy och konstkurs… ja, till att möjligt.
Men nu tror jag det åter är dags för mig att söka upp vackra väggar och fina fönster.
Biskopen i Borgå stift heter Björn Vikström.
Han är varm och mänsklig, har humor också.
Då han besökte Lovisa gymnasium i dag avslutade han med att fråga om eleverna läst Hufvudstadsbladets rubrik.
Sedan tillade han ”Men det var inte jag”.
Biskopen skymtar där framme mellan elevernas huvuden.
Jag hade förmånen att ha fotograf med mig så jag kunde sitta längst bak i salen och koncentrera mig på att anteckna vad biskopen sa.
Radio Vega Östnyland intervjuar.
Biskopen sa så många fina saker. Ni kan läsa om dem i tidningen Östnyland lördagen den 14 mars.
Något av det som slog rot i mig på riktigt var hans ord om att vi alla är värdefulla, att vi är unika, att vi alla har en uppgift i Skapelsen och är fria att göra vad vi vill. Du vet väl om att du är värdefull?
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 