I morgon spelar Lovisa Tor sin första bortamatch i innebandyns division ett mot Josba i Joensuu.
Vi är nio supportrar som halv elva sätter oss i en liten buss för att åka 38 mil i en riktning för att se en match som är cirka två timmar lång.
På väg befinner vi oss ungefär tio timmar då vi räknar in pauser för kaffe och mat. Hemma i Lovisa är vi kanske åter kring midnatt.
I första hand åker man som supporter så här långt för att heja på sitt lag. Men man måste nog också tycka om att åka buss eller bil. Och det gör jag. Det ligger något rofyllt i att få se landskapen svepa förbi fönstren.
Dessutom är supportergänget helt unikt – vi är många som har hållit ihop länge, blivit som en liten familj.
Jag kanske gör inlägg från resan i morgon, beror på hur tekniken funkar där i östra Finlands skogar 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Är man supporter så är man. Då stötter man sitt lag oavsett vart det spelar. Å det gör du.
Hoppas på bortavinst för ditt lag:-)
Yes! Hoppas vi vinner. Då är vägen hem kort. Annars är den lååååång 🙂
Tekniken i Östra Finland kan nog strula lite ibland eller så är det bara så att mina släktingar bort bortom all ära och redlighet mitt ute i ingenstans. 😉 Hoppas att det gick bra.
Matchen är i dag, vi ska starta om en dryg timme. Kul att åka buss, en minibuss i det här fallet.
Jo, har erfarenheter av strul i tekniken i ”de djupa skogarna” 🙂
Lycka till 🙂
Nå, det blev torsk den här gången – men vi tar dem på hemmaplan!
Det är jag helt övertygad om. 🙂 Hur gick det med tekniken?
Lite hackigt längs med resan i bussen. I hallen testade jag inte tekniken, då koncentrerade jag mig på att ta bilder bland annat till föreningens hemsida och så skulle vi ju heja fram laget. Mycket på en gång 🙂