Gåvorna jag fick av min bloggvän Snedeoch som jag skrev om härhar nu kommit på plats.
De kanske ser små och ensamma ut på den här bilden, men jag ville ha stjärnorna på en plats där jag nästan hela tiden ser dem.Stjärnor på väggen och en av favoritstjärnorna på teve. G. W. Persson som gäst i Skavlan.I hyreskontraktet står det skrivet att jag får borra i väggen men om jag flyttar ut någon gång måste jag lappa hålen, så jag har inte velat borra alls och här behövdes det inte heller.
Tack till min syster för idén med de självhäftande krokarna. Jag köpte dem i dag och det var inte så mycket annat jag hade på min lista än toapapper och skokräm.
Men gissa vad jag kom hem med? Jo, en klänning, torrschampo, klisterbilder, både stora och små ljus och bröd köpt på torget (vill understöda dem som står där och säljer i väder och vind).
Allt är sådant jag kommer att använda och behöver 🙂
Fyllde på lagret med små värmeljus. De doftar bland annat lavendel och persika.I kön före mig stod en flicka på ungefär sex-sju år. Hennes ögon tindrade, hon hade fått köpa klisterbilder. Lika barnsligt förtjust i sådana är Carita 53 år.
Lite suddig blev den här bilden men vi ska inte vara kräsna och för stränga mot oss själva här i bloggvärlden.
Den här griffeltavlan, full av inspiration och idéer, finns i Lappträsk där invånarna med talkokrafter skapat Hela byns arbetsrum.
Mer om det kan du läsa här.
Och vacker vägg del 19 finns här.
… och fastän man VET att bilfönstren måste skrapas och att det krävs minst tio minuter mer innan man kommer i väg, så blir man likt förbenat försenad den första dagen det sker. Tills man förstår att man behöver tio minuter mer för rutinerna på morgonen 🙂
I dag hade jag min sista terapisits. Jag började gå där i maj för snart ett och ett halvt år sedan. Den första tiden gick vi ibland tillsammans med ex-maken och jag är väldigt tacksam för att han gav sin tid till det här, fastän det inte handlade om att hitta tillbaka till varandra. Terapin gav oss något på varsitt håll, och när jag i dag kramade terapeuten tackade hon också för att hon fått lära känna oss och vara med på den här resan.
I maj 2014 hade jag knappast trott att jag med ett brett leende på läpparna skulle lämna hälsovårdscentralen ett och ett halvt år senare. Men det gjorde jag. Och även om resan många gånger var tung och fylld av både tårar och obesvarade frågor vet jag med facit på hand att jag inte skulle stå där jag står i dag, om jag inte sommaren 2014 hade förstått att jag behöver hjälp för att ta mig genom den livskris som skilsmässan utlöste.
Därför säger jag till alla som av olika anledningar mår dåligt. Krisen må handla om vad som helst, men sök hjälp – sådan finns att få.
Min duschkräm tog slut i förrgår. Då råkade det sig inte bättre än att en kollega sålde krämer av olika slag till förmån för sonens fotbollslag. Fram till leveransdagen använde jag tvålen för handtvätten.
Duschkräm och lotion med milda dofter.
I dag fick jag duschkrämen och en fuktighetskräm som tillhör samma serie.
Det känns bra att understöda de små killarnas fotbollsverksamhet på det här sättet.
En liten baktanke har man förstås – tänk om att killen en vacker dag blir ett fotbollsproffs.
Hans mamma har lovat ordna en riktigt VIP-träff då den dagen kommer. För vi var ju de första som understödde hennes son i hans begynnande karriär 🙂
Besöker i jobbet lite oftare grannstaden Borgå nuförtiden så chansen finns att jag hittar fina fönster också där.
De här finns i metodistkyrkan, där jag intervjuade församlingens nya pastor häromdagen.
Vi hade länge pratat om att Snedeskulle få största delen från det syskrin jag köpte för ett knappt år sedan. Jag skulle ju bara ha några rullar tråd och synålar. Behöll även säkerhetsnålar men resten gav jag bort. Nålar och annan rekvisita som hör ihop med symaskiner, vad gör jag med dem då jag inte äger en symaskin? 🙂 Och flera trådrullar fick hon också.
Passar utmärkt i mitt hem.
Som tack hade hon med sig de här underbara stjärnorna som hon hade pysslat ihop själv. Besök gärna hennes blogg och gör som jag, beundra hennes idérikedom. Härär bara ETT exempel på vad hon pysslat ihop, finns mycket annat om du tittar runt där.
På avstånd såg hålet i trädstammen ut på ett visst sätt. Nu minns jag inte mer vad jag såg i går innan jag kom så här nära. Nu kan jag se allt möjligt på bilden. En fisk som blundar till höger eller en hund med nos och öra.
Ett djur med rund nos också till vänster.
Gallringar har gjorts för inte så länge sedan i Kapellparken där trädet finns, så jag antar att det har bedömts vara tillräckligt starkt att klara sig trots hålet.
PS! Tills jag eventuellt kan komma i gång med en blogg på jobbet igen uppmanar jag alla den här vägen att skicka in bilder till tidningen Östnyland. Under vinjetten ”Dagens bild” publicerar vi läsarnas bilder!
Den här säsongen hejas Lovisa Tor också fram av Tor-Björn! Han är en rolig prick!
Vi är hittills obesegrade i division ett – efter tre matcher. Kvällens match vann vi med siffrorna 10-7. Torspelaren på bilden (nr 22) är Miro Anttila.
I går var jag bjuden på en julfest med finska och nordeuropeiska inslag.
Men tro nu inte att folk i våra trakter blivit helt tokiga 🙂 Det är bara så här det går till då man skriver och/eller fotograferar för en tidning som kommer ut i krokarna kring första advent.
Pyntat till jul.Snart är det jul 🙂
I kväll är det dags för Tors tredje match i grundserien i division ett. De två första har vi vunnit. Min förmiddag gick ledigt åt till att göra det här referatet från matchen Tor-KeLy. Där finns länkar till målvideon också för de mest intresserade!
Många skyltar på en gång. Som flanör hinner man ju betrakta dem, men som bilist eller cyklist?
Skylten finns i Tallinns gamla stad. Har försökt hitta översättning för orden, men kanske någon av mina bloggläsare kan hjälpa mig. Tror att kaubalaadimiseks har med handel att göra och soidu är fordon. Lai är bredd så texten där uppe har något att göra med ett utrymme som är tillåtet eller förbjudet för cyklar, gissar jag 🙂