… fanns förr två små kiosker. Och då jag talar om förr tittar jag ungefär 35 år tillbaka i tiden. Den ena sålde väl det där vanliga med godis, tidningar, cigaretter och sånt. I den andra fanns blommor och krukväxter.
När jag ser på dem i dag förstår jag inte hur människor fick plats i dem. Men jag minns att vi ofta gick där med familjen och köpte blommor.
Busstationen som byggdes under kriget öppnades 1943. Har tidigare visat bilder på den här. I dag finns bland annat en ungdomsverkstad i byggnaden, och det är där de fina väskorna tillverkats. Vår prao på jobbet tog bilden i samband med att jag skrev om ett julevenemang som ska arrangeras här.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Så fina väskor! Minns det fina stationshuset där jag växte upp. Dit man gick in och köpte en liten tågbiljett i hårdpapp. För att åka en halvtimme till Göteborg.
Det var tider det, Jeanette! 🙂
Kul med historien om den gamla busstationen. Å de lila väskorna är ju sååååååå läckra, speciellt den i mitten!
Man hoppas ju att dom säljer nåt inför julen, för det är fina hantverk!
Skönt när man tillvarar saker istället för demolera eller låta det förfalla.
Ja, här i Lovisa är man nuförtiden rätt bra på att renovera och bevara – annat var det för sisådär 30-40 år sedan…
Verkar vara en mysig affär, kommer själv ihåg när jag var liten och gick till kiosken. Då kunde man fortfarande peka och säga, kan jag få en sådan, sådan tills man fyllt sin lilla påse. Idag är ju godispåsarna enorma.
Det har du rätt i, alla påsar är så stora, chips och annat salt också…
Med ex-maken hade vi en liten strandkiosk där vi sålde från lucka 🙂 Då var det just så där ”kan jag få en sådan och två sådana där” – mysigt!
Ja, det var verkligen mysigt och man valde mer omsorgsfullt av vad man ville ha. 🙂