Hur ska vi veta vart vi ska ta vägen?
Del tretton i serien finns HÄR.
Hur galet som helst, del 14
År: 2015
Hit åkte vi
En bild från inifrån arenan finns här.
Ja, det var alltså hit vi åkte i går kväll, fem timmar i en riktning, två timmar match och sedan hemåt igen i höstens kompakta mörker.
Om matchen kan du läsa ett kort referat här.
Jag tog en del andra bilder under resan. Bland annat skyltar 🙂 Men också en bild som platsar i Hur galet som helst-serien och en bild som får gå ut till Halloween.
Den långa resan och övergången till normaltid (slut på sommartiden) känns i kroppen så det blir tidigt godnatt i kväll!
Fina fönster, del 97
Såsom jag tidigare skrivit här vidgas vyerna då jag lite oftare är i grannstaden Borgå på grund av en del nya arbetsuppgifter. Det är väldigt givande att få träffa nya människor och upptäcka nya sidor av staden, ofta till fots.
Då och då hittar jag vackra fönster.
Del 96 i serien hittas här.
Skyltsöndag, den 25 oktober 2015
Har som ni vet börjat vidga vyerna då jag allt oftare är i grannstaden Borgå på jobb. Då jag promenerade från ett jobbuppdrag mot redaktionen hittade jag den här skylten på Ågatan.
En lista på andra som skyltar hittar ni längst ner i det här inlägget.
Dags för säsongens första bortamatch
I morgon spelar Lovisa Tor sin första bortamatch i innebandyns division ett mot Josba i Joensuu.
Vi är nio supportrar som halv elva sätter oss i en liten buss för att åka 38 mil i en riktning för att se en match som är cirka två timmar lång.
På väg befinner vi oss ungefär tio timmar då vi räknar in pauser för kaffe och mat. Hemma i Lovisa är vi kanske åter kring midnatt.
I första hand åker man som supporter så här långt för att heja på sitt lag. Men man måste nog också tycka om att åka buss eller bil. Och det gör jag. Det ligger något rofyllt i att få se landskapen svepa förbi fönstren.
Dessutom är supportergänget helt unikt – vi är många som har hållit ihop länge, blivit som en liten familj.
Jag kanske gör inlägg från resan i morgon, beror på hur tekniken funkar där i östra Finlands skogar 🙂
Tro, hopp och kärlek
Ett sådant vackert lock, inte sant?
Fick det av min vän Mona i Jakobstad i Österbotten. För en tid sedan skickade hon ett Vasa-lock till mig men det råkade jag ju ha i min samling! Då sa hon att hon tror hon kan bidra med ett lock jag INTE har. Och det hade hon rätt i.
Tusen tack för det fina locket Mona ❤
Och alla ni andra som ”snubblar” över vackra brunnslock, tänk på mig och sänd ert bidrag 🙂
Att någon tänker på mig…
… värmer hjärtat och får mig att komma ihåg att jag ska fortsätta med den utmaning jag startade i somras. Vi ska skicka fler kort! Inte bara för att sysselsätta posten utan för att glädja våra medmänniskor.
Ett vackert kort med en hur liten hälsning som helst betyder mycket.
Att jag sommaren 2014 bestämde mig för att öppet berätta om mina känslor kring skilsmässan ledde till att jag fick många nya vänner och bekanta. Dels var det personer som spontant ville ge mig stöd, dels hörde många av sig som hade upplevt samma sak men som inte vågat, orkat eller av olika orsaker kunnat berätta sin livshistoria.
Alla gillar förstås inte att jag skriver om mina känslor. Somliga önskar att jag ska sluta nämna skilsmässan. Någon kanske tycker att jag ältar gamla saker.
Men skilsmässan kommer ju alltid att vara en del av mitt liv. Jag tänker inte skämmas för att jag råkat i den situationen.
De negativa tankarna kring den upptar ändå allt mindre tid nu jämfört med hur läget var för ett år sedan.
Höststämning i Lovisa
Någon gång lyckas man utan ansträngning ta de där bilderna som blir bra. Man bara ser något, riktar kameran, knäpper och that´s it.
Hur galet som helst, del 13
Bilden kanske får tala för sig själv 🙂 Hur galet som helst!
När ska vi hinna hinka i oss allt det här?
Hurraaa – 101 flaggor!
Ni som följt mig en längre tid vet ju att det bor en liten statistiker i mig.
På bloggen har jag haft Flag Counter några år och i morse fick jag den 101:a flaggan i samlingen. Någon i Pakistan hade läst min blogg, eller kanske av en slump kommit in på den.
Det är väldigt fascinerande att då och då gå in och titta från vilka städer, delstater, provinser eller län läsarna kommer, vilka operativsystem de har, vilka bläddrare de använder, vilka inlägg de läst osv.
Jag betalar en liten avgift om året för att se lite mer än enbart flaggorna. Summan är inte stor och den känns definitivt värd att lägga ut.
I kväll ska jag på Damernas afton i köpcentret Galleria. I första hand är jag på jobb där som reporter, men hittar antagligen något att köpa till mig själv också, kanske från bokhandeln.
Snart ska jag också börja bläddra genom ett stort antal fotoalbum. De har hittills funnits lagrade hos ex-maken, men nu känner jag mig redo att göra den resa som en sortering av bilderna kommer att innebära.
Somliga kanske slänger bilder från gamla förhållanden, eller bränner upp dem på ett rituellt bål 🙂 Jag vill behålla en del av dem, bilderna är en del av min livshistoria.
Albumen innehåller ju inte bara bilder på honom och mig. Där finns fotografier av släkt, vänner och bekanta. Minnen från resor, högtider, fester.
Dags att skapa några nya album av dem.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
