Växelverkan med staty

Jättekul att få bilder av sina bloggvänner! Den här har jag fått av Fru Månsson, och på hennes blogg kan du se samma staty ur annan vinkel.

En rolig staty.
En rolig staty.

Du som läser min blogg får alltså gärna skicka bilder till mig. Det kan vara fina fönster, vackra väggar, roliga skyltar eller vad som helst. Jag publicerar gärna, för vad kan vara bättre än växelverkan på bloggarna. Säg gärna till om du vill ha ett bildbidrag av mig.
Måndagskram till alla!

Och ps! Kom ihåg att jag då och skriver korta inlägg i min arbetsblogg.

Skön seger

I fjol vill jag minnas att vi låg under med siffrorna 9-1 då vi mötte Lammin Salibandy. Vi lyckades komma igen och klättra upp till 9-7 men sedan tog tiden slut och det blev förlust. Läktarsektionen är väldigt liten och i fjol lyckades vi som hejade på Tor inte få platser bredvid varandra. Vi blev också mobbade för att vi talade svenska. Sådant vänjer man sig vid som finlandssvensk i Finland, men trots det kan man ju inte påstå att det är kul att höra glåpord. Ibland brukar jag säga på finska ”vi talar vad vi vill och ni vad ni kan”, men för det mesta trissar man ju bara upp stämningen då 🙂

Trångt om saligheten också nu, men i år lyckades vi som hejade på Tor samla oss ganska bra på ett ställe.
Trångt om saligheten också nu, men i år lyckades vi som hejade på Tor samla oss ganska bra på ett ställe.
Vårt underbara lag har tackat oss, fansen - men jag var lite sen med kameran så killarna är redan på väg bort.
Vårt underbara lag har tackat oss, fansen – men jag var lite sen med kameran så killarna är redan på väg bort.

Så visst var det skönt med revansch. Vi segrade med siffrorna 5-3 och vägen hem från Lammi till Lovisa kändes hur kort som helst. Behöver väl inte säga att stämningen i bussen var på topp? 🙂
I kväll är det dags för följande match, hemma mot SB Vaasa.

Första snön…

… dalar över vår stad i dag. Ganska blöt ser den ut att vara. Blir det inte minusgrader snart hålls det vita knappast kvar.

Men får vi ingen snö kan man glädja sig åt konstgjorda flingor. Hotell Degerby här i Lovisa har gjort så här fint i foajéns fönster ut mot gatan.

Om det inte snart blir vitt utomhus finns det vitt att glädja sig åt inomhus i stället :-)
Om det inte snart blir vitt utomhus finns det vitt att glädja sig åt inomhus i stället 🙂

Och för min del inhiberades en planerad Helsingforsresa. I stället åker jag på supporterresa till Lammi (på svenska Lampis) för att se Lovisa Tor spela innebandy! De resorna brukar ha rolighetsgaranti, hur det än går i matchen 🙂

Ser nu att det är nästan på dagen ett år sedan vi var där i fjol. Kolla det här blogginlägget!
Då hade det också snöat i Lovisa, lite mer än i dag. Ett sådant sammanträffande!

I vår gamla busstation…

Här fanns förr en pyttliten kiosk.
Här fanns förr en pytteliten kiosk. Foto: Viktor Eriksson

… fanns förr två små kiosker. Och då jag talar om förr tittar jag ungefär 35 år tillbaka i tiden. Den ena sålde väl det där vanliga med godis, tidningar, cigaretter och sånt. I den andra fanns blommor och krukväxter.
När jag ser på dem i dag förstår jag inte hur människor fick plats i dem. Men jag minns att vi ofta gick där med familjen och köpte blommor.

Busstationen som byggdes under kriget öppnades 1943. Har tidigare visat bilder på den här. I dag finns bland annat en ungdomsverkstad i byggnaden, och det är där de fina väskorna tillverkats. Vår prao på jobbet tog bilden i samband med att jag skrev om ett julevenemang som ska arrangeras här.

 

Sitta på bänken

Det är ett uttryck som många finskspråkiga i min bekantskapskrets gillar.
Jag vet inte riktigt hur det har blivit så. Men när jag säger så, då tänker jag ofta på finska vänner som använt det svenska uttrycket.

En färgglad bänk på badstranden i Lovisa.
En färgglad bänk på badstranden i Lovisa.

Den här bilden tog jag tidigare i höstas. Den målades gul i samband med inspelningen av den första filmen om Ada och Glada. Länkar här till en tidningsartikel om den i Åbo Underrättelser.

Det blir många symbolbilder nu. För av någon anledning har jag börjat tänka mer och mer i symboler. Badstranden har alltid varit viktig för mig, då jag var barn och under tiden vi hade kiosken där med ex-maken.
På den här bänken hoppas jag en dag kunna sitta med en ny kärlek vid min sida. Tänk om man kunde sitta här på sin ålders höst, hand i hand med någon man håller av, och blicka ut över den fina Lovisaviken 🙂

En vacker lampa

Tror inte jag ska starta en nya serie men lampor 🙂 Skulle säkert finnas många vackra sådana.

Men den här ser på något sätt ut som en klase av vindruvor. Kanske det är något som inspirerat formgivaren.

En lampa i jubilerande Kulturhuset Grand i Borgå.
En lampa i jubilerande Kulturhuset Grand i Borgå.

Har lite brist på bloggidéer för tillfället. Dels beror det på att jag gör ganska långa arbetsdagar, dels på att mina tankar är hos en annan person. Jag kan rakt ut ärligt säga att jag inte riktigt var beredd på den berg-och-dal-bana av känslor det kan bli då man förälskar sig.
Det här känsloläget har jag ju längtat efter så länge. Och nu då jag befinner mig mitt i det känns det såväl härligt som spännande men också fullkomligt idiotiskt galet.

Jag har vuxit ihop med min telefon som den värsta tonåringen.
Nej, jag är säkert värre än en tonåring.

Men det är väl bara att citera utförsåkaren Ingemar Stenmark.
De är bar å åk.