Att någon kan teckna så här verklighetstroget är för mig helt ofattbart. Teckningen har gjorts av Hanna Olá. Hon var vår lärare på konstkursen vid medborgarinstitutet som jag gick på för ett år sedan.
Den här tavlan är stor, uppskattningsvis cirka två meter bred och över en meter hög. Den finns hos en familj i Helsingfors, mina vänner som jag besökte för en vecka sedan.
Jag ser fram emot att besöka en stor mässa i Tammerfors på söndag. Trädgård, inrikesturism, mat och vin och allt som en samlare kan önska sig.
Och är det något jag vill samla på så är det inte grejer utan intryck, och jag vill ta många nya bilder till bloggen.
Har också alla möjliga andra små saker på gång, och diverse planer för min sex veckor långa semester som börjar den sjätte juni.
Människan behöver något att se fram emot. Efter stunder av misströstan och tårar brukar saker och ting så småningom åter ordna sig. Det gäller bara att lita på att så sker.
Jag vill fortsätta vara öppen, träffa nya människor. Och jag tänker allt oftare på att jag måste följa mitt hjärtas röst, den inre längtan som jag har. Jag måste våga för att vinna.
Nu har jag fått fart på i flera av mina serier. Fönster, grindar, väggar 🙂
Lovar bli lite personlig också mellan varven, men då som jag har fullt upp på jobbet känns det bra med sådana här korta bildinlägg.
Vacker vägg med en lättklädd man på en toalett 😉 … finns här.
Har kommit i gång lite med den här serien igen efter ett längre uppehåll under vintern.
Huset tillhör Pilastrarna i Lovisas gamla stadsdel. Där finns lite text på engelska men annars bara på finska.
Del 116 i serien finns här.
… och då kan den lägga till lite var som helst. Men den kommer att ha en hemmahamn, som dock är en annan än den här ganska tråkiga Fiskehamnen i Helsingfors. Här ska dessutom inom kort byggas bostäder.
Två män har byggt husbåten. Jag fattar inte att folk klarar av sånt. Eller att människor kan bygga hela bostadshus själva från grund till tak… Nå, jag är bra på nåt annat i stället 🙂
Männen som hade byggt båten sa att de hade jobbat som både husbyggare och båtbyggare. Eftersom de inte kunde bestämma sig om de skulle bygga ett hus eller en båt byggde de både ock 🙂
Totalt har jobbet krävt ungefär ett år, vilket jag tycker är snabbt jobbat.
… var väl vad man kallade sexualupplysningen förr. Och klart man lite förstår varför. Dom är väldigt i farten nu alla humlor och bin andra som insekter som älskar nektar. Dom berusar sig och idkar pollinering hejvilt 🙂
Fulla av vårkänslor är väl dom såsom många människor också just nu.
I den här serien ger jag plats för alla portar och grindar mellan himmel och jord. Fastän himlaporten lär vara svårfotograferad 😉
Första delen i serien visade den här grinden.
Mer om Pilastrarna kan du som är intresserad läsa här.
Gårdsbyggnaden som syns långt i bakgrunden på övre bilden såg ut så här den 19 mars då vi hade kvällssits där med Tors supporters.
Undrar hur väggen ser ut på herrarnas toa? Men visst ser man hellre på en sådan här bild än på en grå kakelvägg? Dessutom går ju de här planscherna/fotografierna/bilderna att byta ut då de klottrats fulla – betydligt svårare är det att tvätta klotter från väggarna.
Ett ganska klassiskt bidrag. Fönster fotograferade inifrån restaurang Kapellets rosenkafeteria. Lite tråkigt att det just på den här sidan inte finns info på svenska, men sådan hittas nog annanstans om man orkar googla.
HÄR samma fönster fotograferade utifrån hösten 2014.
Alltid då jag är i Helsingfors centrum och då tid finns besöker jag Moomin Shop i Forum. Där hittar jag trevliga och prisvärda små saker att lotta ut på min blogg, men också saker jag använder själv. Som klistermärken 😀
Muminfamiljen med vänner gör mig glad! Och att få 180 klistermärken för fyra euro tycker jag var ett fynd!
Min väninna pekade på det lilla glada fejset längst ner till höger på förpackningen. Där kan man läsa att märkena är ämnade åt sådana som är minst tre år gamla. Och det är jag ju!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 