Ett ensamt hjärta,
fladdrande längs tom gata,
på asfalt så hård och opersonlig.
Hade du rymt från någon?
Eller hade någon övergett dig?
Så lite vet jag om ensamma hjärtans historia.
Tacksam för att jag fick föreviga dig.
I nästa sekund var allting förbi. Ditt liv tog slut.
Kanske du mötte den sista vassa stenen i ditt liv.
Det sa bara PANG, och sedan var du en trasa.
Blev glad när min bloggvän BP gratulerade mig för att jag har haft så många jobb den senaste månaden. Andra har också grattat, och jag tackar er alla förstås! Men just i dag började jag fundera varför jag/vi ofta reagerar med tanken ”nå, men inte har nu jag gjort nåt extra, snart kanske jobben tar slut, det gäller att smida medan järnet är varmt, bäst att inte häva sig allt för mycket” osv.
Kunde vi inte istället vara glada och ropa ”ja, det känns toppen” – ”just nu är jag glad!”.
Nä, jag skriver försiktiga kommentarer ”jo tack, det går hyfsat just nu i alla fall” och så har jag den där tanken i bakhuvudet, att det finns folk som morrar ”tror du att du ÄR nåt”…
Men just för att jag haft ganska många uppdrag de senaste veckorna tyckte jag mig ha råd att köpa en ny lampa till mitt arbetsbord. Den andra hade sett sina bästa dagar och passade inte i min inredning. Dessutom har jag köpt ett fotstöd, för det känns viktigt med ergonomin nu då jag jobbar väldigt mycket hemifrån.
Alla kvitton sparas förstås och lämnas in till bokföraren 🙂
I dag har jag två intervjuer i Borgå. Gör dem som underleverantör för en bekant som har ett skrivprojekt på gång, men som inte hinner göra allt inom ramarna för det själv.
Fick nyss också ett jobb till – det gäller att översätta från svenska till finska, vilket jag inte känner mig 100 procent säker på. Men då jag hade sett texten tackade jag ja, och uppdragsgivaren lovade kolla att jag inte gör mig skyldig till några större språkgrodor 🙂
Med andra ord – jag är tacksam för att det hela tiden finns små uppdrag för mig på olika håll. Osäkerheten kring frilansjobbet får jag ju leva med, men jag försöker känna tillit och tänka ”allt ordnar sig”. Om Gud vill, som Gud vill.
Fick mitt fjärde postcrossingkort i dag. Det var det första med anknytning till Bondfilmer, vilket jag haft som extra önskemål. Annars duger vilka kort som helst, till exempel med landskapsmotiv eller motiv från staden där avsändaren bor.
Det här kortet kom från Tyskland. Det är Scaramanga, Christopher Lee, från filmen Mannen med den gyllene pistolen, The man with the golden gun.
Den här bilden är ju så vanlig som den bara kan bli 🙂
Den får symbolisera väntan på våren. Snart kan jag åter använda de här dojorna. På sommaren är de lite för varma med sitt foder, just nu är det lite för kallt och för halt ute att använda dem.
Fler bilder med temat SKO hittar du här hos Sanne, hon har startat utmaningen som lockat många bloggare att delta!
Något kan ju bli helt pannkaka – alltså misslyckas, inte gå enligt förväntningarna.
Men i Finland är pannkaka det ni ser på bilden, i Sverige tror jag man talar om pannkakor då man menar det som är plättar hos oss. Men jag tror att svenskarna också vet vad plättar är.
På Wikipedia förklaras det så här.
Jag träffade en gammal kollega i dag. Han orkade inte äta efterrätten, som var pannkaka med sylt, på restaurangen. Han gav den till mig och jag åt förstås med god aptit 🙂 Tack, tack.
Återanvändning av något slag? Tygtrasor?
Men riktigt vackra väggar, uppiggande konstverk i Silja Lines terminal i Stockholm.
Jag har bott på min ”nya” adress snart ett halvår. Javisst – så rusar tiden!
När jag flyttade in här lovade jag mig själv att göra mig av mig ytterligare saker… sådant som jag inte längre använder. Grejer som bara staplats i skrubben. Nästa gång jag flyttar ska jag inte behöva 40 flyttlådor. Basta!
Mitt projekt ska vara klart, eller så gott som klart, till midsommaren.
Jag vet att jag klarar det. Såsom jag klarat mycket annat hittills.
Det gäller bara att inte vara för sträng mot sig själv. Då jag städar gör jag det för att jag vill göra det.
Jag blir glad då jag vet exakt var jag har mina grejer och jag har inte längre svårt för att avstå från saker. Det är väldigt lite jag behöver i min vardag.
Så mycket prylar som jag hade omkring mig i ”mitt förra liv”… allt kändes som en belastning redan då.
Skilsmässan gav mig perspektiv. Det fanns väldigt få materiella ting som var viktiga efter den.
Arvegods är en sak. Små ting som jag har fått av nära och kära är en annan sak. De har ett värde. Men allt annat… så mycket ”skräp” man samlar på sig…
Någon kanske tycker att mina Bond-prylar är skräp. Men det tycker inte jag. De är ganska få och går snabbt att packa ihop.
En sådan bra dag jag har haft! Jag säger åter BRAVO till mig själv 😀
Det fina vädret har fortsatt, ett par grader på plus och snön smälter i rask takt. Dripp-dropp!
Tog en promenad, bland annat via affären. På väg hemåt gick jag förbi bion och såg att La La Land går upp där. Den är ju väldigt prisbelönt, så det är kanske en film man borde se?
Har ägnat en del av lediga dagen till att städa. Faktiskt en favoritsysselsättning – kanske jag är lite knäpp 🙂 … men må så vara då.
Fick mitt tredje postcrossningkort, denna gång från Australien. De två andra har kommit från USA och Indien, så de har alla varit riktiga långvägakort.
Sex av mina kort har nått fram, fyra till Ryssland, ett till Tjeckien och ett till Storbritannien.
Jag satte som mål att vara klar med alla texter till Nya Östis, och några andra jobb också, under den här dagen. Då kan jag vara helt ledig i morgon.
Och jag klarade att nå mitt mål!
Jag har förstås en hel del att göra, bland annat i hushållet. Men jobb som har med mitt företag att göra ska jag försöka hålla mig borta från i morgon 🙂
Mina läsare frågar ibland vilka uppdrag jag har. Alla kan jag inte berätta om, eller ja, det kan jag – men helst då de är utförda och jag kan se resultatet av dem i någon tidning eller publikation. Då är det ju inte längre någon ”hemlis” när mitt namn står svart på vitt.
I dag hade jag tre texter med i en Hus och Hem-bilaga.
Vädret gynnade verkligen marknaden i dag. Plus sex grader och sol från en nästan klarblå himmel.
Varma hälsningar till alla mina vänner som råkar titta in här på Alla Hjärtans Dag! Jag glömde skicka kort – men hoppas att dessa färgglada äpplen gör er glada.
Hur man har lyckats få texttrycket på äpplena är för mig en gåta. Något slags schablonsystem är det förstås. Men kanske det finns fiffiga personer bland mina bloggläsare som kan ge svaret på gåtan 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 