Ett bra sätt för mig att koppla är av att bo i en stuga med en god vän. Förstås har jag telefon och iPad med mig, men jag jobbar vanligtvis bara vid den stationära datorn. I dag och i morgon har jag semestersvar på mejlen.
Har packat ner alla mina dagböcker. Bläddrade och läste lite i dagboken från våren och sommaren 2014 i går kväll. Så bra att jag skrev ner alla ledsna, besvikna och arga känslor då. För människan glömmer ganska fort ändå…
Jag kom inte ihåg att jag då tänkte att jag kommer att älska ex-maken resten av mitt liv. Men så tänkte jag den sommaren. I dag tänker jag minsann helt annorlunda 😀
Hoppas annars också nu att mina bloggvänner har överseende med att jag inte hinner kommentera hos er lika ofta som tidigare. Jag gör det alltid då jag har en stund över, men mer av den tiden hoppas jag åter få efter den 10 september! Kramar till alla som tittar in här ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Vi är i ständig förändring. Både känslomässigt och kroppsligt. Man kan nyttja erfarenheter till utveckling eller så låter man bli. Du valde att gå framåt vilket gynnat dig. Ha en skön semester.
Det går upp och ner fortfarande, men jag tror att jag har lärt mig nåt i alla fall.
Kram!
Men upp överväger ner.
Ja, alltså att det FINNS upp, det är bra 🙂
Man borde skrivit dagbok egentligen, men det blev aldrig av om man inte räknar de gamla bloggarna förstås.
Bra att stänga av ibland….och en stuga…det är grejen det känner jag även om jag inte har nån. 🙂
Ha det bäst nu.
Min dagbok är jätteviktig och kär. Bloggen förstås också, men den är ”bara” sju år gammal.
Ha det gott du med!
En liten stunds semester är bättre än ingen.
Passa på och njut och tänk på något roligt . . . .
Må väl/ Eva
Det blev minnesvärda dagar, med mycket sol, god mat, vin… och sommarens häftigaste skyfall och åskväder också!
Kram tillbaka! Förstår att du tänker helt annorlunda idag. Du har klarat av så mycket och tagit viktiga beslut som visade sig vara helt rätt. Det bidrar till att man klipper av banden. Ha det riktigt bra i stugan.
Visst är jag ledsen ibland då minnen gör ont, men jag lär mig leva med det och försöker gå vidare, se meningen i allt, hitta nya vägar.
Kram!
Förr om åren, när jag använde papperskalendrar, skrev jag alltid några ord varje dag men nu gör jag inte det och då är bloggen min enda ”dagbok”. Jag har alla gamla kalendrar i en gammal kista som gått i baklås och skulle verkligen vilja få upp den och läsa allt. Livet var så mycket mer dramatiskt förr, med diverse kärlekshistorier.
Kram!
Låter spännande! Du måste nog bända upp kistan på nåt sätt 😀
Mycket bra det där med att vi glömmer smärtan efter hand…! 😃
Visst gör vissa minnen och insikter fortfarande ont, men man lär sig leva med allt…