Månad: november 2017

Flera klokord från bok

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Egentligen är hela den där boken ”Din egen väg” som jag berättade om häromdagen fylld av visdomar, men jag kan ju inte knattra ner allt här 🙂

Vill ändå dela med mig av vissa meningar. I kapitlet ”Den stora utmaningen” finns frågor att besvara. Vissa känns lätta, andra lite svårare. Och då man ska ge fem svar på alla, för att kunna rangordna dem och jämföra listorna med varandra blir det väldigt intressant.

En julros utanför en blomsteraffär i staden får agera symbolbild för det här inlägget.

Frågorna gäller bland annat vad du ser fram emot då du vaknar på morgonen, vad väcker din entusiasm? Vad skulle du göra om du visste att du bara har ett år kvar att leva? Vad är du bra på, vad tycker du om att göra, vad behöver världen mest?

Det här var bara ett axplock bland frågorna. I grunden handlar allt om att ha ett kärleksfullt förhållande till sig själv. Stå ut med dina begränsningar, gläds åt de gåvor du har. Dölj inte dina sprickor, skäms inte för det du inte kan. Vi är alla kantstötta, men vi har ändå alla något att ge världen.

 

Så har det då hänt…

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… jag har suttit sönder en stol! 😀
Det var ganska lätt att skämta om saken direkt då det hade hänt.
Händelsen är ju lite pinsam, så där som om man drattar på ändan i halkan… man reser sig snabbt, borstar eventuell snö bort från kläderna och hoppas att ingen såg det som hände. Man känner att det ömmar lite här och där men inspekterar skadorna först hemma. Om man nu inte råkar bryta armen eller slå huvet så illa att man förlorar medvetandet på platsen…

Fick inte ens till en skarp bild 🙂 … men en bild ville jag ändå ha.

Jag kan erkänna att det verkligen kändes då jag drattade i golvet. Man räknar ju liksom inte med att en stol ska gå i bitar då man sätter sig på den, särskilt som den ser helt vanlig och stabil ut.

Nu tror jag att jag klarade mig med ett stort blåmärke på insidan av höger överarm. Och folk runtomkring mig skrattade inte. De var bekymrade och undrade om jag skadade mig.

Själv skämtade jag bort det. ”Kanske jag inte ska äta av den där chokladkakan som bjuds… alltså, jag satt du faktiskt nyss sönder en stol…”

Men jag åt en bit kaka ändå. Den tröstade ju mitt i eländet 😀

Pressinfots mycket delikata chokladkaka!

Kloka ord och gåva som värmde

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Jag har ett par böcker som jag läser långsamt just nu. ”Brev från Tove Jansson” och ”Din egen väg” av  Patricia Tudor-Sandahl. Den sistnämnda är en verklig skatt med många kloka ord. Jag har fått låna den av en väninna, och jag läser ett eller två kapitel per dag, så att orden får tid att sjunka in.

Här står bland annat om den vanliga dagen, att vi inte ska förakta den. För en helt vanlig dag är något som väldigt många drömmer om att få ha. Är du sjuk, drabbad av krig, är du utan ett hem, lever du i misär eller ensamhet, har du tvingats ta avsked av någon… då är det för det mesta den högst vanliga dagen du längtar till.

Tack till Martina för att du hämtade in den här boken i mitt liv ❤

Och så blev jag glatt överraskad av posten i dag också. Jag fick en JULKLAPP, i så här god tid. Armbandet är en Frälsarkrans och jag gillar dess tyngd. Varje pärla har sin betydelse och var och en bestämmer själv hur hon eller han vill använda dem. Råd kom i ett följebrev, men kransen är också kravlös.

Tack Anna, tänk att våra vägar korsades!

Novemberbilden

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

När jag fick den här kalendern i julklapp av min syster bläddrade jag genom den och tyckte genast om alla bilderna. Konstnären Minna L Immonen är fenomenal på att fånga stämningar, och hur svårt är inte det då man ska beskriva en hel månad.

Något mittemellan höst och vinter, halsdukar behövs, värme likaså. Och familj ❤ Ibland slår det imma på rutorna, här finns allt.

Och sedan där här med att tillåta sig vila. Att krypa in under ett varmt täcke. Kanske vända världen ryggen för en stund.

… och har man en katt, så trivs den också 🙂