År: 2017

Dags att ta det lite lugnare

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Symbolbild. Från en gång i våras då jag var på underbar reikibehandling.

Tio dagar av intensivt arbete ligger bakom mig. Det har varit allt från artiklar till olika projekt och layoutjobb. Det sistnämnda har varit roligt att återuppta efter några års paus.

Men då jag natten mellan tisdag och onsdag drömde om sidorna jag skulle fylla, och om olika problem som uppstod, då insåg jag att nu är det dags för vila. Dessutom drömde jag samma natt att jag mördade några innebandyspelare… Mycket oroväckande!

Jag har en del saker inprickade också för i dag och kommande dagar. Men mestadels är det sånt som inte har direkt med jobb att göra. I morgon får jag äntligen hjälp med att flytta några möbler här hemma. Efter det kanske jag så småningom kan börja få saker på sin rätta plats också.

Nu är jag glad åt arkivbilderna

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Dels får de mig att minnas att jag har HAFT en skön semester.
Och att jag kanske snart kan HA en sådan igen 🙂

En av många fina fasader i Corfu stad.

Jag längtar också efter att få ordning i bostaden. Livet borde inte bara vara jobb, jobb, jobb. Samtidigt känns det lite otacksamt att skriva så, för jag ÄR glad för att jag HAR jobb – alla har inte det 😦

Men ni vet, det där västerländska som bygger på att jobba för att få hyra och andra fakturor betalda. Ibland känns det som ett ekorrhjul. Varför inte åka tåg i Indien eller på Kuba i stället…?

Kolla blomkrukorna! Tänk om de ramlar och träffar nån i skallen?

Jag ska göra mitt bästa för att komma ur det västerländska ekorrhjulet åtminstone för några dagar, lära mig planera, prioritera och ibland även att tacka nej till uppdrag.

Snart dags för ”Halv åtta hos mig” 🙂
I tv-soffan.

 

Hur galet som helst, del 36

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

De här elektriska lösningarna är i och för sig inte de värsta jag sett under mina resor, men ganska galna ändå 🙂

… huvudsaken att det funkar…

Lite så här galet känns minns liv just nu också. Ganska mycket röra. Jag har inte hunnit röja upp efter flytten i den omfattning jag skulle ha velat.
Två dagar av intensivt jobb återstår. Sedan borde jag ge mig tid att vila.
Åtminstone mot slutet av veckan…

Glad måndag! 25-09-2017

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

I Lovisa kan man leta efter små dörrar, gå på Småfolkets stig. Det är särskilt populärt bland barn, men jag tror att många vuxna också gillar att kolla dörrarna. På ett träd i Schillmarksparken finns många!

Bilden togs under evenemanget Lovisa Historiska Hus.

Hos Geddfish kan man se Glad måndag-bilder från Alsace!
Bilder av svampar och glada svampplockare finns hos Anki.
Och ett handarbete i regnbågens färger hos Entomtastankar.
Hos BP sol och en rolig skata!

Jee, vi vann!

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Fjorton timmar i buss, och två timmar på match. Det var värt ”besväret”. Vi vann med siffrorna 3–6. Skrev om matchen på Tors hemsida.

Vår buss. Här har vi paus i närheten av Tavastehus efter att ha åkt cirka två timmar.
En del av vår rekvisita, trummor och en brandsirén.
Träffade en fin väninna, som är hemma från våra trakter men som nu mestadels bor i Jakobstad och hade nära väg till matchen.
Aj! Ibland gör det ont i innebandyn. Jag tror det blev en utvisning för motståndarna efter den här tacklingen och ett mål för oss!

Första bortamatchen

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

… för Tors innebandylag spelas i dag i Nykarleby i Österbotten mot Blue Fox.
Länk till resultatservicen finns här, borde starta den 23 september klockan 16.

Supportrarnas buss startar klockan sju. Hemma är vi kanske vid midnatt 🙂

392 kilometer är det från Lovisa till Nykarleby, kanske fågelvägen? Vi flyger ändå inte 🙂

Eventuellt gör jag något inlägg under dagen, från resan, beroende på hur tekniken står mig bi.
Heja Tor ❤

Långsamhetens lov och klokord

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

I torsdags bjöd radioprogrammet Andrum på bra tankar kring fysisk långsamhet.
Många människors vardag är hektisk i dag. Vi förväntas svara på mejl och i telefon genast. Vi blir irriterade om det dröjer tre sekunder innan en webbsajt laddar upp sig.

I mitt jobb har jag blivit van med ett högt tempo. Men jag har också märkt att ju äldre jag blivit, desto mer framförhållning behöver jag. Jag vill planera det som ska göras, och jag räknar in extra tid för olika eventualiteter – ”om, ifall allt inte går som jag tänkt mig”.
Det är att vara gammal det 🙂

Ett minne från en utfärd i somras. Ibland behöver tiden få stå stilla.

Jag känner också att jag behöver få umgås med människor som orkar lyssna och ta sig den tid som en dialog kräver.
Människor som pratar med  och lyssnar på varandra.
Människor som inte är upptagna av sig själva, av sina telefoner eller som har så bråttom att de inte orkar vänta tills andra talat till punkt.

Ur boken ”Om konsten att ändra andra” av Bertil Martinsson plockar jag i dag följande klokord:

Det vore olyckligt om du måste ändra andra för att själv bli lycklig.
Även om det vore möjligt att ändra andra, skulle det vara opraktiskt.
Dom andra är ju så förbaskat många,
och du är bara en.

Fick boken av en bloggvän, tack – du vet vem du är ❤